I söndags var Jimmy fortfarande och spelade turnering så jag var hemma själv hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Det var faktiskt ganska skönt och när jag vaknade lyste solen och jag kände att en dag vid sjön i Locarno inte skulle vara helt fel. Så jag åt lite frukost och tog foxen till sjön. Det var ganska varmt att ligga och sola så då och då tog jag ett dopp tillsammans med några andfamiljer som också svalkade sig i vattnet. Trots att fåglarna också gillar att bada så är vattnet i sjön så rent att det känns helt ok att doppa sig några gånger. Men som tur är kanske, så ser man ju inte allt som ligger på bottnen. När jag varit där några timmar fick jag ett meddelande från Jimmy där han bad mig att laga mat eftersom att han höll på att dö av hunger. Han hade ätit en klassisk frukost vid åtta tiden, två olika sorters vitt bröd och nutella och sen spelat match efter det och när han skickade meddelandet var klockan två på eftermiddagen. Jag förstå att han var hungrig. Det blev en rejäl portion pasta och vitlöksbröd när han kom hem.
Sen har det hunnits med en tripp till gymmet där samma pass som i fredags avverkats och jag har kommit fram till att jag gillar att något säger till mig vad jag ska göra när det gäller träning i alla fall. Nyckeln berättar precis vilka övningar, i vilken ordning och hur många jag ska göra av varje, helt perfekt. En glad gubbe bekräftar hur duktig jag varit. Men jag vet inte hur jag hade gillat om Jimmy hela tiden hade sagt till mig vad jag skulle göra, men på gymmet är det kanon. Det gör även att jag får känslan av att visa hur duktig jag är och att jag gör vad jag ska, som när man har gjort läxan och vill visa upp den för att bli klappad på ryggen och att någon berättar hur duktig man är.
Imorgon smäller det. Jag kan inte fatta att jag skriver detta, men klockan 1900 imorgon ska jag infinna mig vid parkeringen på Tenero sportcentrum för att bli guidad till Losone för innebandyträning... Jag fick ett mess av lagets tränare idag, på SVENSKA, där han frågade om jag var intresserad av att träna med dom. Svensk som man är svarade man att det hade varit roligt men att jag inte spelat innebandy innan och frågade om det var okej i alla fall. Svaret jag fick var att någon gång är alltid den första. Så vi bestämde att vi skulle träffas vid sportcentrat eftersom att det var lite lurigt att hitta till hallen i Losone. Träning ute och inne är det som gäller imorgon. Jag och Jimmy har tränat lite här hemma i lägenheten, men när jag ska försöka göra något utan att kolla på bollen har jag inte en chans. Men träning ger färdighet. Jag hoppas att det kan fungera och att man kan träna med detta laget under den tiden vi är här. Bra för det sociala, att få träna italienska, att slippa sitta hemma själv varje kväll när Jimmy är och tränar och självklart för att få träna. Jag kan kanske träna utan att spela matcher, det är ju inte det som är det viktigaste. Varför började jag inte spela innebandy istället för handboll när jag var liten? Men men, som sagt, det finns alltid en första gång för allt. Kommer dock vara riktigt nervös imorgon och Jimmy går runt och flinar åt mig hela tiden och tycker att detta är en jättebra idé, jag är väl inte lika säker. Vi får se vad jag har att berätta imorgon kväll efter träningen.
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar