Två förluster och en vinst...

Ännu en gång dröjer det alldeles för lång tid mellan gångerna jag bloggar men nu är det dags att leverera helgens händelser. I fredags gick vi, vår vana trogen, till Restaurang Piazza, Jimmy beställde som alltid en pizza och jag testade en ny pasta på menyn. Denna gången hade vi inte riktigt koll på vad det jag hade beställt in men när maten kom såg vi det att det tagliatelle med sparris och musslor, den ingrediensen vi inte riktigt hade koll på. Det var helt ok men musslor är förtfarande inte min favorit så att Jimmy åt upp de flesta. När vi ätit klart gick vi hem för att ha fredagsmys i soffan framför en film, chokladbollar och chokladfondue. Det blev två filmer, riktigt dåliga filmer också för den delen. De timmarna av mitt liv kommer jag aldrig få tillbaka, alltså en väl spenderad fredag kväll...

Lördagmorgon och det var matchdag för Jimmy och hans Ticino mot Toggenburg som innan matchen låg på samma poäng som de rödblåa men efter en lång bussresa, uppvärmning, 60 minuter med dåligt försvar, alldeles för enkla insläppta mål, en sista period med många missade målchanser och en klubba i småbitar av en frustrerad tränare låg helt plötsligt Toggenburg tre poäng framför Ticino efter deras uddamålsvinst. Bara att sätta sig i bussen igen och åka den långa vägen tillbaka igen, med en väldigt besviken mister Lagerkvist bredvid mig.

Trots att Toggenburgs storstjärna var en  tjockis...

...och att de inte kunde hänga en vimpel på rätt håll...

...räckte inte Jimmys koncentrerade blick hela vägen för att knipa tre poäng.

Söndagen startade med en morgonpromenad där gårdagens match analyserades fram och tillbaka, fram och tillbaka under helda promenaden. Fortfarande en väldigt besviken Lagerkvist, över förlusten, över alla missar, alla enkla mål, domarna, matchuppvärmningen och inte minst sin egen insats. Men efter frukost och lite distans till det hela så började besvikelsen lägga sig lite, dagens hopp stod nu till att Liverpool äntligen skulle vinna en match och ta sig ur den prikära tabellpositionen, tredje sist i Premier league. Här blev det leverans till slut, efter 90 nervösa och frustrerade minuter. Det kändes som ett nytt lag, de sprang, de hjälpte Torres där framme, de tog andrabollar, de kunde slå passningar med rätt adress, slå bra inlägg, skapade chanser och Torres följde upp sin svit mot Blackburn, han har alltid gjord mål mot dom. Lite hopp tänder i Jimmy igen som under den senaste tidens kris i Liverpool har varit mer eller mindre förstörd varje match, och jag förstår honom, den fotbollen de spelat hör hemma kvappt hemma i division 3 södra... än mindre i Premier league.

Innan matchen startade förberedde jag dagens middag, hemmagjorda köttbullar, kokt potatis, brunsås och lingon som färdigställdes lagom till pausen i forbollen, riktigt gott. Jag förstår inte hur man kan köpa Mamma scans köttbullar, hemmagjorda är så mycekt godare, men framförallt vet man precis vad som finns i dom.

Efter matchen åkte vi till Tenero för att titta när mitt lag spelade sin hemmapremiär i innebandyn. De mötte seriens fjolårssegrare och en tuff match väntade, laget stod upp bra men fick tyvärr ge sig trots en hyfsat stark forcering i sista perioden, matchen slutade 4-2 efter ett mål i öppen kasse för motståndarna.

Sen stod det film på schemat igen, en ganska bra film hade vi fått tag på idag, skönt. Lite Gino och mycket popkorn slank också ner under filmens fem första minuter. Konstigt att snacksen aldrig varar hela filmen, har man tur finns det i alla fall några kärnor kvar på botten efter förtexten och filmen drar igång. Sen blev det lite Rules of engagement i sängen, en riktigt bra serie, Jimmy säger att han ska bli som Jeff, har ni sett serien förstår ni att det inte är det minsta önskvärt... Men han skojar, hoppas jag.

På återseende!