Det är intressant hur man behandlar sig själv och vad huvudet kan spela en för spratt. Det är konstigt det här med känslor och tankar. De som känner mig bäst vet att mina tankar är min bästa vän som jag umgås med dygnet runt, men de är också min värsta fiende. Fråga Jimmy hur det är när vi ska gå och lägga oss på kvällarna, det sjukaste är att det kan vara släckt i rummet och helt plötsligt, när jag funderar och ältar som mest säger han till mig, stäng av och försök att sova. Det är som att något säger till honom när jag funderar en massa, stckars honom, det gör jag ju jämt, alltid skulle jag vilja påstå. Det är alltid något som gnager, ligger och gror och från att ha varit ett sandkorn blir det snart Saharaöknen i mitt huvud. Funderingar kring jobb, mat, träning, kärlek, italienska, vänner, familj med mera. Märkligt att jag lägger ner energi på att fundera över jobbet, jag ska inte dit förrän 2 maj nästa år, varför bry sig om vilken vecka orienteringen ska vara eller om det är någon som kan byta fototid med klass 8a. Är detta relevant för mig att fundera över när jag sitter på en balkong i Bellinzona, bloggar och tittar ut över bergen?
Det här med känslor är också ett intressant fenomen, imorse när jag vaknade var jag pigg och kände att det skulle bli riktigt roligt att gå till skolan. Efter skolan planerade jag att jag skulle åka till gymmet och jogga lite på löpbandet och efter det skulle jag åka till IKEA och köpa lingonsylt och förhoppningvis hitta en affär där det finns en duk till vårt "vackra" köksbord. Men efter skolan gick vi inom Coop på vägen hem och köpte lite nötfärs som de hade billigt eftersom att det var veckans vara. Det blev spaghetti och köttfärssås till lunch, riktigt sugen på det var jag så det blev lite mycket mat. Efter detta gjorde jag misstaget att, precis som Jimmy, sätta mig framför datorn. Under tiden jag satt vid datorn drog hjärnkontoret igång, Varför är det så svårt att motionera, äta lagom mycket, äta nyttigt, vara nöjd med sig själv, behandla sig själv så bra det bara går för att man ska må så bra som möjligt? Vad innebär det då att må bra och behandla sig själv på ett bra sätt? Är det att unna sig godis och choklad varje dag? Unna sig att titta på TV istället för att sticka och träna? Unna sig att sitta framför Facebook en hel kväll och egentligen inte göra något annat än att snoka rundor? Eller är det att äta den nyttigare maten med mycket näringsämne som är bra för kroppen? Är det att gå ut på en promenad i naturen och lyssna på fåglarna eller ha Iphonen inpluggad med favoritmusiken? Vad är innebär det egentligen att må bra och behandla sig själv bra? Det är förmodligen olika för olika personer, men var ärlig mot dig själv. Mår du verkligen bra när du sitter och degar framför datorn eller TVn?
När jag satt där i soffan gick jag in och läste lite artiklar om folk som lyckats gå ner i vikt och hur de hade bestämt sig och mådde fantastiskt nu när de åt bra mat och motionerade. Detta gjorde att jag började fundera ännu mer och kände den där klumpen av ångest i halsen när man känner sig riktigt vardelös och oduglig. Ätit för mycket till lunch och orkar inte motionera. När jag satt där i soffan frågade Jimmy vad jag skulle träna idag och jag svarade att jag inte visste. Då säger han: Jag tycker att du ska gå ut och gå, det känns som att det annars kan bli en sådan dag när du stannar inne och sitter i soffan hela kvällen. Han anade inte hur rätt han hade men jag blev nästan lite irriterad på att han la sig i om jag skulle motionera eller inte. Även om jag ofta säger till honom att han ska göra det för att hjälpa mig. Detta gjorde att jag gick ut samtidigt som han skulle åka till träningen, allt för att jag inte skulle mygla och fastna i soffan framför Sex and the city.
När jag var ute och gick funderade jag mycket på känslan jag hade när jag satt i soffan och kände mig allmänt värdelös. Jag analyserade fram och tillbaka om varför man gör så mot sig själv, intalar sig själv att man är värdelös och inte duger till något. Är jag inte värd bättre än att sitta och tycka synd om mig själv och må dåligt över allt jag gör eller inte gör. Det behöver ju inte handla om mat, godis eller motion det kan lika gärna vara att man stressar på jobbet, känner att man inte gör tillräckligt för sina barn eller sin familj eller något annat för den delen. Nu har jag precis kommit hem från min promenad, blev faktiskt så motiverad över att fundera kring detta att jag gick en rask promenad i 60 minuter sen joggade jag de sista 30 minuterna. Vilken skillnad det är med känslan i kroppen i allmänhet men huvudet i synnerhet nu om man jämför med innan när jag satt i soffan. Varför njuter man inte av känslan som infinner sig när man är ute och tränar och som sitter i länge efter att man är färdigt.Det känns fantastiskt och man känner sig riktigt duktig och jag mår just nu ganska bra, mycket positiva tankar snurrar runt i huvudet.
Det ända man tänker innan är hur trött man känner sig, är man verkligen så trött? Är det verkligen så jobbigt att gå ut och gå en promenad? Blir man inte trött på ett annat och skönare sätt när man känner att man har gjort något som gör att kroppen och huvudet mår bra. Det är viktigt att ta vara på sig själv och verkligen göra det bästa man kan för att må så bra som möjligt, ofta är det ingen annan som gör det till en. Alla är värda att vakna varje morgon och känna att man är nöjd med sig själv, det man gör och sitt liv i stort. Du lever bara en gång så ta vara på det liv du har, det är för kort för att sitta i soffan och ha ångest över det du gör och inte gör!
På återseende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar