Hej mitt vita vinterland!

I måndags var det Luciadagen och således dags för lussebak, även här nere i Schweiz. Jag hade tagit med mig lite saffran från Sverige så att jag skulle kunna baka svenska lussebullar.

Eftersom att jag inte har någon assistent här nere så gäller det att knåda alla bröd och bulldegar för hand. Detta är en ganska kladdig deg eftersom att saffranen torkar ut degen vill jag inte ha för mycekt mjöl. Vilket leder till väldigt kladdiga fingrar också... Dags för degen att jäsa!

Här har min deg jäst, det får man ju säga att den gjort ganska ordentligt.

Här är en färdigsnurrad lussekatt, nu saknas bara de små äckliga russinen och att jäsa igen, pensla med ägg och sen ska de sättas in i ugnen. Varken jag eller Jimmy gillar russinen som sitter i lussekatten och plockar därför bort dem innan vi äter. Jimmy tycker därför att det är onödigt att stoppa i de, men jag påpekar att detta är mycket viktigt annars är det inte riktigt lussekatter.  

Här är katterna klara. Vi hade varit smarta den dagen och ätit soppa som inte mättade så bra bara för att vi skulle kunna äta många lussebullar, och det gjorde vi....

Idag när jag vaknade sa Jimmy till mig att titta ut genom fönstret, en glad överraskning var det när jag såg att det hade snöat hela natten och att det fortfarande snöade. Mysigt med lite riktigt julväder.

Men ganska snart tänkte jag om och kom på att vi ska flyga hem på söndag. Snön kan ju göra att det blir lång tid på Malpensa som väntar oss, inte optimalt kanske men jag gillar snö så det gör inte så mycket.

Idag har vi ätit en riktigt god frukost, treccia al burro, ett väldigt vitt bröd med en god hård skorpa, och nutella. Efter det var det julstädning som gällde och nu väntar vi på att Jimmy ska åka iväg till efterskola aktiviteterna så att han kan komma hem igen. Sen blir det ett besök på Piazzan och en färd till Locarno ikväll för att känna lite julstämning.

Imorgon är det match som gäller, seriens längsta bortamatch, ca sju timmar i buss totalt, underbart. Detta samtidigt som Sveriges damer spelar en historisk semifinal i handbolls EM. Först funderade jag allvarligt på att stanna hemma för att titta på handbollen på datorn, men ändrade mig snabbt och känner att jag hellre stöttar Ticino på plats. Ännu en viktig match där en seger är det som gäller.

På återseende!

Sköna maj välkommen...

Idag har jag än så länge inte mycket att rapportera, vaknade man för en halvtimme sedan och fortfarande ligger kvar i sängen så finns det inte mycket att säga. Men jag tänkte uppdatera om gårdagen, Ticino spelade match borta mot Laupen, en som jag nämnt tidigare viktig match. Bussresan kändes lång men när vi äntligen kom till hallen var det en glad överaskning, vi skulle sitta på en läktare I HÖJD MED PLANEN. Alla andra hallar jag har varit i här nere, inklusive hemmahallen Arti & Mistieri, har läktare högt uppe i taket. Detta innebär att man kommer väldigt långt från planen och att känslan och fotona blir sämre. Men denna hallen var som sagt annorlunda. Perfekt tänkte jag. Snabbt i matchen förstod men att det inte skulle bli en vanlig match, målvakterna hade inte sin bästa dag, om man säger så, så det fanns absoult underlag för en målrik match. Det blev det också, matchen slutade med seger 12-10 till Ticino, perfekt med tre poäng. Jimmy gjorde 1+2 i poängväg. Men inte bara detta var annorlunda jämfört med hur det brukar. Under de snart sex åren jag har varit tillsammans med Jimmy har jag trott att han varit en snäll kille, men inte... Igår fick jag för första gången på, som sagt sex år, se honom i utvisningsbåset, en felaktig utvisning, men ändå, vilken buse...


Här sitter han i utvisningsbåset...

Idag blir det lussebak, om jag bara kan få tag på mamma och  får hennes fantastiska recept på lussebullarna, men just nu svarar hon inte i telefon så vi får väl se hur det blir. Utanför fönstret lyser solen från klarblå himmel, igår hade jag skinnjacka, kort kjol, tygskor och solglasögon på mig och jag känner verkligen att det är tredje advent idag...

Även idag blir det mycket sport, det finns både fotboll och handboll att streama idag, sen får det ju självklart bli en promenad i detta fina vårväder. För det är precis vad det är här nere just nu, vårväder! Jag hoppas nu bara att snön inte regnade bort i Björndalen igår och att det fyller på lite tills vi kommer hem så att den riktiga julkänslan infinner sig.

På återseende!

Snart jul eller snart sommar?

Det är märkligt hur livet kan te sig och hur saker och ting ändras från en dag till en annan. Idag när jag vaknade lyste solen från klarblåhimmel och termometern visade 11 gradet varmt. Kändes som en av årets första vårdagar som man hade väntat på under hela mörka, kalla vintern. Men efter några sekunder när jag gick in i köket och såg den snart halvätna chokladkalendern på köksbordet, vaknade jag upp och förstod att det är exakt två veckor till julafton idag, inte alls årets första vårdag... Bilder på dagens väder...  

Under dagen har jag arbetat förbrilt för att få den äkta julkänslan att infinna sig, jag har kokt tomtegröt, slagit in julklappar, lyssnat på julmusik och studerat julpyntet och adventsstjärnorna mycket noga, Tyvärr har jag misslyckats totalt med att hitta julkänslan, vädret har stor skuld till detta, allt hade ju varit mycket lättare om vädret varit som det var i helgen, palmerna var snötäckta och fantastiskt stora snöflingor dalade från himlen...

Nu får jag fundera en stund på hur jag ska lösa problemet med att jag inte känner att det börjar närma sig jul, Jimmys lösning är att fokusera på det fina vädret och lägga julen åt sidan en stund, vilket idiotiskt förslag. Eller? Jag älskar julen och det är min absoluta favorittid på året, eller rättare sagt hela december med alla förberedelser och förväntningar som ligger i luften. Att baka lussebullar, pepparkakor, göra julgodis, fundera ut vad man ska ge alla i julklapp och sen se deras reaktioner är för mig det bästa med julen och själkvklart att äta upp det goda man gjort. Jag kanske får försöka lyssna på Jimmy och glömma julen en vecka till, sen när vi väl kommer hem till Sverige på kvällen den fjärde advent så är det julkänsla som gäller för hela slanten. Då kanske jag ska skippa att baka lussebullar också som jag tänkt göra på söndag och kanske inte göra julgodiset heller som jag tänkte att vi kunde mysa med på söndagkväll. Få se om Jimmy tycker att jag ska glömma julen helt eller komma ihåg att göra dessa godsaker till honom först... Känner jag honom rätt så blir det lussebak på söndag ;-)

I helgen är det för övrigt sport för hela slanten som gäller. Jimmy är träningsledig ikväll vilket borde innebära ett besök på Piazzan men vi väljer att stanna hemma istället och detta enbart för att vi ska kunna streama sport på datorn. Först spelar Sveriges damer en gruppspelsmatch i handbolls EM följt av herrlandslaget i innebandy VM semifinal. Efter det blir det nog tidig kväll för att ladda inför en fantastiskt viktigt innebandymatch imorgon och det är inte VM finalen jag syftar på. Ticino spelar nämligen bortamatch mot Laupen, laget som ligger en position och två poäng bakom Ticino i tabellen, förlust och Ticino ligger inte längre tre i tabellen... Och har då inte heller lika bra chans på den intressanta andra platsen, det vill säga kvalplatsen med möjlighet att få kvala sig upp i NLB. Därför är det fullt fokus för de rödblåa som gäller från start och i SAMTLIGA 60 minuter, finns inte utrymme till att vara trötta efter bussresan, slappna av vid ev ledning eller ta dumma utvisningar, som vissa har för vana i detta laget... Skärpning och fullt ös mot ädlade positioner i tabellen!

Nu ska jag ändå göra ett litet försök att få lite julkänsla ändå, ska gå och äta fantastiskt god tomtegröt med mjölk, socker och kanel.

På återseende!

Sverigeinspirerat

Jag nämnde ju i mitt senaste inlägg att jag skulle försöka uppdatera bloggen under tiden jag var hemma i Sverige, men som ni kankse märkt så gick det sådär. Det har ju varit så mycket att göra hemma i Sverige som vanligt. Det har bakats pepparkakor, pepparkakshus, lussebullar, renoverat mitt gamla rum som så småningom ska bli ett kontor/gästrum, firat min lillebrors födelsedag, varit i Ullared, träffat Tommy, Emelie och Lexie, hälsat på Annika och Jakob, ätit gåsamiddag med farmor, farfar och mormor med mera...

Med ett så späckat schema så känns det ändå ganska ok att inte ha uppdaterat bloggen, även om jag självklart hade hunnit om jag bara hade prioriterat men så är det ju med allt. Många klagar på att de inte har tid att laga mat, träna, hälsa på vänner eller vad det nu är, denna veckan var det jag som inte "hade tid" att blogga. Jag ska bli bättre på att prioritera min tid så att jag håller bloggen uppdaterad.

Det har ju som sagt hänt en del när jag varit hemma i Sverige men det roligaste var absolut att träffa lille Lexie för första gången. Hon var så liten, söt och faktiskt ganska snäll också, sen fick man ju äta Emelies goda mat och en fantastisk kladdkaka. Fick även se ett i stort sett färdigt utbygge av huset, riktigt bra blev det, med lister och lite räcke så kommer det att bli grymt. Bra jobbat!

Denna helgen har vi besök från Sverige, Jimmys mamma, pappa, lillasyster och hennes sambo är här hos oss i Bellinzona för att fira Jimmys födelsedag. De flyger hem på måndag igen och kommer därför få rucka lite på deras tradition att alltid fira födelsedagen på just den dagen, han fyller ju år på tisdag så i år får det bli ett firande i förskott. Jag kommer dock att fira honom på tisdag när han fyller år så han får väl nöja sig med det.

Igår bjöds det på schweizisk/italiensk afton i casa Lagerkvist, president Botolli hade lånat oss hans fondueset och vi gjorde ostfondue till förrätt. Jimmy och Torsten (Jimmys pappa) som älskar ost tyckte såklart att det var en succé, men jag som inte är jätte förtjust i ost tyckte väl att det var sådär. Klart ätbart om man bara lät brödbiten nudda i ostsmeten och inte fullständigt dränkte den lilla stackaren i den varma röran, som vissa andra... Till huvudrätt blev det en kantarellrisotto med entrecôte och efterrätten som serverades var en julinspirerad pannacotta med pepparkakasmak och en apelsinsallad med olika nötter. Mycket mat blev det och jag tror nog att samtliga gäster gick från bordet mätta, annars får de faktiskt skylla sig själva.

Just nu sitter jag hemma och lyssnar på julmusik, tittar på det andra advendsljuset som brinner bredvid mig  och vilar mig lite. Gästerna är nämligen just nu ute och upptäcker Bellinzona med bland annat besök i stadens slott. Jag gillar att ha gäster och jag hoppas att det är fler som hittar easyjets hemsida och bokar biljetter till Milan Malpensa för att hälsa på oss efter jul... Själv laddar jag just nu inför kvällens match, klockan åtta är det nämligen dags för Ticino att möta seriens jumbo i första matchen efter det att serien vänder. Förra mötet slutade med seger för Lagerkvists Ticino dock utan övertygande spel så idag hoppas vi att de rödblåa på riktigt kan visa Uri var skåpet ska stå.

Till middag blir det en lasagne som jag faktiskt ska gå och förbereda nu.

På återseende!

Grande Jimpa!

Tidigt imorse bar det av med bussen för att åka på bortamatch med Ticino Unihockey och idag var det minst sagt värt att gå upp i ottan för att följa med. Väl framme efter ett antal tvivelaktiga frukostbeslut från Jimmys lagkompisar, croissanter, var det dags för match. Innan första tekning hade motståndarlaget två poäng mindre än Jimmys Ticino vilket innebar viktig match och möjlighet att dra ifrån till ett fem poängsförsprång istället för att ligga ett efter.

Det började mindre bra och Ticino låg ganska snabbt under men sakta med säkert visade kaptenen i laget vägen, till en början i alla fall... Sen kan man väl säga att min kära sambo minst sagt drog sitt strå till stacken, stolt som en tupp var jag på läktaren och kunde inte låta bli att sitta och småle. Men nu blev det spännande in i det sista, vilket var onödigt då Ticino hade många chanser att punktera matchen långt innan dess. Matchen slutade med vinst 7-6 och Jimmy stod för imponerande 3+3 poäng. Men dock en liten missräkning att inte vara inblandad i alla lagets mål (-; Mycket bra jobbat Jimmy!

Igår kväll hade vi som sagt gäster vilket var mycket trevligt. Jag lyckades att tillverka en bearnaisesås som inte skar sig men jag får fila lite på receptet till nästa gång jag gör det, blev inte helt nöjd. Men kan dock konstatera, efter att ha läst Mats Eric Nilssons böcker om alla tillsatser som finns i vår mat, att det känns avlägset att köpa en färdig bearnaisesås igen,men man ska aldrig säga aldrig men kan lova att det kommer analyseras mycket innan den färdiga såsen hamnar i varukorgen.

Hinner inte skriva mer nu, men kommer att uppdatera er under min vistelse i Sverige.

På återseende

Lördagsgäster

Just nu tar jag en paus från förberedelserna inför kvällens middag, tanken var att vi skulle äta en tre rätters meny och mysa hela kvällen. Men det har blivit ändrade planer, vi ska nämligen ha gäster (-; Lisa som spelar i laget jag spelade innebandy i och Giorgetto, en av tränarna i laget, eller egentligen är han tolk till Lisa, kommer nämligen hit och äter middag. Planerna ändrades eftersom att Giorgettos lag spelar match klockan sex och då tyckte vi att det blev för sent med en tre rätters meny så vi får nöja oss med två rätter. Det blir helstekt fläskfilé, hemgjorda pommes, hemgjord bearnaisesås (förhoppningsvis om den inte blir helt misslyckad) och vitlökssmör. Efterrätten blir två olika chokladfonduer, en med mörk choklad och en med toblerone och en massa härlig frukt till det, och lite marsmallows så klart...

Nu hoppas jag bara att jag lyckas med såsen men rutinerad som jag är så har jag ju en backup, det finns grejor till att slänga ihop en kantarellsås om det skulle gå åt pipan. Nu måste jag fortsätta med förberedelserna, dags att göra vitlökssmöret.

På återseende

Efter skolan

I torsdags skulle Jimmy åka iväg för att hålla i efterskola aktiviteter, som han nu för tiden gör två gånger i veckan. Det innebär att han har två olika grupper med barn i 8-10 års ålder och ska under en och halv timme hålla i innebandy för dem. Samma barn kommer sex torsdagar i rad och sen är det andra som kommer på fredagar. Detta ska han göra fram till jul och just igår skulle han vara själv med 15 barn. Eftersom att jag inte hade något annat för mig så bestämde jag mig för att följa med och agera assistent, plocka fram och undan saker som han skulle använda. Barnen pratar självklart italienska vilket igår innebar att det var italienskspråkiga barn, jag och Jimmy som var i hallen.

När barnen kom började Jimmy med att presentera mig och sen förklarade han för gruppen vad de skulle göra.

Här förklarar han på italienska vad som ska hända under dagens pass. Jag är sjukt imponerad av att han fixar det, han står och leder gruppen, skojar med dem som om det skulle vara elever i Linnéhallen i Hässleholm och inte i ett främmande land där de pratar ett främmande språk. Under träningens gång kommer det fram barn till honom med frågor, inga problem utan han svarar och förklarar för dem. Mycket förvånad och imponerade måste jag säga.

Här har vi en av ungarna som skulle stila lilte på bilden.

Efter detta skulle Jimmy ner på ungdomsträningarna i klubben och hjälpa till, vilket han gör varje dag varje vecka. Här står han igen och instruerar på italienska för barnen i den yngsta laget vad man ska tänka på när man skjuter de olika skotten.

Det ser inte ut som att han gjort något annat och det syns att han trivs i situationen, jag förstår när jag ser honom hur mycket han trivs på sitt jobb i Sverige. Visst han pratar inte alltid perfekt italienska men barnen förstår vad de ska göra och han förstår om de pratar med honom. Hatten av för Lagerkvist som har lyckats att lära sig italienska riktigt bra. Kanske pratar han flytande när vår tid någon gång i framtiden är över här nere i Schweiz.

Fredagar innebär också efterskola aktiviteter för Jimmy vilket gör att han åker hemifrån vid fyra och kommer tillbaka vid sex för att sen åka till hans eget lags träning klockan halv 9, en FREDAGKVÄLL... Jag fixade lite färsfyllda canneloni till middag som vi åt mellan Jimmys träningar. Nu har han åkt igen och jag ligger i sängen och bloggar, alltså inget fredagsmys för oss. Visst vi kan ju ta det en annan dag men när man läser allas kommentarer på Facebook om fredagsmys hit och dit kan man inte låta bli att sakna det lite. Den där känslan att komma hem från jobbet efter en jobbig arbetsvecka och ha hela helgen framför sig var det längesedan man kände. Veta att det ska lagas lite god mat och sen blir det gotte och mys i soffan, trevligt men avlägset. Sen kan jag ju inte sticka under stol med att jag inte saknar den jobbiga arbetsveckan riktigt än. Vi har ju det ganska bra här även om det inte blir fredagsmys på samma sätt som hemma i Sverige.

Imorgon är det innebandyledigt för Jimmys del, men vi ska ev och titta på en match ändå imorgon kväll. Det blir förmodligen också en tre rätters meny imorgon och jag funderar på att ge mig på att tillverka en egna bearnaissås, något jag inte gjort innan, kan bli spännande. Om det blir något av såsen ska den serveras till en fin bit entrecôte, hemgjorda pommes och vitlökssmör. Till förrätt blir det en krämig kräftsoppa med ett vitlöksbröd. Efterrätten är inte spikad riktigt än, frågar man Jimmy vad har skulle vilja ha till efterrätt svarar han ALLTID samma sak, något med choklad... Det finns så mycket att välja på så jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men det blir ett angenämt problem att lösa under morgondagen.

På återseende!

I himmelriket

I onsdags gick vi, med våra mått mätt, upp tidigt för att åka till Lugano och himmelriket, man skulle kunna tror att det är IKEA jag menar men icke, vi skulle åka till en chokladfabrik med ett chokladmuseum. När vi kom dit fick vi en kexpinne som doppades i den stora chokladfontänen som stod innanför dörren till chokladmuseumet. Det var nog den godaste chokladen jag någonsin ätit, den var tjock, lite trögflytande, ljummen och den fullständigt smälte i munnen. Jag skulle kunna stått där och ätit av den chokladen fortfarande. Museumet var väl inte mycket att hänga i julgranen men de hade lite julinspirerade gamla chokladformar som jag gärna hade haft hemma och bakat någon smaskig chokladkaka i.  

Kalle Anka, ett måste på julafton, och en jultomte. Men skulle de fungera som kakformar hemma hos mig så hade man fått haft många formar eftersom att de är så små att de inte ens hade räckt till en halv portion när jag serverar efterrätt...

Här ligger de fantastiska chokladkakorna i sina formar för att åka vidare in i maskineriet och så småningom komma färdigpaketerade till en affär nära mig.

Ser ut som vilken industri som helst. chokladen paketeras i små paket och rullar sen vidare på löpande band, men det luktar inte som i vilken fabrik som helst. När vi gick in genom dörrarna till fabriken slog den ljuvligaste chokladdoften mot oss, inte som på mejeriet där det luktar vassle och ost. Tänk om jag hade jobbat extra på en chokladfabrik istället för på ett mejeri, hade då med största säkerhet kunnat ställa mig i det långa ledet för en magsäcksoperation...

När vi hade varit i museumet och i fabriken gick vi in i det riktiga himmelriket, chokladshoppen, inte nog med att hyllorna var fyllda med alla sorters choklad. Där fanns även en vägg som speciellt fångade mitt intresse, en vägg med gratis smakprover av en massa olika sorters choklad direkt inifrån fabriken. Vi var själva i shoppen så det fanns ingen anledning att lämna plats till någon annan i detta himmelrike. Efter att ha smakat, analyserat, smakat igen och ännu än gång analyserat och smakat "några" gånger till drog Jimmy mig från min dröm och mitt himmelrike och tyckte att vi skulle kolla runt lite vad de hade i butiken. Det blev dock ett par tre, fyra, fem varv till förbi denna fantastiska vägg innan Jimmy tillslut släpade ut mig genom dörren. Schweizisk choklad är fantastiskt gott.

Återkommer snart!

Kärleksmums

Sen förra inlägget och besöket hos polisen har det varit lugnt här nere, inga fler liknande fadäser. Jag längtar dock fortfarande efter julen och har ätit pepparkakskryddor i yoggin och varit i affären och köpt Chaite. Påminner mig också om jul då det luktar kardemumma, ingefära och kanel så det är ett bra sätt att nästan inte fuska... Chaite får man ju dricka året runt, eller hur.

Igår spelade Jimmy och hans Ticino match, första matchen sen det två veckor långa uppehållet och det slutade med en viktig och stabil seger, 7-2. Jimmy stod för 1+2 i protokollet och fortsätter leverera poäng, skönt, det är ju ändå därför han är här. Jag som nu har följt Ticino Unihockey på nära håll i några månader har lärt mig att matcherna inte är vunna förrän slutsignalen går. Detta gör att jag inte kan slappna av trots att det står 7-2 ganska tidigt in i sista perioden. Den nervösa, gnagande känslan och klumpen jag alltid har i halstrakten innan matcherna är avblåsta fanns också igår. Det är jobbigt att titta på innebandy och efteråt är man trött och det känns som man själv har spelat. Allt detta trots att det var relativt lugnt igår. Det blev ett rastaurangbesök efter matchen, men eftersom vår vanliga restaurang var stängd så fick vi åka till en annan. Riktigt fina pizzor där också, jag är glad att vi hamnade i italienska delen av Schweiz och inte i tyska delen, jämför bratwurst och surkål med pizza och pasta, jag har hamat helt rätt.

Idag ska vi åka till en i Jimmys lag för att titta på det stora derbyt i Italien, Inter-Milan och för att äta lite. Kom igen Zlatan! Det ska bli trevligt men lite ångest finns det alltid när man ska ut och träffa folk i detta land. Eftersom att jag inte är så bra på italienska så har jag svårt att förstå och prata med personerna vi träffar. Detta gör ju i sin tur att man kanske tar några steg tillbaka och blir nästan otrevligt tyst. Det är inte en rolig känsla att inte kunna få fram det man vill säga utan att staka sig. Vem vill känna sig otrevlig och oartig? Men men det ska bli trevligt, får se det som en utmaning.

Om en vecka åker jag hem till Sverige för att fira min brors födelsedag, träffa familj och vänner och äntligen få träffa lilla Lexie för första gången, innan Jimmy (-;  Jag får se till att boka in lite träffar med folk så att tiden inte springer iväg utan att man hinner med hälften. Jag ska även äta gåsamiddag, fira första advent, baka lussebullar och dricka glögg innan jag åker tillbaka.

Nu har jag inte tid att blogga mer utan nu ska jag gå ut i köket och baka en stor form kärleksmums.

Polisen

Igår gjorde jag något som jag absolut inte brukar tillåta mig själv att göra. Jag vet inte vad det berodde på att jag totalt frångick mina principer men igår hade jag väl ett svagt ögonblick. Det är väl något med luften här nere som gör att jag lägger mina så stabila och trofasta värderingar till sidan. Kanske har det dåligt inflytande på mig att träffa Jimmy hela dagarna och därför tillåter mig sådana snedsteg.

Idag har det för övrigt hänt lite här nere i Bellinzona, i eftermiddags blev Jimmy kallad till polisen och jag skjutsade snällt dit honom. Kanske inget som Jimmys polispappa Torsten kommer att uppskatta men så var det. Det är nämligen så att en bit bort från vår lägenhet ligger det en parkering där man får stå dygnet runt utan att betala. Nu för tiden är denna parkering dock ofta full när Jimmy kommer hem från träningarna eftersom att den ligger bredvid en fotbollsplan där lagen tränar länge på kvällen och därför står parkerade länge. När detta händer så finns det en parkering lite närmare lägenheten där det är P-skiva som gäller och här får man stå ca 3-4 timmar om vi förstått det hela rätt. Så i tisdags när Jimmy kom hem från träningen var det fullt på dygnetruntparkeringen och Jimmy ställde sig på den andra där P-skivan gäller. Igår var han iväg på träning på kvällen och flyttade då bilen till dygnetruntparkeringen. Idag när vi skulle ta bilen såg jag en lapp sitta i vindrutetorkarna, som Jimmy missat igår när han flyttade bilen, det var en kallelse till polisen. Det tog ett tag innan vi förstod vad det var med efter lite fundering kom vi fram till att det måste vara en parkeringsbot. Jag skjutsade som sagt Jimmy till polisen och på vägen dit hann vi spekulera mycket i vad boten skulle kosta oss. Vi, eller rättare sagt jag, trodde väl kring 100-200 CHF alltså mellan 700-1400 kronor. När Jimmy kom ut därifrån fick jag ett ihopavikt kvitto med en summa på 40 CHF, alltså ca 280 kronor, det kändes skönt att det inte var mer. Det är ju sura pengar att betala till polisen i Schweiz. Men Jimmy har alltså spenderat eftermiddagen på polisstationen i Bellinzona, eller rättare sagt ca 5 minuter sen var allt betalat och klart.

Kanske ska berätta vad det var jag gjorde som frångick mina principer, jag kokte risgrynsgröt. Jag har en oskriven regel att man inte får äta mat eller saker som har med jul att göra innan första advent. Nu fuskade jag och kokte risgrynsgröt redan den 10 november. Jag har känt ett sug efter denna fantastiska gröt länge men gav nu äntligen med mig. Det var fantastiskt gott och jag åt den självklart kall tillsammans med mjölk och kanel, ingen slibbig saftsås kommer i närheten av min tomtegröt. Jag börjar få värsta dillen på julen nu, man ser ju dagligen folk på Facebook som tjuvstartar med både julmust, pepparkakor och lussebullar långt tidigare än första advent.

Jag längtar efter alla fantastiska dofter som julen för med sig, glöggen som värms i grytan, de skållade mandlarna, russinen, de nybakade lussebullarna och pepparkakorna, nykokt risgrynsgröt, nygriljerad julskinka, nystekta köttbullar, allt julgodis och dofter av kanel, kryddnejlika, ingefära och hyacinter som har slagit ut, alla ljus som värmer och för att inte glömma det viktigaste, doften av en nyhuggen gran, helt fantastiskt. JAG LÄNGTAR! Men än så länge är det lång tid kvar, eller är det? Det är den 11 november idag, 13 dagar till det är den 24 november, då är det bara en månad kvar till julafton. Efter dessa 13 dagar är det bara fyra dagar till första advent, alltså bara 17 dagar kvar till första advent. Då börjar den bästa tiden på året, tiden, myset, pysslet, ljusen, julkalendrarna, baket julklappsinköp och alla förberedelser fram till julafton, Jag älskar denna tiden på året. Jag har ju redan börjat fuska med tomtegröten så lika bra att fortsätta idag med ännu en portion ;-) Men jag får lägga band på mig lite innan jag får njuta av allt detta ska både min lillebror Henrik, sambon Jimmy, kompisarna Mari och Tommy fylla år först.

Dags för tomtegröten...
På återseende!

Sverigebesök

Äntligen en helg med mycket trevliga inslag att rapportera om. I går, torsdag, åkter jag till Malpensa för att hämta hem Jimmy från hans snabbvisit i Sverige. På köpet fick jag även med mig tre av Jimmys kompisar, Krille, Mini och Erik som stannar hos oss tills på söndagkväll.


 Krille, en bild av det äldre slaget. 

Mini

           



                     Erik, i den svarta Röketröjan.

Direkt när vi anlände till Bellinzona, efter en, om jag får säga det själv, lysande fickparkering, blev det ett besök på Restaurang Piazza. Fina pizzor intogs, sen blev det färd till Via Antonio Arcioni för lite kortspel och allmänt tragg. Erik gick segrande ur kvällens Chicagomatch och gick till sängs belåten och nöjd med första dagen i Bellinzona.

Morgonen började med en rejäl frukost, gröt, treccia al burro, croissant, knäckebröd, ägg, nutella, ost, skinka, salami med mera. Inte helt fel. Efter frukosten begav sig grabbarna på upptäcktsfärd i närområdet för att spana in lite natur och sevärdheter, sa de i alla fall... Har dock sett bildbevis på att de satt på torget i strålande solsken, med en stor kall öl och spanade brudar. Själv passade jag på att gå en runda i det fantastiska vädret, förbereda inför kvällens middag, självklart med efterföljande efterrätt och sitta i solen och läsa min mattidning. Dagens huvudrätt var en hemgjord lasagne med sallad och desserten en chokladfondant med glass, kolasås, chokladsås, maräng och hallon, självklart egentillverkat alltihopa.

När grabbarna kom hem igen spelade de lite kort på balkongen och Erik forsatte gårdagens flyt och fick drömkort hela tiden. Under spelets gång ringde Jimmys mobil, dolt nummer, men långsam som han var så hann han inte svar. Han tänkte inte mer på det utan forsatte spela kort. Innan det var dags för middag hann jag med att fullständigt pulverisera samtliga i en omgång Plump, ett kortspel för de riktigt skickliga, kanske därför Jimmy hamnade på en pinsam jumboplats.

Efter maten blev det lite vila innan efterrätten. Under denna vila fick Jimmy ett meddelande på sin mobil, det var från Tommy, han skrev att det var han som hade ringt innan. Han ville bara berätta för sin bästa kompis, som inte ens kan svara i mobilen, att han blivit pappa till lilla Lexie under dagen. Ett stort grattis till er mina vänner och välkommen till världen Lexie, nästan två veckor för tidigt. Allt hade gått bra och alla mådde bra. Tommy kommer vara universums stoltaste pappa och kommer älska detta lilla flickebarn mer än vad som går att beskriva. Ta väl hand om varandra så ses vi om ungefär tre veckor. Jimmy är lite besviken att Emelie inte kunde klämt ut Lexie lite tidigare, han var hemma hos dem i onsdags... och i Sverige i går. Han hade ju så gärna velat träffa henne och hela familjen innan han åkte tillbaka hit men nu får han vänta till jul.

Efter denna fantastiska nyhet blev det efterrätt och nu är vi riktigt mätta och belåtna. Jag trivs som fisken i vattnet nu när vi har gäster, det är så roligt att laga mat och fixa efterrätt till fler än bara Jimmy. Det är något jag saknar väldigt mycket här nere, att bjuda folk på middag, eller rättare sagt att bjuda folk på efterrätter. Nu är det NHL11 som gäller för de övriga medan jag sitter i soffan och bloggar.

Imorgon är det resa till Milano och San Siro som gäller där huvudattraktionen Inter- Breccia står på schemat. Vi får väl se om det är Milanfansen eller Interfansen som äger San Siro, vi har ju förra besöket att jämföra med. San Siro är ju båda dessa storlags hemmaarena. Jag har ju lärt mig något sen sist jag var där, går definitivt på toa INNAN jag går in, där var ju bara ett hål i marken...

Söndagen spenderas förmodligen i lugnt mak med helstekt kyckling, potatismos och brunsås med en kladdkaka på schweiziskt vis till efterrätt.

När Jimmy kom tillbaka från Sverige hade han med sig lite presenter till mig, vaniljsocker, en av mina mattidningar och det viktigaste av allt, en kålrot. Jag har varit sugen på rotmos hur länge som helst och tänkte passa på att äta denna fantastiska rätt samtliga tre dagar när Jimmy var i Sverige eftersom att det och brysselkål är de två sakerna Jimmy avskyr mest. Men till min förvåning fanns det inga kålrötter i någon av de fyra affärern jag åkte runt i, katastrof. Detta gjorde att jag efter långt övertalande fick Jimmy till att köpa med en från Sverige till mig. Så nästa vecka blir det rotmos för mig, MUMS!

Nu börjar jag bli lite trött så jag vill bara än en gång gratulera Tommy och Emelie och välkomna Lexie till världen.

På återseende!

Bilder från Rom

Här kommer en massa bilder från vår weekend i Rom. Vi var riktiga turister och åkte en runda i en sådan här turist buss som tog oss längs Roms gamla gator.

Dagen skörd: 2 katastrof "pizzor"

Den tidiga morgonens resa mot Rom började väl inte i spikrak riktning, ännu en gång börjar dagen med migrän för min del, vilket är ovanligt. Förra gången, innan i måndags jag hade det var tidigt i våras, då förstår ni min förvåning. Men inte mycket att öra utan att ge sig av. Väl på flygplatsen, incheckade och klara, snåla tio minuter innan incheckningen stängde kände jag hur migränen tilltog. Vi kom på planet och efter en stund insåg jag att det var läge att lokalisera närmsta kräkpåse... Men jag hade tur, när det var dags var toan ledig och det blev dagens första katastrofpizza. Landning och en liten promenad senare hade gjort att migränen släppt lite, inte längre kändes det som att hjärnan skulle explodera och pressas ut genom tinningarna utan det dunkade du "bara" som om en trumorkester hade träningsläger där inne, men på bättringsvägen. Vi bestämde oss för att välja en av de 20000 pizzerierna att äta lunch på, vi kunde inte gjort ett sämre val, in kom en Pelles färdigpizza, fusk, smaklös och fattig. Ingen av oss åt upp, det stod klart att dagens andra fiaskopizza var ett faktum.

Efter tunnelbana, promenad, lite promenad till, att hjälpa en gammal dam upp som gått och trillat kom vi äntligen fram till hotellet. Väl framme bestämdevi oss för att vila lite, minst sagt nödvändigt, vaknade jag och kände mig relativt ok. Så nu ska vi snart ut och äta igen, jag ska prova pizza igen. Nu är det ju tredje gången gillt idag så konstigt om det inte skulle bli bra tillslut, vi är ju ändå i pizzans hemland så så lätt kan vi ju inte ge upp.

Lite höstkrassligt

Denna veckan har inte bjudit på någon vidare action hitentills men snart blir det andra bullar. I måndags låg jag i sängen hela dagen med migrän, tisdag, onsdag och torsdag har jag varit höstförkyld och har inte kunnat träna. Riktigt trist att inte kunna göra vad man vill, hade tydligen bara varit sex personer på innebandyn i tisdags så där hade man behövts. Nu ligger jag i sängen och laddar inför morgondagens resa till Rom, flyget går tidigt imorgon så jag borde sovit för längesedan men vad ska man göra när man har en sambo som inte kommer hem förrän halv 11 på kvällen och då för ett fasligt liv. Det blir som sagt en weekend i Rom där vi bland annat ska äta på Hard rock café, se Spanska trappan och Coluseum med mera. Ska bli kul att se var Asterix och Obelix krossar Cesars gladiatorer...

En stor, saftig burgare med pommes är ett måste under helgen då Italiens enda Hard rock café ligger i Rom. En fin burgare som man kan äta på Harrys eller Olearys hemma i Sverige finns liksom inte här så det gäller att passa på. Rapport från Rom kommer på måndag. Nu borde jag verklign sova.

På återseende

Två förluster och en vinst...

Ännu en gång dröjer det alldeles för lång tid mellan gångerna jag bloggar men nu är det dags att leverera helgens händelser. I fredags gick vi, vår vana trogen, till Restaurang Piazza, Jimmy beställde som alltid en pizza och jag testade en ny pasta på menyn. Denna gången hade vi inte riktigt koll på vad det jag hade beställt in men när maten kom såg vi det att det tagliatelle med sparris och musslor, den ingrediensen vi inte riktigt hade koll på. Det var helt ok men musslor är förtfarande inte min favorit så att Jimmy åt upp de flesta. När vi ätit klart gick vi hem för att ha fredagsmys i soffan framför en film, chokladbollar och chokladfondue. Det blev två filmer, riktigt dåliga filmer också för den delen. De timmarna av mitt liv kommer jag aldrig få tillbaka, alltså en väl spenderad fredag kväll...

Lördagmorgon och det var matchdag för Jimmy och hans Ticino mot Toggenburg som innan matchen låg på samma poäng som de rödblåa men efter en lång bussresa, uppvärmning, 60 minuter med dåligt försvar, alldeles för enkla insläppta mål, en sista period med många missade målchanser och en klubba i småbitar av en frustrerad tränare låg helt plötsligt Toggenburg tre poäng framför Ticino efter deras uddamålsvinst. Bara att sätta sig i bussen igen och åka den långa vägen tillbaka igen, med en väldigt besviken mister Lagerkvist bredvid mig.

Trots att Toggenburgs storstjärna var en  tjockis...

...och att de inte kunde hänga en vimpel på rätt håll...

...räckte inte Jimmys koncentrerade blick hela vägen för att knipa tre poäng.

Söndagen startade med en morgonpromenad där gårdagens match analyserades fram och tillbaka, fram och tillbaka under helda promenaden. Fortfarande en väldigt besviken Lagerkvist, över förlusten, över alla missar, alla enkla mål, domarna, matchuppvärmningen och inte minst sin egen insats. Men efter frukost och lite distans till det hela så började besvikelsen lägga sig lite, dagens hopp stod nu till att Liverpool äntligen skulle vinna en match och ta sig ur den prikära tabellpositionen, tredje sist i Premier league. Här blev det leverans till slut, efter 90 nervösa och frustrerade minuter. Det kändes som ett nytt lag, de sprang, de hjälpte Torres där framme, de tog andrabollar, de kunde slå passningar med rätt adress, slå bra inlägg, skapade chanser och Torres följde upp sin svit mot Blackburn, han har alltid gjord mål mot dom. Lite hopp tänder i Jimmy igen som under den senaste tidens kris i Liverpool har varit mer eller mindre förstörd varje match, och jag förstår honom, den fotbollen de spelat hör hemma kvappt hemma i division 3 södra... än mindre i Premier league.

Innan matchen startade förberedde jag dagens middag, hemmagjorda köttbullar, kokt potatis, brunsås och lingon som färdigställdes lagom till pausen i forbollen, riktigt gott. Jag förstår inte hur man kan köpa Mamma scans köttbullar, hemmagjorda är så mycekt godare, men framförallt vet man precis vad som finns i dom.

Efter matchen åkte vi till Tenero för att titta när mitt lag spelade sin hemmapremiär i innebandyn. De mötte seriens fjolårssegrare och en tuff match väntade, laget stod upp bra men fick tyvärr ge sig trots en hyfsat stark forcering i sista perioden, matchen slutade 4-2 efter ett mål i öppen kasse för motståndarna.

Sen stod det film på schemat igen, en ganska bra film hade vi fått tag på idag, skönt. Lite Gino och mycket popkorn slank också ner under filmens fem första minuter. Konstigt att snacksen aldrig varar hela filmen, har man tur finns det i alla fall några kärnor kvar på botten efter förtexten och filmen drar igång. Sen blev det lite Rules of engagement i sängen, en riktigt bra serie, Jimmy säger att han ska bli som Jeff, har ni sett serien förstår ni att det inte är det minsta önskvärt... Men han skojar, hoppas jag.

På återseende!

En explosion i köket!

Igår vaknade vi båda skrämmande tidigt, klockan hade inte ens slått över till en åtta. Vi gjorde allt vi kunde för att somna om, jag lyckades och vaknade när Jimmy satte frukostbrickan på sängen. Riktigt trevligt uppvaknande med gröt, mackor med ägg och kaviar och en kiwi, en bra start på en bra dag. Att solen sken in genom balkongdörren gjorde ju inte det sämre direkt. När vi ätit färdigt förberedde vi oss för dagens utflykt. Eftersom att det var så fint väder, 22 grader när solen stod på, bestämde vi oss för att gå en längre promenad i bergen för att utnyttja det fina vädret och se den underbara utsikten. Här står Jimmy och tittar ut över Bellinzona, i shorts.

När vi gick upp på en skogsväg låg det massor av kastanjer över marken och jag tänkte att man kunde testa att tilllaga dessa hemma. Det går just nu att köpa stekta kastanjer överallt här nere som man plockar bort skalet på och sen äter. Vi plockade några som jag skulle experimentera med sen när vi kom hem. Här nere kan man nämligen äta kastanjerna som växer, jag är ganska säker på att man inte kan göra det i Sverige eftersom att det är fel sorts kastanjer.

Innan vi begav oss hemåt gick vi ner på stan, satte oss på en uteservering i solen och tog en fika. Jimmy köpte Gazzettan, en italiensk sporttidning som skriver väldigt mycket om fotboll, och läste den under vår fika. Att läsa denna tidning har blivit en del i hans dagliga rutiner, sen vet jag egentligen inte hur mycket han förstår men han köper tidningen varje dag i alla fall. Efter fikan gick vi hemåt och jag började fundera på hur jag skulle få kastanjerna ätbara.

Väl hemma skar jag ett snitt i varje kastanj och la de i en gryta för att de skulle rostas. Efter ett tag hörde vi en smäll inifrån köket, det var en kastanj som jag glömt skära ett snitt i som exploderade i grytan, som tur var hade jag locket på. Men hela grytans kanter blev fulla av inälvor från den kastranj som exploderat... När de kändes klara la jag upp dem i en tallrik sen fick Jimmy smaka, han tycket att de var goda. Nästa gång jag gör kastanjer ska jag skära ordentligt i alla och rosta de i ugnen istället, jag tror att det blir bättre. Här ser ni en bild på mina hemmarostade kastanjer.



Jimmy lagade middag, det blev hans specialare, pasta med tomatsås och vitlöksbröd, laga pasta, det kan han. Efter maten vilade vi lite innan han skulle sticka på ungdomsträning och jag skulle iväg och träna innebandy. Träningen började som vanligt med att vi joggade ute och jag kände direkt att benen var tunga efter vandringen i bergen men det var bara att springa på. Sen var det lite fys innan den riktigt träningen med klubba och boll började. Vi samlas alltid en timme innan vi får gå in i hallen, joggar, kör lite fys och snabbhetsträning. Det passar mig alldeles utmärkt och det är en sak jag skulle vilja få in på handbollsträningarna när man så småningom kommer hem. Efter denna timme är det 90 minuter i hallen med innebandy som gäller, alltså en träning som är två och en halv timme lång... Detta gör ju att man kommer hem sent på träningsdagarna, jag är inte hemma förrän halv 11 eftersom att jag har ca 20 minuter att köra till träningarna. Men det är en sak man börjar vänja sig vid, sen har det ju stor betydelse att man inte ska upp tidigt dagen efter så det spelar ingen roll om man inte är i säng före 11 eller 12 heller för den delen. Hemma hade denna tiden att gå och lägga sig varit en katastrof för mig som gärna går och lägger mig så tidigt som möjligt och garanterat ligger i sängen senast 10.

Idag händer det inte så mycket, jag ska baka lite bröd till dagens middag som blir en krämig kräftsoppa och sen ikväll när Jimmy åker till träningen blir det nog att kolla på Sex and the city 2 och gårdagens och dagens avsnitt av Halv åtta hos mig. Det är kanon att jag kan titta på det här nereifrån, Vad blir det för mat är också ett program jag ser till att se. Önskar att det fanns fler matlagningsprogram man kan se på nätet.

På återseende!

Hockey, Milano och Ibrakadabra!

Idag kommer bloggen innehålla ganska mycket bilder med lite text till, det var ju ett tag sen det kom bilder så jag tänkte att det skulle passa bra idag. Fredagskvällen började på restaurnag Piazza där jag beställde in en risotto med Karl Johan svamp, inte tokigt alls faktiskt.

Efter restaurangbesöket begav vi oss till Ambri för att titta på när Ambri Piotta spelade hockey. Matchen slutade lika efter full tid men efter straffar drog Ambris motståndare längsta strået och fick bonuspoängen. Men en poäng till Ambri var för dem helt okej med tanke på att de inte tagit så många poäng hittentills i serien. 

Lördag förmiddag och vi sätter oss i bilen för att köra den ca 70-80 minuter långa bilfärden till Milano där vi skulle spendera vår lördag. När vi kom fram satte vi bilen på en stor parkering och åkte Metron till hotellet där vi skulle hämta biljetterna till dagens stora höjdpunkt, Milan-Chievo på San Siro med Zlatan i startelvan. Sen var det raka vägen mot city som gällde, vi gick in i en mäktig kyrka och tittade, den är på de två bilderna nedanför.

Det är fantastisk hur man kunde bygga en så mäktig byggnad för så längesedan, allt är gjort för hand, det måste tagit flera hundra år att göra, eller flera miljoner människor. Kanske så de ledande i Sverige ska lösa problemen med all arbetslöshet, låt de bygga stora, mäktigt byggnade för hand...

 När vi gick runt på gatorna i Milano stod det på ett ställe en folksamling runt en person som satt och gjorde någonting. Jag blev nyfiken och gick fram för att kolla vad som hände, här ser ni resultatet av vad han gjorde. Han satt och täljde ut figurer ur grönsaker, fiskar, svanar, fåglar och olika sorters blommor ur morötter, rödbetor och rättikor. Resultatet är som ni ser helt fantastiskt och han var snabb också, att göra en ros tog max 10 minuter. Helt fantastiskt att man kan göra så över huvudtaget. Perfekt att vara med i Halv åtta hos mig och servera morötterna så här... Jag skulle gett några extra poäng för det i alla fall.

Nästa anhalt var San Siro och match med Zlatan Ibrahimovic. San Siro är en klassisk arena där det vid riktigt stora matcher troligen blir ett fantastiskt tryck, det fick vi känna av lite när Milan gjorde sina mål.

När vi varit på arenan ett tag kände jag att jag kanske skulle besöka damernas en liten runda, tror ni att jag blev lite förvånad över vad jag fick se, ett hål i marken... Det var allt, inget papper, ingen toastol och inget handfat, kändes som att jag kommit till en sunkig restaurangtoalett i inre delarna av 70-talets Estland eller något, inte en så klassisk fotbollsarena som San Siro. Ni förstår väl att allt jag gjorde här var att ta ett kort för att föreviga detta fantastiska ögonblick...

Matchen slutade 3-1 till Milan där två genialiska framspelningar av Ibrakadabra till Pato visade var skåpet skulle stå. Alltså för en gångs skull ett lyckat fotbollsäventyr för oss, det är vi inte alltför bortskämda med när vi har varit och kollat på Liverpool och svenska landslaget, men Zlatan och hans Milan levererade!


Nu ska Jimmy äta middag, spaghetti och köttförssås, innan matchen och jag har precis gjort en hemmakokt vaniljsås som ska intas efter matchen tillsammans med en god äppelpaj. Jimmy får nog ingen paj om han inte ser till att laget vinner matchen och tar ytterligare tre poäng, men jag ska minsann äta oavsett resultat, haha... När jag kommer tillbaka till Sverige igen sen så ska jag aldrig mer köpa marsansås, hemmagjord vaniljsås går snabbt att göra och smakar tusen gånger bättre.

Nu hoppas vi att Liverpool har skakat av sig de senaste tidens strul med rättegång, ägarbyte, dåligt spel och många förluster och klämmer till Everton i Merseysidederbyt idag, trots att Lucas startar på plan. Dai pool dai. Bra laddning inför Ticinos match mot Vipers.

Ett sista stycke där jag gratulerar Jessica och Macke som inatt fick en liten son, stort grattis och ta väl hand om varandra och familjen. Kramar från oss.

På återseende!