I torsdags kväll skulle vi på ett möte på gymmet som sponsrar Jimmy och prata med dom om hur det skulle fungera och när han fick träna och så vidare. Att gå in där var som att komma in på ett ställe som var lite för fint för oss och där man inte kända att man riktigt passade in. De hade någon form av programmerade nycklar som man skulle sätta i en grind för att få komma in. När du satte i nycklen stod det välkommen Alan Botolli, alltså i framtiden, välkommen Jimmy Lagerkvist när han fått sin nyckel. Inte nog med det så bokade vi in en tid för en introduktion med en personlig tränare eller hjälpinstruktör som kommer lägga upp pass som är anpassade efter just dina mål och specifika behov. Sen registreras allt detta på din nyckel så att när du kommer till gymmet sätter du bara nycklen i någon maskin och så talar den om för dig vad du ska göra under det träningspasset. Riktigt bra. Jag var såklart med av en anledning och inte för att sitta och hålla Jimmy i handen direkt. Vi skulle också diskutera vad det skulle kosta för mig att träna och om de kunde ge mig någon form av rabatt. Ett vanligt årskort utan några rabatter kostar nämligen 1000 CHF, alltså ca 7000 kronor och det var ju inte speciellt intresserad av. Alan, presidenten, diskuterade med gymmet men det finns fortfarande några frågetecken som förhoppningsvid kommer att rätas ut på tisdag när vi ska dit igen. Som det känns nu så kan det vara bra för mig att ha ett gymkort, så att jag i alla fall har möjlighet att träna något inomhus sen till hösten och vintern.
När Jimmy kom hem från träningen i fredags var han lite nere, träningen hade varit lång och inte gått något vidare och med en stundande premiär för honom i det blåröda laget dagen efter så kan man ju förstå honom. Men efter att vi pratat lite och han fått i sig lite mat så verkade det bli bättre.
Lördag morgon och premiärdags för Jimpa i Ticinotröjan, mer om matchen kommer inom kort.
Vi hörs inom kort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar