Mycket på gång

Nu var det några dagar sen sist jag bloggade men det beror helt enkelt på att vi har haft fullt upp, dubbla besök från Sverige,  ätit på restaurang, utflykt till Monte Tamaro, hemmapremiär, rundtur i Bellinzona, bekantat oss med den schweiziska landsbygden och tagit hand om mina föräldrar hela helgen.

Mina föräldrar kom ju som sagt hit till oss i fredags för att bli våra första svenska gäster, var det tänkt från början i alla fall men de blev minst sagt slagna på mållinjen. I början av veckan fick Jimmy nämligen ett mail från Andrée Berndhedens mamma Anette där hon skrev att hon skulle köra husbil ner till södra Italien och undrade om hon skulle svänga inom med saker vi behövde från Sverige. Vi behövde inte något direkt men bjöd självklart in Nettan till oss i alla fall, så i torsdags kväll parkerade hon bilen på campingen en bit bort och tog cykeln till oss. Alltså vann hon tävlingen om att bli vårt första svenska besök i Bellinzona, Grattis Nettan! Mycket trevligt var det och vi, framför allt jag och Anette eftersom Jimmy skulle åka iväg på träningar, satt ute på balkongen och pratade om allt mellan himmel och jord till sena kvällen. Tack så mycket för det trevliga sällskapet och hoppas att du får det kanon i Italien, vi kanske kommer och hälsar på dig nästa gång...

I fredags var det dags att åka till Malpensa och hämta de två, nuförtiden väldigt resvana, gamla från Björndalen, mina föräldrar alltså. I vanliga fall tar sig pappa ur Kristianstads kommun ett fåtal gånger om året, när han hälsade på oss i Hässleholm och när han då och då åker och tittar på boskap eller lantbruksmaskiner någon stans i Skåne. Nu var de i Manchester förra helgen och tittade på Manchester United mot Liverpool, där Utd slog in segermålet i 84e minuten, vilket inte gladde Jimmy riktigt lika mycket som pappa, om man säger så. Denna helgen bar det av till Schweiz och Bellinzona för att hälsa på oss.

Det blev restaurang och kortspel i fredags, lördagen startade med en lång schweizisk frukost, treccia al burro (en brödfläta bakad med smör), croissant och Nutella. Detta följdes upp med besök i de tre slotten, fotboll streamad via datorn, middag och kortspel. Under söndagen stod ett besök på Monte Tamaro på schemat och vädret i Bellinzona visade upp sig från sin allra bästa sida så utflykten blev lyckad trots att pappa var minst sagt skeptiskt till att åka upp för berget i en, som han kallade det, liten lila pingisboll... Men vi kom både upp och ner helskinnade och utsikten med de snöklädda bergen borta vid horisonten var helt fantastisk.

Mamma hittade en kompis uppe på berget och kanske kan vi skåda hennes framtida yrke på bilden...

     

Som getfarmare...?

Väl nere från berget var det dags att åka tillbaka till lägenheten, äta middag och vänta på att klockan skulle bli sex så tekning skulle starta hemmapremiären för Ticino Unihockey. Efter en stabil insats från herr Lagerkvist och Ticono skrevs siffrorna 6-1, 1+3 in i historieböckerna efter matchen vilket således innebar en säker seger och en helt ok poängskörd för den nya svensken, 2,5 poäng per match så här långt. Hoppas att det håller i sig.



Kan inte låta bli att medge att jag är lite nöjd med denna bilden på Jimmys första mål i serien för sitt Ticino, ni ser väl dundeskottet och att bollen sitter klockrent i bortre gaveln, riktigt snyggt, kortet alltså...

Efter matchen blev det lite ost och kex, en runda 500 och sen sängdags för att alla skulle vakna utvilade och pigga till måndagens biltur. Pappa är väldigt intresserad av jordbruk och att se hur landsbygden ser ut här nere vilket gjorde att vi tog bilen och körde mot Chur och de tyska delarna av Schweiz. Vägen mot Chur är fantastiskt vacker och man kör upp för bergen omringad av vattenfall och höga bergsväggar. Efter San Bernadino tunneln kom vi till landsbygden och studerade den noga på vår väg, riktigt trevligt faktiskt. Eftersom att det har regnat lite här nu natten till idag så låg det snö uppe på bergen och faktiskt även där vi körde.  

Så nu är första snön avklarad och jag hoppas att det är vad snö jag får se på nära håll här i Bellinzona i år, hemma i Sverige på julafton får marken mer än gärna lysa vit.

Nu är det dags att ladda inför ett besök i Sverige, väskan står packad, nästan tom i och för sig eftersom jag måste ha plats till allt som ska transporteras ner till Bellinzona på hemvägen. Olika mjölsorter, linfrön, solrosfrö, rågkross, vetegroddar med mera måste ju få plats så att jag kan baka en faslig massa nyttigt bröd när jag kommer tillbaka.

Väl hemma i Sverige står det mycket på min lista

1. Åka till ÖB 2. Kanske träna handboll 3. Planera inför pappas 50 års dag 4. Handla lite kläder 5. Baka massor av kakor 6. Göra farmors fantastiskt goda smörgåstårta 7. Träffa släkt och vänner

Jag kan göra listan hur lång som helst men jag väljer att stanna där. Efter denna hektiska vecka blir det nog skönt att åka tillbaka till lugnet i Bellinzona där jag inte har några tider att passa utan kan ta dagen som den kommer. Kan kanske bli trevligt att träffa Jimmy också efter en vecka i Sverige utan honom, kanske som sagt...

På återseende!



Femteplats och 15 euro rikare...

Äntligen, 100 mil, strålande solsken, tre dagar med större delen av familjen Lagerkvist, en femteplats i bussmästerskapen i boule och 300 myggbett senare är vi hemma i vårt älskade Bellinzona igen. Vi har ju som sagt varit nere vid medelhavet i några dagar för att hälsa på Jimmys föräldrar och storasyster som var där med en busslast boulespelare. De anordnar varje höst, tillsammans med två andra, en bouleresa till Frankrike i nästan två veckor i september. Eftersom att vi inte bor jätte långt från Fréjus där de var, ca 50 mil, så bestämde vi oss för att köra dit. Vi kom ner i söndags eftermiddag och det var strålande solsken och varmt, riktigt skönt. På kvällen skulle vi gå ut och äta, det finns nämligen en restaurang, La moule joyeuse, den glada musslan, som denna familj avgudar... Restaurangens speciallitet är då såklart musslor, vilket jag började äta så smått i somras, detta gör att det inte är min favoritrestaurang direkt men lite musslor med citronsås, bröd och pommes slinker ner utan några större problem.

Dagens ätbara!

 

I måndags blev det två timmar vid poolen för att ladda inför eftermiddagens bussmästerskap i boule som vi också skulle delta i. En intern tävling för de resnde i bussen i boule där fyra matcher skulle spelas med nylottade med- och motståndare varje match och sen skulle en person stå som segrare i tävlingen. Det slutade med att jag, som är nybörjare, gick obesegrad ur tävlingen tillsammans med totalt 6 andra personer av de 62 tävlande och Jimmy vann två och förlorade två av sina matcher. Där ser ni vem i familjen som ska föra bouletraditionen vidare... För att skilja de personer åt som hade vunnit alla sina matcher blev det resultatkvoten som avgjorde, jag slutade femma. Inte så pjoskigt måste jag säga... Femtepriset bestod av 15 euro där det mesta av det spenderades på världens största kulglass med grädde och jordgubbssylt, MUMS! 

På kvällen blev det lite Ticinesisk afton då vi tagit med oss lite ost, kex, salami, gazzosa, rivella, choklad och lite annat smått och gott från regionen att smaska på. Det var lyckat men jag förstår inte hur schweizare kan dricka så mycket Rivella, inte alls speciellt gott om ni frågar mig, påminner lite som en slaskig variant av Red bull eller något åt det hållet. 

I tisdags var det lite sämre väder, med det menar jag att det var ca 25 grader men ganska mycket moln, så vi bestämde oss för att gå en promenad till St Rafhael som ligger en bit bort Fréjus längs strandpromenaden. Väl framme bestämde vi oss för att äta lunch, en sandwich American chees vilket blev:

Dagens ätbara!

Det var ju en amerikansk macka så den innehöll ju självklart pommes och en mindre nyttig dressing av något slag. Smakade ok men man blev väldigt mätt så jag orkade knappt halva.

På kvällen blev det restaurang den glade musslan igen, Jimmy älskar deras musslor med roquefortost och han äter det verkligen varje gång vi är där så också denna. Jag som fortfarande är lite skeptisk till det här med musslor tog citronsmak igen, citronsmaken gör att det inte smakar så mycket sump som jag annars tycker att musslor kan göra. Nu undrar ni säkert varför jag inte väljer någon annan mat på restaurangen än musslor, det har jag gjort både en och två gånger med de är rent ut sagt VÄRDELÖSA på allt som inte har det musslor att göra så det finns egentligen inga andra alternativ...

Efter en lång färd hemåt med ett snabbstopp vid en vägkrog som serverade riktig panpizza, med ordentligt tjock botten, där det även inhandlades lite färdkost i form av kinderäggchoklad och toblerone kom vi tillslut hem till Bellinzona igen. Riktigt skönt faktiskt, nu skulle jag gå och lägga mig tidigt och sova ordentligt, blev inte mycket sömn i Frankrike då det ser ut som att jag har vattenkoppor. Massor av myggbett över hela kroppen som har, gör fortfarande för den delen, kliar så att jag håller på att bli tokig. Bara i ansiktet har jag 10 stycken, ingen vidare måster jag säga.

Men det blev en lugn kväll framför datorn för min del medan Jimmy åkte till träningen som vanligt. Idag laddar vi batterierna, städar, handlar, tränar, kliar myggbett och lite annat smått och gott innan mina älskade föräldrar kommer hit och hälsar på imorgon. Tyvärr verkar det som att vädret ska svika oss och att det kommer bli höstrusk här också i helgen men vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Sen ska jag flyga hem till Sverige tillsammans med dem på tisdag och kommer vara hemma en vecka. Tänkte försöka planera in lite besök hos släkt och vänner när jag är hemma men tiden bara springer iväg. Hoppas i alla fall att jag ska hinna träffa några kompisar innan jag åker tillbaka till Bellinzona igen. Jag har även lite funderingar på att göra ett gästspel på träningen med Tollarps damlag, om jag hinner hem tills dess på tisdag alltså. Vi får väl se, nu ska vi åka till gymmet och lyfta skrot en timme.

På återseende.

En snabbis

Dagens ätbara!

Idag blir dagens ätbara denna fantastiska frukt som växer på träd i trädgårdar här nere, kiwi. I oktober kommer dessa fantastiskt goda frukterna att skördas och då är förmodligen de som säljs i affären ännu godare än de är nu. Varje morgon äter iv vars en kiwi, de är mycket sötare. mjukare och helt enkelt godare än hemma. Det har kanske något med transport och avstånd att göra, inte vet jag men det jag vet är att kiwin här nere slår den där hemma med hästlängder.

`Jag har just nu inte tid att skriva mer så det fick bli en liten snabbis eftersom att vi snart, när Jimmy är färdig, ska bege oss till Frankrike.

Så på återseende om några dagar.

I väntans tider...

Idag var det efter sju veckor i Ticino äntligen dags för seriepremiär där Floorball Uri stod för motståndet. Ett lag som förra säsongen kom 9a i serien och skulle sådeles inte ställa till allt för mycket besvär för Jimmys Ticino. Men riktigt så enkelt som det kanske borde varit gick det inte, efter halva matchen stod det komfortabla 5-0 till gästande Ticino Unihockey men Uri tilläts göra både ett, två och tre mål innan matchen var slut, visst lyckades Ticino göra ett till men onödigt att släppa in tre. Alltså slutresultaten i Jimmys första match blev seger, 0+1 i protokollet men tyvärr -1 totalt. Bara att kämpa vidare nästa match, seger är ju ändå det viktigaste.

Här tackar Ticino för det stora publikstödet som ledde laget till seger, vi var säkert 7-8 personer i "klacken".

Efter matchen väntade jag såklart på att spelarna skulle duscha, inget konstigt med det, men när alla var färdiga satt vi kvar i hallen och väntade lite till. Jag vet inte vad vi väntade på men de satt och snackade och verkade trivas bra med ölen de hade i handen (här kan man köpa öl på alla matcher, inte riktigt som hemma direkt där systemet stänger två på lördagar...). När vi väl bestämde oss för att åka till Burger King för att äta fick vi stå ute vid bilarna och vänta tills alla hade kommit, tog säkert 10-15 minuter, då satt alla precis där inne och sa att vi skulle köra. Väl på Burger King var där först bara en kassa öppen som samtidigt hade hand om driven och det tog ett tag innan de öppnade en kassa till, ännu mer väntan. När alla i laget ätit upp och var klara, tror ni att vi åkte därifrån då? Nej självklart inte, vi satt kvar och väntade lite till. Jag förstår inte vad de väntar på här nere hela tiden, inte har man bråttom i alla fall trots att klockan är mycket och att jag bara ville hem och SOVA. Men det är ju klart, de sover ju inte här nere heller så det är kanske inte så konstigt att de har all tid i världen på sig... Efter mycket om och men är jag äntligen hemma nu och ligger i sängen och bloggar, det blir en tidig morgon då vi imorgon beger oss till Frankrike och Frejùs. Det ska bli skönt med lite semester från vårt stressiga liv här i Bellinzona.

Dagens ätbara!

Idag blev det ett experiment till lunch innan vi åkte till matchen, en pastagratäng med salami och zucchini. Det blev helt okej men salamin vi fick tag på här smakade inte så mycket så att gratängen fick inget direkt djup, smakade pasta, tomatsås, vitlök och lite andra kryddor, den normalt sett goda och tydliga salamismaken försvann helt, tyvärr. Men pastagratäng kommer vara ett återkommande inslag på vårt middagsbord i alla fall, det går ju att variera i det oändliga, ädelost och skinka, kyckling och curry, tomat, kantarell, olika sorters ostar osv. Så helt klart ett bra och gott sätt att laga pasta, även perfekt om man har några rester över från dagen innan. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Kommer förmodligen bli lite paus med bloggandet nu när vi åker till Frankrike men jag lovar att uppdatera er så fort jag har tillgång till en dator igen. Sov gott!

Nu är det jul igen...

Dagens ätbara!

Efter en ganska händelsefattig dag, sovmorgon, lunchpromenad och ett besök på gymmet, var det dags för veckans besök på restaurang Piazza. Vi hade först tänkt att gå dit på söndag men Jimmy kom ju på att vi åker till Frankrike då för att träffa hans familj och syster så det fick bli en visit idag istället. För första gången sedan vi blev introducerade för restaurang Piazza ville jag beställa något annat än en pizza och valet föll på detta, en tallrik potatisgnocchi med saffranssås och kronärtskockor. Jag har nämligen varit sugen på lussebullar och saffran sedan Ullis för några veckor sedan la upp en bild på Facebook på nybakade lussekatter så därav detta kanske lite märkliga val... En härlig gul färg hade anrättningen där det gula med största sannorlikhet hade fått lite hjälp av gurkmeja. Saffranssmaken var diskret och alldeles lagom, koncistensen på gnocchin var lite studsig men riktigt härlig. Till detta serverades baguettebröd och parmesanost. Jag hällde på lite parmesanost men tyvärr blev det då lite i saltaste laget men det var ju mitt eget fel, kunde inte skylla på kocken där direkt. En god måltid som fick mig att tänka på min absoluta favorittid på året, julen, så ett klart G+ för detta.

Jimmy ska snart åka till träningen och då jag ska titta på Vad blir det för mat för att se om jag kan få lite inspiration till nya maträtter som kan presenteras här. I morgon är det matchdag och då är det självklart pasta som gäller, en egendesignad ny bekantskap för övrigt, pastagratäng med zucchini och salami. Det får ni se imorgon hur det går med det.

Canyoning, ett måste innan ni dör!

   Canyoning          

Japp ni ser rätt, detta är vad vi har ägnat denna soliga torsdag åt. Tyvärr är det inte vi på bilderna eftersom att vi inte hade någon vattentät kamera, det är riktigt synd att ni inte får se oss i action. Det är dock på samma ställen som vi har canyoat.

I morse begav vi oss till Gordola för att åka ut och göra lite canyoning, vi hade inte riktigt klart för oss vad vi skulle förvänta oss men vi hade ju sett lite bilder. Eller rättare sagt jag hade sett lite bilder och tyckte att det såg riktigt coolt ut. Jag har väl inte varit jättetydlig när jag har pratat om detta med Jimmy, trodde inte att det skulle vara något han skulle hoppa högt över att göra. Från början sa de att det bara skulle vara vi två men det kom ett annat ungt par från Tyskland som också hängde med.

De hade inte heller gjort detta innan men verkade ha ganska mycket erfarenhet av friluftsliv, för det är just vad det är här nere, lite annorlunda friluftsliv än hemma i Sverige. När vi kom till Gordola var det en ung, trevlig, vältränad och snygg instruktör som skulle följa med oss under dagen...

Jag fick ingen bättre bild, tyvärr, men riktigt ögongodis minst sagt... Vi fick berätta om vi hade några skador sedan tidigare och sen var det dags att prova ut skor, våtdräkter och flytvästar innan det var dags att sätta sig i den lilla minibussen och bege sig iväg.

Vi körde upp för bergen och passerade på vägen dammen där en av James Bond filmerna har spelats in men fortsatte förbi och parkerade till slut vid restaurangen där vi skulle äta efter vi var färdiga med vårt lilla äventyr. Jag kände mig lite nervös men det kunde jag ju inte berätta för Jimmy eftersom att jag nästan lurat upp honom på detta så det var bara att börja gå ännu längre upp för berget för att komma till vårt startplats. Nu passerade vi Corippa, en jätte liten stad som ligger högt uppe på berget, innan vi kom fram till vår efterlängtade canyon. Äntligen dags att börja på riktigt.

Vi fick en genomgång av vad vi skulle tänka på och vad som var viktigt för att vi inte skulle skada oss och sen fick vi testa reptekniken så vi skulle veta hur vi tog oss ner på vissa ställen längs vägen. Den fantastiskt tajta och snygga våtdräkten åkte på tillsammans med hjälmen och flytvästen, sen blev det ett dopp för att förbereda oss på vad som komma skulle, och vi var redo att bege oss neråt.

Naturen var helt fantastisk, det klarblåa vattnet som rann längs canyon hade format stenarna så de var mjukt rundade, längs sidorna reste sig slipade klippor med träd växandes uppe vid. Helt otroligt. Jag var tvungen att påminna mig själv att njuta av omgivningen vi hade omkring oss och inte bara fokusera på det vi skulle göra. Det började med en lite "slide", en rutschkana av de slipade stenarna som med hjälp av ett vatenfall förde oss rakt ner i en "bassäng" inne i bergen. Här var jag lite nervös men vår guide tog ett stadigt tag kring flytvästen och puttade iväg en nerför branten. En helt underbar känsla infann sig i kroppen när man kommit ner från första sliden. Sen bara fortsatte det, vi gick under vattenfall, hasade oss ner för branta klippväggar med hjälp av rep, simmade i det blåaste vattnet tills vi kom till ett ställe där guniden undrade om vi ville hoppa. Han gick upp för ett berg och ställde sig och pekade ner, det var mellan fem och sju meter ner och det fanns en utbuktning i ett klippblock en bit ner så man var tvungen att ta ett rejält skutt. Jag bestämde mig för att gå upp och titta hur det såg ut och sen bestämma mig om jag skulle hoppa eller inte. När jag väl tagit mig upp för kanten kändes det inte som att jag kunde backa ur direkt. Jag kände mig dock lite osäker och det kändes som att jag skulle hoppa för kort och slå i klippan, som tur var tog guiden min hand och hjälpte mig på traven med att styra mitt hopp en aning. Det var en helt sjuk känsla när jag guppade upp i min luftfyllda våtdräkt och faktiskt hade hoppat. Tekniken var sådär men jag klarade mig utan skador, som tur var. Sen fortsatte detta otroliga äventyr i canyonen tills vi avslutningsvis åkte via en slide ner i en större sjö. Jag hoppades och hoppades på att vi inte var färdiga och när jag satt där på stenen i vattnet som värsta sjöjungfrun ville jag bara upp från början igen och göra allt en gång till. Vårt äventyr slutade med en lite simtur i strålande solsken i det kristallklara och faktiskt riktigt sköna vattnet. Jag la mig en stund och flöt rundor på rygg och bara njöt av situationen och det faktum att jag just nu har den lyxen att kunna göra sådana här fantastiska äventyr. Helt otroligt. 

När vi kommit i land var det en liten bit att gå tills vi kom till parkeringen och restaurangen. Här fifflade jag fram kameran lite snabbt och frågade om guiden inte kunde ta ett kort på oss.

   

Här står vi i vår mundering och ser inte lite nöjda ut. Nu var det dags att ta av sig allt och sen gå in och äta på restaurangen. Jag kan sammanfatta denna dagen som helt fantastisk, en av de bästa dagarna hittills i mitt liv.

Nu tänkte jag introducera en ny daglig (har verkligen visionen att jag ska göra detta varje dag) del i min blogg. Men vet att det kommer bli svårt att ha tillgång till dator och foto varje dag speciellt nu den närmsta tiden då vi först åker till Frankrike på söndag och sen flyger jag hem till Sverige veckan efter, men jag ska göra mitt bästa.

Dagens ätbara!

På restaurang Grotto, Grotto är restauranger som är typiska för Ticino och det finns på en del ställen runt om i området, blev vi serverade en pasta med tomatsås, bröd, parmesanost och att dricka till valde jag en iste. Pastan kom in på ett stort fat och vi fick servera oss själva, pastan och såsen är ALLTID blandade här nere. Vi har varit här i snart sju veckor och inte en enda gång har såsen, som den gör hemma, serverats vid sidan om. Självklart var där inget smör till brödet utan de ganska torra brödskivorna kämpade hårt för att liva upp sig själva där de låg samlade i brödkorgen, men lyckades inte fullt ut. Det var fortfarande ganska smaklöst, som det oftast är här, men endå ett godkänt betyg och den klart bästa pastan jag ätit på restaurang hittills. Ett stort plus i kanten får restaurangen för den fantastiska utsikten, perfekt al dente pasta och att serveringsfatet och tallrikarna var varma när maten serverades, alltid en fördel när man äter varm mat utomhus.

Vardag igen.

Helgen som gått har mestadels spenderats i Artie & Mistieri, Ticinos hemmahall för att kolla på Ticino Masters. Ingen vidare innebandy har det bjudits på när både U16, U21 och herrlag har spelat turnering i hallen. Men en snabb sammanfattning, Jimmys första mål i den rödblåa tröjan kom i lördags, Ticino vann turneringen efter seger mot NLB laget Bern i sista matchen med konfortabla 5-1, finalen i U21 gick till straffar där det krävdes ca 200 straffar för att det skulle avgöras vilket lag som gick segrande ur denna fajt. Denna straffläggning påverkade och försenade Ticinos sista match vilket i förlängningen innebar att vi fick hämta pizza istället för att äta på restaurangen och att vi, om Jimmy fått igång en stream direkt när vi kom hem missat 15 minuter av Liverpools match. Nu lyckades vi inte få bild förrän det gått 24 minuter, men så här i efterhand så spelar det ingen större roll eftersom att Liverpool just nu spelar fotboll som ett gäng gamla kärringar och ska vara nöjda med 0-0 borta mot Birmingham, skriker inte topplag över det direkt. En ny era har nog inletts i Liverpool vilken inte är av det roligare slaget, vet inte hur Jimmy ska klara denna säsongen som trogen Liverpool supporter, gissar att både en och två saker kommer att åka i väggen under säsongen...

I lördagskväll var vi och några andra från Jimmys lag hemma hos Ludo och hans flickvän, de bodde i en minimalistiskt, modernt och stilrent inredd lägenhet med en fantastisk balkong och ett riktigt snyggt kök. Tackar för inbjudan och det välfyllda "gottebordet". Det var ett stort bord som var dukat med olika sorters ostar, skinkor, gifflar fyllda med skinka, bröd, pizzaslice, någon räkvariant, chokladkakor, kakor med nutella och kokos, salami, salt snacks som påminde om salta pinnar, godiscolaflaskor med mera. Det fanns mycket på bordet så det var bara att välja och vraka. Sammanfattningsvis en trevlig, rolig och god kväll.

Nu är det måndag igen och vardagen startar om på nytt, inte med jobb eller så men sova länge, morgonpromenader, gymmet ibland, innebandy på tisdagar och torsdagar och Jimmy är iväg på kvällarna, allt är alltså som vanligt, skönt. Idag har vi ätit en tomat och lökpaj som inte kändes så lyckad när den sattes fram på bordet men den överraskade positivt på oss båda. Även på Jimmy trots att jag smygit in en hel del spenat i pajen, inte hans favoritgrönsak direkt. Ikväll när han kommer hem från träningen blir det lite mys med kräftor, ost, kex och för Jimmy förmodligen ett glas rött. Det ska bli riktigt gott. Nu ska jag lägga mig i soffan och se om jag kan hitta något att titta på under kvällen innan jag ska förbereda vår kräftskiva.

På återseende

Äntligen

Känns som att det var ett tag sen jag bloggade sist, ber om ursäkt för detta... Så nu ska jag försöka sammanfatta de senaste dagarna. I torsdags hände inget speciellt, det var morgonpromenad utan Jimmy, gymmet och innebandyträning, eller rättare sagt mycket fysträning och väldigt lite innebandy. Här nere lägger de i stort sett upp ett fyspass som vi gör hemma, jobbar två och två i 30 sekunder på varje station och sen går man vidare och kör detta ett par varv. Men här nere verkar det enbart finnas en kroppsdel som behövs tränas, BENEN, av de tolv övningarna som vi gjord vad säkert 9 av dem för benen. Alltså kom det flera benövningar efter varandra, inte bra... Med tanke på att jag varit på gymmet innan och redan var ganska trött i benen kändes det som att försöka hoppa över häckar med två sementklumpar fästa från midjan och ner.

Men jag överlevde och kände mig ganska pigg i benen igår och valde därför att gå på en lite utflykt i bergen. Jag tänkte att jag skulle gå till det översta slottet som finns här i Bellinzona och kollade därför på en vägbeskrivning på Google Maps, det stod att det var 5 km dit, inte alls farligt tänkte jag och började gå. Jag blev ganska snabbt varse om att jag inte var hemma i Skåne och skulle ut och gå 5 km utan att slottet faktiskt ligger uppe på ett berg...

Som ni ser, 14 % lutning varnar skylten för, inte som hemma i platta Skåne direkt.

Men det var bara att traska på samtidigt som det sög en aning i de något trötta benen, nu helt plötsligt gjorde sig torsdagens gym och fyspass påminda. Kom upp till slottet som isig inte var så imponerande men utsikten från berget är, ju som vanligt här, helt ok.

Sen blev det en kväll framför datorn med en film som Jimmy laddat ner och ett avsnitt av Vad blir det för mat.

Idag väckte Jimmy mig vid 9 och frågade om jag ville äta frukost med honom innan han skulle åka till träningsturneringen som Ticino spelar här hemma i Bellinzona denna helgen. Eftersom att frukosten serverades så tackade jag inte nej. På vägen ner till matchen gick jag inom stan och kollade lite på marknaden som är här i Bellinzona varje lördag och köpte bananer till Jimmy. Han är ju så vansinnigt noga med att det ska vara Chiquitabananer som bara finns på Migros så jag var ju tvungen att gå dit och köpa dem... Banan som banan kan man ju tycka men icke, jag lovar att han inte märkt någon skillnad om jag bytt ut bananerna mot några andra och satt på ett Chiquitaklistermärke. Men ni som känner denna herr Lagerkvist vet att när han har bestämt sig för något så är det så...

Matchen var ingen vidare men de två första målen i den rödblåa tröjan (han har bara gjort mål i det vita borta stället innan) kom ÄNTLIGEN från svenskens klubba, helt ok mål med två skott en bit utifrån, hårdare än vanligt till och med.

Men under och efter matchen var Jimmy mer eller mindre vansinnig, på sig själv, hela vägen hem fick jag höra hur dålig han var som inte ens kunde passa förbi "konerna" (motståndarna) utan att slå bollen på deras fötter. Men det gäller bara att nicka och se glad ut så är det efter ett tag färdig ältat.

Nu sitter jag på vår soliga ballkong och bloggar, håller på att svälta ihjäl men måste vänta på att klockan ska bli lite mer så att jag kan börja laga lunch, det ska ju ätas tre timmar innan match... Inte tidigare och inte senare, men jag älskar honom för att vara så noga med matchförberedelserna trots att det bara är en träningsturnering där matcherna är 2*20 minuter och att Ticino i förra matchen hade en utespelare i mål. Det säger väl allt om hur seriös turneringen och Jimmy är...

På återseende

Annorlunda matkultur

Igår hade vi bestämt oss för att åka till Lugano för att framförallt träffa Lisa, svenskan i laget jag har berättat om tidigare, få en guidad tur i staden och som en liten parentes tyckte Jimmy även att vi skulle gå inom svenska konsulatet och rösta. Han menade att vi ju var tvungna att göra vår plikt som svenska medborgare, att rösta, jag tyckte också att vi skulle göra vår plikt som svenska medborgare i Lugano, att åka till IKEA... Konstigt vad olika man kan se på saker och ting, men vi var båda goda svenska medborgare så det blev röstat och ett besök på IKEA.

Väl i Lugano blev vi bjudna på lunch hos Giorgetto och hans familj, det bjöds på spenatlasagne och en äppelkaka. Jag som är väldigt intresserad av mat och kulturen kring maten tyckte att det skulle bli riktigt trevligt och roligt att få äta hemma hos Giorgettos familj. När maten dukades fram blev vi alla serverade av Elena (Mamman i familjen), vi svenskar tog av salladen, tomaterna och gurkan som stod framdukade och åt detta tillsammans med lasagnen. Övriga åt upp lasagnen först, fick serverat en runda till och åt sedan salladen. När alla ätit upp kom det fram bröd och till Jimmys förtjusning en bricka med olika sorters hårdostar som man skar tjocka bitar av med kniv. Självklart inget smör till brödet, men eftersom att jag redan var mätt så spelade det inte mig någon roll, annars gillar jag ju att ha smör på mina mackor och tunna skivor ost. Efter detta dukades det fram en äppelkaka eller pajvariant med en pajbotten fylld med en nötröra som var fint dekorerad med halva äpple ute längs kanten. Vi fick ingen sked utan kakan åts med fingrarna, jag gillar ju verkligen vaniljsås och hade gärna ätit denna goda paj i djup tallrik med sked och massor vaniljsås. Men sås existerar tydligen inte här till efterrätter heller...

Väl nere på stan så regnade det massor och utsikterna som i vanliga fall, enligt Lisa, är fantastiska var mest gråa och dassiga. Men det är en mysig stad som vi gärna besöker igen. Efter en stund bestämde vi oss för att göra som riktiga schweizare, sätta oss på ett café och ta något att dricka. Vi hittade in i Manors restaurang, vilket himmelrike! Det var uppbyggt som buffébord med olika buféer på varje, efterrättsbuffé med färska frukttallrikar, tårtor, pajer, brownies och bakelser. Buffé med kalla luncher, räksallader, laxtallrikar, mozzarella och tomatsallader, en fantastisk salladsbuffé, soppbuffé och sist men inte minst en pastabuffé. Pastabuffén var uppbyggd på ett lite annorlunda sätt eftersom att pasta ska ätas nygjord stod det tre kockar som lagade dig egen pastaspecial. Du fick välja vad du ville ha i pastan, olika sorters fiskar, räkor, musslor, grönsaker, rödpesto, grönpesto, olika sorters pasta med mera sen tillagade kockarna din drömmåltid under tiden du väntade. Alla lunchrestaurangen i Hässleholm kan slänga sig i väggen!

Väl hemma igen efter Luganobesöket var det bara för mig att ladda inför träningen som dagen till ära startade tidigare eftersom att Schweiz skulle få stryk av England i fotboll och det ville ju ingen missa. Det passade mig ganska bra för Sverige spelade ju också. Blev som väntat spö för Schweiz och vinst för Sverige, inte helt fel, efter matcherna var jag dödstrött och somnade bums. Vaknade tolv timmar senare och kände mig hyfsat utvilad... skönt att inte ha några klockor som väcker en i ottan. Tanken var att det skulle bli en längre morgonpromenad idag men när vi kommit en bit på vägen började det regna så vi tog en kortare väg tillbaka än det var tänkt från början. Frukosten serverades vid 12 snåret och sen har det bloggats sen dess, i väntan på att åka till gymmet. Om jag får välja blir det nog en runda i lite affärer på väg hem från gymmet men vet inte om Jimmy är riktigt lika sugen på det som jag, vi får väl se hur det känns efter träningspasset.

På återseende

Ett märkligt land

Nu har jag äntligen fixat så att alla som läser bloggen kan kommentera det ni läst, vilket är ganska trevligt för den som skriver det må jag säga... Så var inte blyga!

Jag sitter här och väntar på att klockan ska bli nio så att jag kan ta bilen och köra till gymmet för mitt H.E.A.T pass. Det ska bli intressant och spännande, alltid, tror jag i alla fall, roligt att prova något nytt. Vi var ju som sagt i tyska delen av Schweiz i helgen och så fort man kör ut från vår region in till denna delen av Schweiz blir känslan av landet en annan. Landskapet, husen, vägskyltarna, maten, språket och människorna ser lite annorlunda ut jämfört med här hemma i Ticino. På vägskyltarna kan man nu, istället för ett mjukt och vackert uscita (avfart/utfart), läsa något lite hårdare och bröligare aushfart. Jag gillar italienskans melodiska toner... När vi kom fram till hockeyarenan i lördags kändes det som att vi helt plötsligt var i Tyskland. Maten som serverades var stora bratwurstar med vanligt vitt "limpbröd" senap, majonär och KETCHUP, en massa friterade köttbitar och pommes, också detta med ketchup och majonäs. Här hemma ser man inte röken av ketchup någon stans, inte ens till korv... Språket är inte likt den tyska som man stundtals kan begripa en hel del av utan det känns som att de lika bra kunde pratat latin eller grekiska. Men schweizertyskan är ju lite släkt med holländskan vilket kanske bidrar till svårigheterna. Personerna ser ut att vara från ett annat årtionde, hockeyfrilla, tofflor och skinnväst är bara en början. Eller det kanske bara är en inbillad känsla. Jag vet inte men jag tänker åka genom de fantastiska alppassen igen och undersöka saken, bara för er skull ;-) och lovar att rapportera mina uppenbarelser vidare.

Vi hörs snart igen! 

Händelserik helg!

Helgen har varit minst sagt innehållsrik och jag har hunnit med att titta på två innebandymatcher, bekantat mig lite med några av spelarfruarna i laget, åkt i två fantastiska alppass, tittat på en hockeymatch, ätit på restaurang två gånger och varit på vinfestival här i Bellinzona. Så var ska jag börja...

Fredagskvällen inleddes för mig i Tenero sportcentra där mitt nya lag spelade cupmatch mot de schweiziska mästarna och inte helt oväntat blev det förlust, men inledningsvis såg det riktigt bra ut och mästarnas första mål kom inte förrän i 13e minuten eller något sådant. Men sen gick det mindra bra, 13 minuter in i andra perioden stod det 12-0 till gästerna. Här slutade tvyärr mitt stöd från läktaren eftersom jag var tvungen att köra till Bellinzona för att titta på ännu en cupmatch. Jimmy och hans Ticino skulle möta St Gallen, ett NLA lag, också detta i Schweiziska cupen. Tyvärr blev det förlust med 3-2 efter en bra och stabil insats från de rödblåa, men med lite mer fokus i kontringar och avslut så kunde hemmalaget gått segrande ur den minst sagt fysiskt tuffa match.

Lördagsmorgonen började med sovmorgon för mig och sen begav vi oss av mot Lagnau där vi skulle titta på när Rögle spelade en träningsmatch och prata lite med Andrée. Vi hade fått tips från Tocchi att ta alppassen Nüfenen och Grimsel, något vi, trots sittande i kö ca 20 minuter, INTE ångrar. Det var något av det vackraste jag sett, någonsin. Serpentinvägar slingrar sig upp från djupa dalar med bäckar, åar och floder rinnande längs dalens botten till höga snöbeklädda alptoppar. På väg uppför förändras naturen på de mest fantastiska sätt, från att vara omringad av löv och barr träd blandat med fantastiska vattenvall som rinner ner längs klipporna kommer område med mindre buskar och till sist när man börjar närma sig alppassens högstapunkt är allt som växer bara gräs och lite blommor. Ju högre upp på klipporna man kommer ju mer av dalen och se slingrande serpentinvägarna ser man nedanför sig och de högsta topparna med snö och glaciärer reser sig runt omkring oss.

Helt fantastiskt!

Väl framme i Lagnau kom vi till ett plåtskjul, mer eller mindre, där Lagnau Tigers, ett lag i schweiska högsta ligan spelar sina hemmamatcher. Vi fick se två minst sagt slöa perioder från gästande Rögles sida och kapten Brendheden såg mest besvärad ut. I sista perioden tuggade Rögle igång, dock utan Andrée, och lyckades få ett oavgjort resultat med sig efter full tid, men efter en dålig straffläggning fick de grönvita se sig besegrade till publikens stora glädje. Riktigt mycket folk som var och tittade på denna träningsmatch, men kanske inte så konstigt, vad ska man annars göra mitt ute på landet i en mindre by en lördag...? Efter matchen fick vi oss ett snack med kaptenen och det visade sig att han hade fått ont i fötterna och därför stått över sista perioden. Det kom även fram att han visst hade lite hemlängtan och tyckte att det skulle bli ganska skönt att komma hem till familjen och Sverige efter att ha flängt rundor i en spelarbuss nästan en hel vecka, förståligt.

Sen var det dags för oss att hitta någon stans att sova, vi tog första bästa som visade sig vara ett litet mysigt hotell av lite finare standard, vilket kanske inte var tänkt från början men men. Vi gick ut för att leta efter en restaurang där vi kunde få oss något att äta, detta var inte det lättaste eftersom att byn vi var i inte hade världens utbud direkt. Men 10 minuter senare när vi "gjort stan" bestämde vi oss för att ta en av byns två restauranger. När vi kom in i restaurangen var det som att åka fem veckor tillbaka i tiden, de pratade schweizertyska och synd att säga att det är lätt att förstå, det kändes likadant som under första skoldagen och man ville bara åka hem igen. Sist ville man åka hem till trygga Sverige men denna gången ville man åka hem till Ticino och Bellinzona där språket så smått börjar kännas förståligt. Men efter lite analyserande och mycket gissande beställde vi och det kom in en pasta till mig och en schnitzel till Jimmy. När min pasta kom in såg jag med fasa små gröna ärtor irört i pastasåsen, men snabbt och lätt pillade jag bort alla och lät de lite "diskret" ligga kvar i tallriken.

Som vanligt var maten ganska smaklös men på toppen av pastan låg det nystekta kantareller som smakade riktigt gott så det blev godkänt betyg trots allt. Efteråt gick vi till ett litet café/bar på andra sidan gatan från hotellet, jag tog en varm choklad och Jimmy en stor stark, ett perfekt ställe för oss då jag inte dricker alkohol utan trivs bättre på caféer och Jimmy trivs bäst i barer så två flugor i en smäll. Sen var det sängdags och ladda batterierna inför ytterligare en dag upp och ner för alppassen.

Det var helt perfekt väder när vi vaknade så vi åt frukost på hotellet och begav oss iväg. Lika vackert var det i alppassen idag och vi fick till och med väja för några alpfår som konstigt nog gick och "betade" mitt på vägen, föga bekymrade över att kön av bilar och motorcyklar växte sig allt längre...

Väl hemma var det en, för Jimmy i alla fall, välbehövlig dusch som gällde innan vi gick till vår restaurang för att äta. Idag var det vinfestival längs gatorna i Bellinzona så det var mycket folk i rörelse. Väl på restaurangen kände servitören mycket väl igen oss så det blev inga som helst problem med betalningen som det blev sist. Jag hade sett fram emot att testa en gnocchi men eftersom att det var festival och därför mycket folk på restaurangen kunde vi bara beställa pizza.

Men som tur är smakar pizzan här nere helt fantastiskt och jag valde menyns dyraste, 21 CHF, ca 140 kronor så tacka f*n för att det var gott. Ett trevligt men lite märkligt inslag under vistelsen på restaurangen var att vid ett bord satt det sex gubbar och drack rödvin, helt plötsligt börjar de sjunga, inte sitta och nynna för sig själv utan verkligen sjunga.

Sen gick vi hem för att hålla söndagskväll, Jimmy tittar på en hyllningsmatch för Jamie Carragher och jag bloggar och laddar inför mitt första gruppträningspass på gymmet. Jag ska kl 09.30 gå på ett H.E.A.T pass, vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig men man använder sig av löpband, så jobbigt lär det ju bli, men mer om det imorgon. 

Ha en fortsatt skön kväll. 

En vanlig torsdag

Morgonen startade förvånansvärt tidigt för min del, vaknade av att telefonen ringde klockan 08.20. Jag kunde ovanligt nog inte somna om så jag gick upp och satte mig vid datorn medan Jimmy snarkade vidare. Vid kvart i tio kom han upp och vi gick ut på vår morgonpromenad, benen kändes som om de vägde minst 100 kg var efter gårdagens vandring i bergen, men det var bara att gå på. Väl hemma igen blev det frukost på balkongen och sen gick jag för att vila lite i sängen tills vi skulle åka till gymmet. Jag somnade direkt så Jimmy väckte mig när det var dags att köra till gymmet, lagom sugen måste jag säga. Men gymmet var Jimmys enda träning idag och skulle jag stannat hemma hade jag bara känt mig lat så jag fick bita ihop och följa med. Väl framme på gymmet hälsades jag som vanligt välkommen när jag satte min nyckel i grinden för att komma in. 

Sen var det bara att gå in och byta om. När jag var färdig matade jag in nyckeln i maskinen som då plockar fram mitt träningspass för dagen och matar in det i nyckeln. Även denna maskin hälsar en välkommen, Benvenuta Ingrid Bengtsson, trevligt.

Jag gjorde som nyckeln sa till mig och startade med 10 minuter på cykeln som uppvärmning, mina ben var helt slut men var bara att trampa på. Några övningar för rygg, mage, ben och bröst senare gick jag än en gång upp på en "konditionsmaskin" bara att trampa på här med. Träningspasset avslutades med en joggingtur på löpbandet och det var längesedan jag var tröttare i kroppen. Kändes under joggingen som att jag skulle trilla av bandet och åka med det in i väggen som man kan se på filmer ibland. Men jag krigade på och när bandet tillslut saktade in och jag var färdig kändes benen som två kokta spaghettistrå... Efter träning, dusch och matinköp begav vi oss hemåt mot lägenheten för att lasta av sakerna innan vi skulle gå till vår restaurang och äta. 

Väl på restaurangen var där en servitör som inte kände igen oss och som inte visste något om hur det skulle fungera när vi var där och åt så det blev lite strul. Eftersom att det var på eftermiddagen kunde vi bara beställa pizza så för Jimmy blev det en Prochutto crudo och för mig en Pizza sherry, inte helt fel men de hade tyvärr glömt min basilika... Man kan inte få allt här i världen.

 

Min pizza med mozzarellaost och körsbärstomater, Jimmys pizza syns också lite i bakgrunden.

Väl hemma i lägenheten igen åkte Jimmy till en ungdomsträning där han ska agera konsult till tränarna och jag satte mig här framför datorn och bloggar. Jag väntar på att klockan ska bli sju så jag kan bege mig till innebandyträningen, latmasken i mig hade idag önskat att det varit en annan dag än torsdag så att jag inte haft träning. Men laget har en cupmatch imorgon mot de regerande schweiziska mästarna så dagens träning kommer förmodligen att bli ganska lugn. Efter träningen ska jag skynda mig hem för då ska vi ha vår första schweiziska kräftskiva, det ska bli riktigt gott. Nu funderar jag på om jag ska gå och lägga mig och vila tills jag ska åka till trängen, då vaknar jag trött och seg som sören eller om jag ska försöka hålla mig vaken och ändå vara trött och seg när jag åker till träningen... Vi får se vad jag gör.

På återseende 

Monte Tamaro

Det var en fantastisk onsdagsmorgon med strålande solsken och alldeles lagom temperatur för en dagsutflykt till Monte Tamaro, tyckte jag i alla fall. Jag la lite försiktigt fram förslaget, synd att säga att Jimmy hoppade högt av glädje men han tyckte ändå att det skulle bli trevligt att åka dit. Monte Tamaro är en bergstopp som reser sig 1961 meter över havet och ligger ca 1 mil söder om Bellinzona. Men att bestiga toppen kändes något nummer för stort så jag bestämde att vi skulle gå den långa bruna rundan som utgick från Alpe Foppa 1530 meter över havet istället. Denna runda skulle vara 6,5 km lång och ha en höjdskillnad på ca 600 meter, tidsmässigt kunde man räkna med ca 3 timmar. Perfekt tänkte jag, men Jimmy var inte lika övertygad och fick övertalas lite först. Men tillslut hade vi köpt biljetter och satt i linbanan och här började vår utflykt.

För att komma upp på Alpe Foppa där vi skulle börja vår "vandring" fick vi åka en linbana som sträckte sig hela vägen upp. Det fanns två avfarter, den första man passerade var därifrån vi skulle ta oss ner efter vår vandrig, och vid nästa möjlighet att hoppa av var vi vid toppen.

 

Väl uppe på toppen var det en fantastisk utsikt och det fanns ett utsiktstorn som jag står och hänger i. Luften där uppe var lite kylig, men den kändes fantastiskt ren och frisk.

Från toppen kunde vi se Locarnosjön som ligger nere mellan bergen.

Restaurangen på berget hade en helt okej utsikt om man säger så.

Här sitter Jimmy och njuter av utsikten, nere i dalen är vår hemstad Bellinzona.

 Den första insekten jag har sett sedan vi kom hit är en lite skalbagge som jag tyckte förtjänade en plats i bloggen.

Det fanns en mängd gräshoppor som satt i gräset och spelade fantastiskt vackert. Jag fick jaga ut en på stengången för att kunna få en bra bild.

Jimmy visar Bellinzona i bakgrunden och restaurangen med utsiktstornet vid sidan om.

Vi hade ju bestämt oss för att gå den långa bruna rundan och började följa skylten ner för berget, trodde vi i alla fall. Efter en kort stund började vi fundera och tyckte inte att det kändes som att vi gått helt rätt, mycket riktigt, vi hade kommit på downhillvägen för mountainbikes. Det ni ser på bilden är ett av de mindre branta partierna, det var alltså fantastiskt brant. Men vi kände inte att vi kunde vända utan fortsatte vidare längs denna cykelväg. Efter bara 40 minuter kom vi fram till den avfart vi från början skulle åkt ner med linbanan ifrån igen och det kändes som en besvikelse. Förväntningarna var ju lite annorlunda när vi åkte upp på toppen. Men vi köpte oss vars en glass och satte oss för att fundera hur vi skulle göra nu. Vi bestämde oss för att gå hela vägen ner från berget istället för att åka linbana.

Vägen ner för berget var stundtals mycket vacker, här står Jimmy ovanför ett stort vattenfall.

Vid detta vattenfall smakade vattnet riktigt gott och vi stannade till och tog en liten paus. Tre timmar efter att vi gick från toppen, med några fel valda vägar, en glass i magen och många fantastiska bildet var det ganska skönt att till slut komma ner från berget och sätta sig i foxen och köra hem till Bellinzona. Men naturen är fantastiskt vacker här och denna dagens utflykt har dels gett mig blodad tand att åka upp i bergen igen och dels lärt mig att jag borde läsa kartan noggrannare nästa gång. Men så här i efterhand är vi ganska nöjda med hur det blev då rundan vi tänkt gå från början hade en hel del upp och väldigt lite ner på vägen.

På återseende

Semester, semester, semester och lite träning!

Vi har nu haft två lediga dagar utan jobb, utan skola, utan planer och utan en massa måsten. Vaknat vid niotiden, legat och dragit oss i sängen en stund för att sedan gå ut på en morgonpromenad innan frukost. När vi är ute och promenerar går det inte låta bli att njuta av den fantastiskt vackra omgivningen.

Mycket vackert må jag säga. Eller vad säger ni?

Okej, kanske inte allt är vackert här nere, en man som klipper buskarna i trädgården i enbart röda Speedos. Speedos är lika förbjudet som att använda magväska... Eller vad säger du Mari som har koll på det här med mode? Pappa ser du? Här finns det också kossor, de har dock lite finare klockor runt halsen än vad dina har, något du kanske ska fundera på att ta med dig hem när du kommer ner i slutet av september.

I måndags gick vi inom Coop på vägen hem från promenaden och köpte oss en treccia al burro, alltså ett vitt bröd bakat med smör som är flätat som en fläta. Ett bröd alla här nere verkar äta mycket av, till frukost med Nutella, till lunch med lite ädelost eller varför inte till middagen med en tjock bit ost VID SIDAN OM, inte på mackan med smör under som vi, utan vid sidan om... Mycket märkligt. Ett bröd vitare än nysnö är ett av de bröd schweizare äter mest, fanastiskt näringsvärde och hälsosamt så det förslår. Men i måndags unnade vi oss detta bröd, efter havregrynsgröten, knäckebrödet med ägg och kaviar och kiwin. Det var till och med så att vi kletade på lite Nutella som riktiga schweizare och jag ska inte sticka under stol med att det smakade riktigt fint. Men med innehållsförteckningen och vetskapen om näringsinnehållet gick det inte att njuta av denna macka fullt ut.

Efter frukosten bloggade vi lite, gick en runda på stan, lagade mat och tog det allmänt lugnt. Det var helt fantastiskt, min första semesterdag, jag har ju jobbar hela sommaren hemma och gått i skolan hela tiden här så känslan av att äntligen vara ledig var helt fantastisk. Jimmy frågade mig hur jag kände, jag svarade: Detta är som första dagen på sommarlovet för dig, Hur kände du då? Jag njuter av att vara ledig under en längre period, för första gången sen jag var 15 år, helt fantastiskt!

Tisdagmorgon startade likt föregående med morgonpromenad, lång frukost, Jimmy slappade framför dator medan jag gick en runda på stan. Vid två tiden bestämde vi oss för att köra till gymmet, inte alls sugen måste jag erkänna men väl där, när datorskärmen talar om vad man ska göra, så kändes det helt ok. Sen lagades det lasagne med tomatsallad till middag, inte helt fel faktiskt.

Ni som har läst mitt förra inlägg kunde kanske läsa mellan raderna att jag inte var helt nöjd med min insats på innebandyträningen i söndags. Idag var det dags igen, synd att säga att jag var jätte sugen att åka dit för ännu ett fiasko. Men jag tog mig i kragen, satte mig i foxen och körde till hallen med kanske världens halaste golv, Tenero sportcentra. Första 45 minuterna började vi utomhus, joggade, hade snabbhetsträning och tänjde. Väl inne i hallen körde vi 15 minuter med övningar för snabba fötter och lite slalom med klubba och boll. Sen började innebandyträningen med passnings och skottövningar. Under dessa övningar kändes det konstigt nog helt okej, spelade inte bort jätte många passningar och gjorde till och med något mål på skottövningarna. Så helt ok hitentills. Efter övningarna var det dags för spel och inte heller här slängde jag bort katastrofalt mycket bollar, om man jämför med i söndags alltså. Så när tränaren blåste av träningen efter ett totalt 2,5 timmars pass så kändes det helt ok och inget konstigt att komma tillbaka på torsdag och träna igen. Väl hemma blev det en lång och varm dusch för även om man inte vill inse det så började det även här kännas som att det är höst i luften, kyliga vindar sveper in genom fönsterna. Men nu ska jag försöka få Jimmy från xboxet (det börjar bli sent och just nu går det inte så bra så snart kommer väl grannarna in och undrar vad som händer) och sova lite, det är ju en ledig dag ;o) imorgon också.

Sov gott. Buona notte!