Canyoning, ett måste innan ni dör!

   Canyoning          

Japp ni ser rätt, detta är vad vi har ägnat denna soliga torsdag åt. Tyvärr är det inte vi på bilderna eftersom att vi inte hade någon vattentät kamera, det är riktigt synd att ni inte får se oss i action. Det är dock på samma ställen som vi har canyoat.

I morse begav vi oss till Gordola för att åka ut och göra lite canyoning, vi hade inte riktigt klart för oss vad vi skulle förvänta oss men vi hade ju sett lite bilder. Eller rättare sagt jag hade sett lite bilder och tyckte att det såg riktigt coolt ut. Jag har väl inte varit jättetydlig när jag har pratat om detta med Jimmy, trodde inte att det skulle vara något han skulle hoppa högt över att göra. Från början sa de att det bara skulle vara vi två men det kom ett annat ungt par från Tyskland som också hängde med.

De hade inte heller gjort detta innan men verkade ha ganska mycket erfarenhet av friluftsliv, för det är just vad det är här nere, lite annorlunda friluftsliv än hemma i Sverige. När vi kom till Gordola var det en ung, trevlig, vältränad och snygg instruktör som skulle följa med oss under dagen...

Jag fick ingen bättre bild, tyvärr, men riktigt ögongodis minst sagt... Vi fick berätta om vi hade några skador sedan tidigare och sen var det dags att prova ut skor, våtdräkter och flytvästar innan det var dags att sätta sig i den lilla minibussen och bege sig iväg.

Vi körde upp för bergen och passerade på vägen dammen där en av James Bond filmerna har spelats in men fortsatte förbi och parkerade till slut vid restaurangen där vi skulle äta efter vi var färdiga med vårt lilla äventyr. Jag kände mig lite nervös men det kunde jag ju inte berätta för Jimmy eftersom att jag nästan lurat upp honom på detta så det var bara att börja gå ännu längre upp för berget för att komma till vårt startplats. Nu passerade vi Corippa, en jätte liten stad som ligger högt uppe på berget, innan vi kom fram till vår efterlängtade canyon. Äntligen dags att börja på riktigt.

Vi fick en genomgång av vad vi skulle tänka på och vad som var viktigt för att vi inte skulle skada oss och sen fick vi testa reptekniken så vi skulle veta hur vi tog oss ner på vissa ställen längs vägen. Den fantastiskt tajta och snygga våtdräkten åkte på tillsammans med hjälmen och flytvästen, sen blev det ett dopp för att förbereda oss på vad som komma skulle, och vi var redo att bege oss neråt.

Naturen var helt fantastisk, det klarblåa vattnet som rann längs canyon hade format stenarna så de var mjukt rundade, längs sidorna reste sig slipade klippor med träd växandes uppe vid. Helt otroligt. Jag var tvungen att påminna mig själv att njuta av omgivningen vi hade omkring oss och inte bara fokusera på det vi skulle göra. Det började med en lite "slide", en rutschkana av de slipade stenarna som med hjälp av ett vatenfall förde oss rakt ner i en "bassäng" inne i bergen. Här var jag lite nervös men vår guide tog ett stadigt tag kring flytvästen och puttade iväg en nerför branten. En helt underbar känsla infann sig i kroppen när man kommit ner från första sliden. Sen bara fortsatte det, vi gick under vattenfall, hasade oss ner för branta klippväggar med hjälp av rep, simmade i det blåaste vattnet tills vi kom till ett ställe där guniden undrade om vi ville hoppa. Han gick upp för ett berg och ställde sig och pekade ner, det var mellan fem och sju meter ner och det fanns en utbuktning i ett klippblock en bit ner så man var tvungen att ta ett rejält skutt. Jag bestämde mig för att gå upp och titta hur det såg ut och sen bestämma mig om jag skulle hoppa eller inte. När jag väl tagit mig upp för kanten kändes det inte som att jag kunde backa ur direkt. Jag kände mig dock lite osäker och det kändes som att jag skulle hoppa för kort och slå i klippan, som tur var tog guiden min hand och hjälpte mig på traven med att styra mitt hopp en aning. Det var en helt sjuk känsla när jag guppade upp i min luftfyllda våtdräkt och faktiskt hade hoppat. Tekniken var sådär men jag klarade mig utan skador, som tur var. Sen fortsatte detta otroliga äventyr i canyonen tills vi avslutningsvis åkte via en slide ner i en större sjö. Jag hoppades och hoppades på att vi inte var färdiga och när jag satt där på stenen i vattnet som värsta sjöjungfrun ville jag bara upp från början igen och göra allt en gång till. Vårt äventyr slutade med en lite simtur i strålande solsken i det kristallklara och faktiskt riktigt sköna vattnet. Jag la mig en stund och flöt rundor på rygg och bara njöt av situationen och det faktum att jag just nu har den lyxen att kunna göra sådana här fantastiska äventyr. Helt otroligt. 

När vi kommit i land var det en liten bit att gå tills vi kom till parkeringen och restaurangen. Här fifflade jag fram kameran lite snabbt och frågade om guiden inte kunde ta ett kort på oss.

   

Här står vi i vår mundering och ser inte lite nöjda ut. Nu var det dags att ta av sig allt och sen gå in och äta på restaurangen. Jag kan sammanfatta denna dagen som helt fantastisk, en av de bästa dagarna hittills i mitt liv.

Nu tänkte jag introducera en ny daglig (har verkligen visionen att jag ska göra detta varje dag) del i min blogg. Men vet att det kommer bli svårt att ha tillgång till dator och foto varje dag speciellt nu den närmsta tiden då vi först åker till Frankrike på söndag och sen flyger jag hem till Sverige veckan efter, men jag ska göra mitt bästa.

Dagens ätbara!

På restaurang Grotto, Grotto är restauranger som är typiska för Ticino och det finns på en del ställen runt om i området, blev vi serverade en pasta med tomatsås, bröd, parmesanost och att dricka till valde jag en iste. Pastan kom in på ett stort fat och vi fick servera oss själva, pastan och såsen är ALLTID blandade här nere. Vi har varit här i snart sju veckor och inte en enda gång har såsen, som den gör hemma, serverats vid sidan om. Självklart var där inget smör till brödet utan de ganska torra brödskivorna kämpade hårt för att liva upp sig själva där de låg samlade i brödkorgen, men lyckades inte fullt ut. Det var fortfarande ganska smaklöst, som det oftast är här, men endå ett godkänt betyg och den klart bästa pastan jag ätit på restaurang hittills. Ett stort plus i kanten får restaurangen för den fantastiska utsikten, perfekt al dente pasta och att serveringsfatet och tallrikarna var varma när maten serverades, alltid en fördel när man äter varm mat utomhus.