Matchdag, marknad och helg

Lördag morgon och Jimmy ska spela sin premiärmatch med sitt nya lag. På matchdagar är han väldigt noga med sina förberedelser så det var inte ens lönt att fråga om han ville följa med på den lilla marknaden som är varje lördag inne i stan. Vi åt frukost och sen gick jag till marknaden, den är längs gatorna inne i centrum i Bellinzona och har ett varierat utbud. Många säljer egenproducerade kläder, smycken, sjalar, leksaker och prydnadssaker. Det finns även några stånd där folka säljer egenproducerade korvar, ostar, bröd, grönsaker och frukt. Marknaden verkar vara något folket här nere är väldigt stolta över, det är något av det första folk berättar för en när man kommer ner hit. Men jag som gillar marknader och brukar åka till Kivik tycker väl inte att det är något märkvärdigt med denna. Den är ganska liten, mycket folk, mycket (i mina ögon) annorlunda saker som säljs men jag tror säkert att jag kommer att uppskatta matdelen mer sen när jag vänjer mig vid priserna och när jag förstår språket lite bättre så jag vet vad som kommer med hem. Det ser ut att vara fantastiskt fina råvaror och folket här nere köper grönsaker och frukt som tokar på marknaden. Så ge mig några veckor till så står jag kanske också där och viftar för att få försäljarens uppmärksamhet.

När jag kom hem hade Jimmy lagat Spaghetti Carbonara inför matchen och vi åt lunch tillsammans. När jag kom till matchen drog jag fram mitt nya guldkort, som jag fått av president Alan, som ger mig gratis inträde till samtliga matcher och en gratis McFlurry varje gång jag är på McDonalds, inte fy skam det inte. Det kändes som att det var 35 grader varmt i hallen trots att det ute bara var ca 18 och man kände sig efter en stund en aning ofräsch. Jag hade tagit med mig min nya kamera och kände mig som värsta papparazzin då jag såg mestadelen av matchen genom det lilla kamerahålet. Det började helt ok för Ticino men på 3 svarta minuter ändrades ställningen från 0-0 till 0-4 och jag kände att allt var som vanligt, Röke IBK hade en viss förmåga att göra likadant. Men när det återstod 3 minuter av matchen spod det 4-4, alltså en bra upphämtning av de rödblåa, då hade Jimmy stått för 3 assist. Men sen upprepade sig samma saga igen, med 1,5 minuter kvar gör Eggiwil 1 mål och leder. Jag tänkte att detta är inte sant, inte nu igen, men när matchuret stod på 19.31 kvitterar veteranen Raffo och, den fram till då tysta publiken, jublar. Efter en mållös förlängning blir det avgörande på straffar. Jimmy visar för mig att han ska lägga den fjärde straffen, jag blev riktigt nervös då, jag har aldrig sett honom lägga en straff, och det har jag fortfarande inte... För Ticino satte sina samtidigt som Eggiwil missade så matchen var vunnen innan det var Jimmys tur, skönt.

Alltså en seger och avancemang i Schweiziska cupen mot ett lag från en högre division, hatten av för Ticino och Jimmy som startade med 0+3 poäng i premiären för sitt nya lag. Han var glad, eller kanske mest lättad när han kom upp till mig på läktaren efter matchen. På kvällen åkte vi till Raffo och åt pizza och de spelade lite Xbox.

Söndagen var en sådan dag då inget är roligt, det regnade och HAGLADE ute orkade inte göra något vettigt inne och ALLT är stängt på söndagar. Så det slutade med att jag bakade kärleksmuns, vi tittade på Liverpool-Arsenal via en halvdan stream på datorn och en film på kvällen. Liverpool borde vunnit, så nära men ändå så långt ifrån. Var tvungna att plugga lite italienska också innan vi somnade.

När vi väl låg i sängen och pratade lite kom jag fram till att jag känner mig stressad över att vi inte kommer att ha något att göra under dagarna sen när kursen är slut. Hur sjukt är inte det, jag är stressad över att inte ha något att göra... Men då kom jag på en fantastisk sak som jag verkligen ska försöka få in i mitt huvud: Det är lyx att kunna förvalta över sin egen tid! Jag har inte tänkt på det så innan. Jag kommer varje dag själv kunna bestämma om jag ska gå upp kl 6 på morgonen och städa hela lägenheten, högst osannolikt,eller om jag ska ligga och dra mig till 12 och äta lunch på stan. Jag har den lyxen att ingen annan bestämmer att jag måste vara på jobbet kl 8 på morgonen. Nu gäller det bara att förstå och anamma att detta är en lyx och inte något att bli stressad över.

På återseende