Mycket på gång

Nu var det några dagar sen sist jag bloggade men det beror helt enkelt på att vi har haft fullt upp, dubbla besök från Sverige,  ätit på restaurang, utflykt till Monte Tamaro, hemmapremiär, rundtur i Bellinzona, bekantat oss med den schweiziska landsbygden och tagit hand om mina föräldrar hela helgen.

Mina föräldrar kom ju som sagt hit till oss i fredags för att bli våra första svenska gäster, var det tänkt från början i alla fall men de blev minst sagt slagna på mållinjen. I början av veckan fick Jimmy nämligen ett mail från Andrée Berndhedens mamma Anette där hon skrev att hon skulle köra husbil ner till södra Italien och undrade om hon skulle svänga inom med saker vi behövde från Sverige. Vi behövde inte något direkt men bjöd självklart in Nettan till oss i alla fall, så i torsdags kväll parkerade hon bilen på campingen en bit bort och tog cykeln till oss. Alltså vann hon tävlingen om att bli vårt första svenska besök i Bellinzona, Grattis Nettan! Mycket trevligt var det och vi, framför allt jag och Anette eftersom Jimmy skulle åka iväg på träningar, satt ute på balkongen och pratade om allt mellan himmel och jord till sena kvällen. Tack så mycket för det trevliga sällskapet och hoppas att du får det kanon i Italien, vi kanske kommer och hälsar på dig nästa gång...

I fredags var det dags att åka till Malpensa och hämta de två, nuförtiden väldigt resvana, gamla från Björndalen, mina föräldrar alltså. I vanliga fall tar sig pappa ur Kristianstads kommun ett fåtal gånger om året, när han hälsade på oss i Hässleholm och när han då och då åker och tittar på boskap eller lantbruksmaskiner någon stans i Skåne. Nu var de i Manchester förra helgen och tittade på Manchester United mot Liverpool, där Utd slog in segermålet i 84e minuten, vilket inte gladde Jimmy riktigt lika mycket som pappa, om man säger så. Denna helgen bar det av till Schweiz och Bellinzona för att hälsa på oss.

Det blev restaurang och kortspel i fredags, lördagen startade med en lång schweizisk frukost, treccia al burro (en brödfläta bakad med smör), croissant och Nutella. Detta följdes upp med besök i de tre slotten, fotboll streamad via datorn, middag och kortspel. Under söndagen stod ett besök på Monte Tamaro på schemat och vädret i Bellinzona visade upp sig från sin allra bästa sida så utflykten blev lyckad trots att pappa var minst sagt skeptiskt till att åka upp för berget i en, som han kallade det, liten lila pingisboll... Men vi kom både upp och ner helskinnade och utsikten med de snöklädda bergen borta vid horisonten var helt fantastisk.

Mamma hittade en kompis uppe på berget och kanske kan vi skåda hennes framtida yrke på bilden...

     

Som getfarmare...?

Väl nere från berget var det dags att åka tillbaka till lägenheten, äta middag och vänta på att klockan skulle bli sex så tekning skulle starta hemmapremiären för Ticino Unihockey. Efter en stabil insats från herr Lagerkvist och Ticono skrevs siffrorna 6-1, 1+3 in i historieböckerna efter matchen vilket således innebar en säker seger och en helt ok poängskörd för den nya svensken, 2,5 poäng per match så här långt. Hoppas att det håller i sig.



Kan inte låta bli att medge att jag är lite nöjd med denna bilden på Jimmys första mål i serien för sitt Ticino, ni ser väl dundeskottet och att bollen sitter klockrent i bortre gaveln, riktigt snyggt, kortet alltså...

Efter matchen blev det lite ost och kex, en runda 500 och sen sängdags för att alla skulle vakna utvilade och pigga till måndagens biltur. Pappa är väldigt intresserad av jordbruk och att se hur landsbygden ser ut här nere vilket gjorde att vi tog bilen och körde mot Chur och de tyska delarna av Schweiz. Vägen mot Chur är fantastiskt vacker och man kör upp för bergen omringad av vattenfall och höga bergsväggar. Efter San Bernadino tunneln kom vi till landsbygden och studerade den noga på vår väg, riktigt trevligt faktiskt. Eftersom att det har regnat lite här nu natten till idag så låg det snö uppe på bergen och faktiskt även där vi körde.  

Så nu är första snön avklarad och jag hoppas att det är vad snö jag får se på nära håll här i Bellinzona i år, hemma i Sverige på julafton får marken mer än gärna lysa vit.

Nu är det dags att ladda inför ett besök i Sverige, väskan står packad, nästan tom i och för sig eftersom jag måste ha plats till allt som ska transporteras ner till Bellinzona på hemvägen. Olika mjölsorter, linfrön, solrosfrö, rågkross, vetegroddar med mera måste ju få plats så att jag kan baka en faslig massa nyttigt bröd när jag kommer tillbaka.

Väl hemma i Sverige står det mycket på min lista

1. Åka till ÖB 2. Kanske träna handboll 3. Planera inför pappas 50 års dag 4. Handla lite kläder 5. Baka massor av kakor 6. Göra farmors fantastiskt goda smörgåstårta 7. Träffa släkt och vänner

Jag kan göra listan hur lång som helst men jag väljer att stanna där. Efter denna hektiska vecka blir det nog skönt att åka tillbaka till lugnet i Bellinzona där jag inte har några tider att passa utan kan ta dagen som den kommer. Kan kanske bli trevligt att träffa Jimmy också efter en vecka i Sverige utan honom, kanske som sagt...

På återseende!



Femteplats och 15 euro rikare...

Äntligen, 100 mil, strålande solsken, tre dagar med större delen av familjen Lagerkvist, en femteplats i bussmästerskapen i boule och 300 myggbett senare är vi hemma i vårt älskade Bellinzona igen. Vi har ju som sagt varit nere vid medelhavet i några dagar för att hälsa på Jimmys föräldrar och storasyster som var där med en busslast boulespelare. De anordnar varje höst, tillsammans med två andra, en bouleresa till Frankrike i nästan två veckor i september. Eftersom att vi inte bor jätte långt från Fréjus där de var, ca 50 mil, så bestämde vi oss för att köra dit. Vi kom ner i söndags eftermiddag och det var strålande solsken och varmt, riktigt skönt. På kvällen skulle vi gå ut och äta, det finns nämligen en restaurang, La moule joyeuse, den glada musslan, som denna familj avgudar... Restaurangens speciallitet är då såklart musslor, vilket jag började äta så smått i somras, detta gör att det inte är min favoritrestaurang direkt men lite musslor med citronsås, bröd och pommes slinker ner utan några större problem.

Dagens ätbara!

 

I måndags blev det två timmar vid poolen för att ladda inför eftermiddagens bussmästerskap i boule som vi också skulle delta i. En intern tävling för de resnde i bussen i boule där fyra matcher skulle spelas med nylottade med- och motståndare varje match och sen skulle en person stå som segrare i tävlingen. Det slutade med att jag, som är nybörjare, gick obesegrad ur tävlingen tillsammans med totalt 6 andra personer av de 62 tävlande och Jimmy vann två och förlorade två av sina matcher. Där ser ni vem i familjen som ska föra bouletraditionen vidare... För att skilja de personer åt som hade vunnit alla sina matcher blev det resultatkvoten som avgjorde, jag slutade femma. Inte så pjoskigt måste jag säga... Femtepriset bestod av 15 euro där det mesta av det spenderades på världens största kulglass med grädde och jordgubbssylt, MUMS! 

På kvällen blev det lite Ticinesisk afton då vi tagit med oss lite ost, kex, salami, gazzosa, rivella, choklad och lite annat smått och gott från regionen att smaska på. Det var lyckat men jag förstår inte hur schweizare kan dricka så mycket Rivella, inte alls speciellt gott om ni frågar mig, påminner lite som en slaskig variant av Red bull eller något åt det hållet. 

I tisdags var det lite sämre väder, med det menar jag att det var ca 25 grader men ganska mycket moln, så vi bestämde oss för att gå en promenad till St Rafhael som ligger en bit bort Fréjus längs strandpromenaden. Väl framme bestämde vi oss för att äta lunch, en sandwich American chees vilket blev:

Dagens ätbara!

Det var ju en amerikansk macka så den innehöll ju självklart pommes och en mindre nyttig dressing av något slag. Smakade ok men man blev väldigt mätt så jag orkade knappt halva.

På kvällen blev det restaurang den glade musslan igen, Jimmy älskar deras musslor med roquefortost och han äter det verkligen varje gång vi är där så också denna. Jag som fortfarande är lite skeptisk till det här med musslor tog citronsmak igen, citronsmaken gör att det inte smakar så mycket sump som jag annars tycker att musslor kan göra. Nu undrar ni säkert varför jag inte väljer någon annan mat på restaurangen än musslor, det har jag gjort både en och två gånger med de är rent ut sagt VÄRDELÖSA på allt som inte har det musslor att göra så det finns egentligen inga andra alternativ...

Efter en lång färd hemåt med ett snabbstopp vid en vägkrog som serverade riktig panpizza, med ordentligt tjock botten, där det även inhandlades lite färdkost i form av kinderäggchoklad och toblerone kom vi tillslut hem till Bellinzona igen. Riktigt skönt faktiskt, nu skulle jag gå och lägga mig tidigt och sova ordentligt, blev inte mycket sömn i Frankrike då det ser ut som att jag har vattenkoppor. Massor av myggbett över hela kroppen som har, gör fortfarande för den delen, kliar så att jag håller på att bli tokig. Bara i ansiktet har jag 10 stycken, ingen vidare måster jag säga.

Men det blev en lugn kväll framför datorn för min del medan Jimmy åkte till träningen som vanligt. Idag laddar vi batterierna, städar, handlar, tränar, kliar myggbett och lite annat smått och gott innan mina älskade föräldrar kommer hit och hälsar på imorgon. Tyvärr verkar det som att vädret ska svika oss och att det kommer bli höstrusk här också i helgen men vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Sen ska jag flyga hem till Sverige tillsammans med dem på tisdag och kommer vara hemma en vecka. Tänkte försöka planera in lite besök hos släkt och vänner när jag är hemma men tiden bara springer iväg. Hoppas i alla fall att jag ska hinna träffa några kompisar innan jag åker tillbaka till Bellinzona igen. Jag har även lite funderingar på att göra ett gästspel på träningen med Tollarps damlag, om jag hinner hem tills dess på tisdag alltså. Vi får väl se, nu ska vi åka till gymmet och lyfta skrot en timme.

På återseende.

En snabbis

Dagens ätbara!

Idag blir dagens ätbara denna fantastiska frukt som växer på träd i trädgårdar här nere, kiwi. I oktober kommer dessa fantastiskt goda frukterna att skördas och då är förmodligen de som säljs i affären ännu godare än de är nu. Varje morgon äter iv vars en kiwi, de är mycket sötare. mjukare och helt enkelt godare än hemma. Det har kanske något med transport och avstånd att göra, inte vet jag men det jag vet är att kiwin här nere slår den där hemma med hästlängder.

`Jag har just nu inte tid att skriva mer så det fick bli en liten snabbis eftersom att vi snart, när Jimmy är färdig, ska bege oss till Frankrike.

Så på återseende om några dagar.

I väntans tider...

Idag var det efter sju veckor i Ticino äntligen dags för seriepremiär där Floorball Uri stod för motståndet. Ett lag som förra säsongen kom 9a i serien och skulle sådeles inte ställa till allt för mycket besvär för Jimmys Ticino. Men riktigt så enkelt som det kanske borde varit gick det inte, efter halva matchen stod det komfortabla 5-0 till gästande Ticino Unihockey men Uri tilläts göra både ett, två och tre mål innan matchen var slut, visst lyckades Ticino göra ett till men onödigt att släppa in tre. Alltså slutresultaten i Jimmys första match blev seger, 0+1 i protokollet men tyvärr -1 totalt. Bara att kämpa vidare nästa match, seger är ju ändå det viktigaste.

Här tackar Ticino för det stora publikstödet som ledde laget till seger, vi var säkert 7-8 personer i "klacken".

Efter matchen väntade jag såklart på att spelarna skulle duscha, inget konstigt med det, men när alla var färdiga satt vi kvar i hallen och väntade lite till. Jag vet inte vad vi väntade på men de satt och snackade och verkade trivas bra med ölen de hade i handen (här kan man köpa öl på alla matcher, inte riktigt som hemma direkt där systemet stänger två på lördagar...). När vi väl bestämde oss för att åka till Burger King för att äta fick vi stå ute vid bilarna och vänta tills alla hade kommit, tog säkert 10-15 minuter, då satt alla precis där inne och sa att vi skulle köra. Väl på Burger King var där först bara en kassa öppen som samtidigt hade hand om driven och det tog ett tag innan de öppnade en kassa till, ännu mer väntan. När alla i laget ätit upp och var klara, tror ni att vi åkte därifrån då? Nej självklart inte, vi satt kvar och väntade lite till. Jag förstår inte vad de väntar på här nere hela tiden, inte har man bråttom i alla fall trots att klockan är mycket och att jag bara ville hem och SOVA. Men det är ju klart, de sover ju inte här nere heller så det är kanske inte så konstigt att de har all tid i världen på sig... Efter mycket om och men är jag äntligen hemma nu och ligger i sängen och bloggar, det blir en tidig morgon då vi imorgon beger oss till Frankrike och Frejùs. Det ska bli skönt med lite semester från vårt stressiga liv här i Bellinzona.

Dagens ätbara!

Idag blev det ett experiment till lunch innan vi åkte till matchen, en pastagratäng med salami och zucchini. Det blev helt okej men salamin vi fick tag på här smakade inte så mycket så att gratängen fick inget direkt djup, smakade pasta, tomatsås, vitlök och lite andra kryddor, den normalt sett goda och tydliga salamismaken försvann helt, tyvärr. Men pastagratäng kommer vara ett återkommande inslag på vårt middagsbord i alla fall, det går ju att variera i det oändliga, ädelost och skinka, kyckling och curry, tomat, kantarell, olika sorters ostar osv. Så helt klart ett bra och gott sätt att laga pasta, även perfekt om man har några rester över från dagen innan. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Kommer förmodligen bli lite paus med bloggandet nu när vi åker till Frankrike men jag lovar att uppdatera er så fort jag har tillgång till en dator igen. Sov gott!

Nu är det jul igen...

Dagens ätbara!

Efter en ganska händelsefattig dag, sovmorgon, lunchpromenad och ett besök på gymmet, var det dags för veckans besök på restaurang Piazza. Vi hade först tänkt att gå dit på söndag men Jimmy kom ju på att vi åker till Frankrike då för att träffa hans familj och syster så det fick bli en visit idag istället. För första gången sedan vi blev introducerade för restaurang Piazza ville jag beställa något annat än en pizza och valet föll på detta, en tallrik potatisgnocchi med saffranssås och kronärtskockor. Jag har nämligen varit sugen på lussebullar och saffran sedan Ullis för några veckor sedan la upp en bild på Facebook på nybakade lussekatter så därav detta kanske lite märkliga val... En härlig gul färg hade anrättningen där det gula med största sannorlikhet hade fått lite hjälp av gurkmeja. Saffranssmaken var diskret och alldeles lagom, koncistensen på gnocchin var lite studsig men riktigt härlig. Till detta serverades baguettebröd och parmesanost. Jag hällde på lite parmesanost men tyvärr blev det då lite i saltaste laget men det var ju mitt eget fel, kunde inte skylla på kocken där direkt. En god måltid som fick mig att tänka på min absoluta favorittid på året, julen, så ett klart G+ för detta.

Jimmy ska snart åka till träningen och då jag ska titta på Vad blir det för mat för att se om jag kan få lite inspiration till nya maträtter som kan presenteras här. I morgon är det matchdag och då är det självklart pasta som gäller, en egendesignad ny bekantskap för övrigt, pastagratäng med zucchini och salami. Det får ni se imorgon hur det går med det.

Canyoning, ett måste innan ni dör!

   Canyoning          

Japp ni ser rätt, detta är vad vi har ägnat denna soliga torsdag åt. Tyvärr är det inte vi på bilderna eftersom att vi inte hade någon vattentät kamera, det är riktigt synd att ni inte får se oss i action. Det är dock på samma ställen som vi har canyoat.

I morse begav vi oss till Gordola för att åka ut och göra lite canyoning, vi hade inte riktigt klart för oss vad vi skulle förvänta oss men vi hade ju sett lite bilder. Eller rättare sagt jag hade sett lite bilder och tyckte att det såg riktigt coolt ut. Jag har väl inte varit jättetydlig när jag har pratat om detta med Jimmy, trodde inte att det skulle vara något han skulle hoppa högt över att göra. Från början sa de att det bara skulle vara vi två men det kom ett annat ungt par från Tyskland som också hängde med.

De hade inte heller gjort detta innan men verkade ha ganska mycket erfarenhet av friluftsliv, för det är just vad det är här nere, lite annorlunda friluftsliv än hemma i Sverige. När vi kom till Gordola var det en ung, trevlig, vältränad och snygg instruktör som skulle följa med oss under dagen...

Jag fick ingen bättre bild, tyvärr, men riktigt ögongodis minst sagt... Vi fick berätta om vi hade några skador sedan tidigare och sen var det dags att prova ut skor, våtdräkter och flytvästar innan det var dags att sätta sig i den lilla minibussen och bege sig iväg.

Vi körde upp för bergen och passerade på vägen dammen där en av James Bond filmerna har spelats in men fortsatte förbi och parkerade till slut vid restaurangen där vi skulle äta efter vi var färdiga med vårt lilla äventyr. Jag kände mig lite nervös men det kunde jag ju inte berätta för Jimmy eftersom att jag nästan lurat upp honom på detta så det var bara att börja gå ännu längre upp för berget för att komma till vårt startplats. Nu passerade vi Corippa, en jätte liten stad som ligger högt uppe på berget, innan vi kom fram till vår efterlängtade canyon. Äntligen dags att börja på riktigt.

Vi fick en genomgång av vad vi skulle tänka på och vad som var viktigt för att vi inte skulle skada oss och sen fick vi testa reptekniken så vi skulle veta hur vi tog oss ner på vissa ställen längs vägen. Den fantastiskt tajta och snygga våtdräkten åkte på tillsammans med hjälmen och flytvästen, sen blev det ett dopp för att förbereda oss på vad som komma skulle, och vi var redo att bege oss neråt.

Naturen var helt fantastisk, det klarblåa vattnet som rann längs canyon hade format stenarna så de var mjukt rundade, längs sidorna reste sig slipade klippor med träd växandes uppe vid. Helt otroligt. Jag var tvungen att påminna mig själv att njuta av omgivningen vi hade omkring oss och inte bara fokusera på det vi skulle göra. Det började med en lite "slide", en rutschkana av de slipade stenarna som med hjälp av ett vatenfall förde oss rakt ner i en "bassäng" inne i bergen. Här var jag lite nervös men vår guide tog ett stadigt tag kring flytvästen och puttade iväg en nerför branten. En helt underbar känsla infann sig i kroppen när man kommit ner från första sliden. Sen bara fortsatte det, vi gick under vattenfall, hasade oss ner för branta klippväggar med hjälp av rep, simmade i det blåaste vattnet tills vi kom till ett ställe där guniden undrade om vi ville hoppa. Han gick upp för ett berg och ställde sig och pekade ner, det var mellan fem och sju meter ner och det fanns en utbuktning i ett klippblock en bit ner så man var tvungen att ta ett rejält skutt. Jag bestämde mig för att gå upp och titta hur det såg ut och sen bestämma mig om jag skulle hoppa eller inte. När jag väl tagit mig upp för kanten kändes det inte som att jag kunde backa ur direkt. Jag kände mig dock lite osäker och det kändes som att jag skulle hoppa för kort och slå i klippan, som tur var tog guiden min hand och hjälpte mig på traven med att styra mitt hopp en aning. Det var en helt sjuk känsla när jag guppade upp i min luftfyllda våtdräkt och faktiskt hade hoppat. Tekniken var sådär men jag klarade mig utan skador, som tur var. Sen fortsatte detta otroliga äventyr i canyonen tills vi avslutningsvis åkte via en slide ner i en större sjö. Jag hoppades och hoppades på att vi inte var färdiga och när jag satt där på stenen i vattnet som värsta sjöjungfrun ville jag bara upp från början igen och göra allt en gång till. Vårt äventyr slutade med en lite simtur i strålande solsken i det kristallklara och faktiskt riktigt sköna vattnet. Jag la mig en stund och flöt rundor på rygg och bara njöt av situationen och det faktum att jag just nu har den lyxen att kunna göra sådana här fantastiska äventyr. Helt otroligt. 

När vi kommit i land var det en liten bit att gå tills vi kom till parkeringen och restaurangen. Här fifflade jag fram kameran lite snabbt och frågade om guiden inte kunde ta ett kort på oss.

   

Här står vi i vår mundering och ser inte lite nöjda ut. Nu var det dags att ta av sig allt och sen gå in och äta på restaurangen. Jag kan sammanfatta denna dagen som helt fantastisk, en av de bästa dagarna hittills i mitt liv.

Nu tänkte jag introducera en ny daglig (har verkligen visionen att jag ska göra detta varje dag) del i min blogg. Men vet att det kommer bli svårt att ha tillgång till dator och foto varje dag speciellt nu den närmsta tiden då vi först åker till Frankrike på söndag och sen flyger jag hem till Sverige veckan efter, men jag ska göra mitt bästa.

Dagens ätbara!

På restaurang Grotto, Grotto är restauranger som är typiska för Ticino och det finns på en del ställen runt om i området, blev vi serverade en pasta med tomatsås, bröd, parmesanost och att dricka till valde jag en iste. Pastan kom in på ett stort fat och vi fick servera oss själva, pastan och såsen är ALLTID blandade här nere. Vi har varit här i snart sju veckor och inte en enda gång har såsen, som den gör hemma, serverats vid sidan om. Självklart var där inget smör till brödet utan de ganska torra brödskivorna kämpade hårt för att liva upp sig själva där de låg samlade i brödkorgen, men lyckades inte fullt ut. Det var fortfarande ganska smaklöst, som det oftast är här, men endå ett godkänt betyg och den klart bästa pastan jag ätit på restaurang hittills. Ett stort plus i kanten får restaurangen för den fantastiska utsikten, perfekt al dente pasta och att serveringsfatet och tallrikarna var varma när maten serverades, alltid en fördel när man äter varm mat utomhus.

Vardag igen.

Helgen som gått har mestadels spenderats i Artie & Mistieri, Ticinos hemmahall för att kolla på Ticino Masters. Ingen vidare innebandy har det bjudits på när både U16, U21 och herrlag har spelat turnering i hallen. Men en snabb sammanfattning, Jimmys första mål i den rödblåa tröjan kom i lördags, Ticino vann turneringen efter seger mot NLB laget Bern i sista matchen med konfortabla 5-1, finalen i U21 gick till straffar där det krävdes ca 200 straffar för att det skulle avgöras vilket lag som gick segrande ur denna fajt. Denna straffläggning påverkade och försenade Ticinos sista match vilket i förlängningen innebar att vi fick hämta pizza istället för att äta på restaurangen och att vi, om Jimmy fått igång en stream direkt när vi kom hem missat 15 minuter av Liverpools match. Nu lyckades vi inte få bild förrän det gått 24 minuter, men så här i efterhand så spelar det ingen större roll eftersom att Liverpool just nu spelar fotboll som ett gäng gamla kärringar och ska vara nöjda med 0-0 borta mot Birmingham, skriker inte topplag över det direkt. En ny era har nog inletts i Liverpool vilken inte är av det roligare slaget, vet inte hur Jimmy ska klara denna säsongen som trogen Liverpool supporter, gissar att både en och två saker kommer att åka i väggen under säsongen...

I lördagskväll var vi och några andra från Jimmys lag hemma hos Ludo och hans flickvän, de bodde i en minimalistiskt, modernt och stilrent inredd lägenhet med en fantastisk balkong och ett riktigt snyggt kök. Tackar för inbjudan och det välfyllda "gottebordet". Det var ett stort bord som var dukat med olika sorters ostar, skinkor, gifflar fyllda med skinka, bröd, pizzaslice, någon räkvariant, chokladkakor, kakor med nutella och kokos, salami, salt snacks som påminde om salta pinnar, godiscolaflaskor med mera. Det fanns mycket på bordet så det var bara att välja och vraka. Sammanfattningsvis en trevlig, rolig och god kväll.

Nu är det måndag igen och vardagen startar om på nytt, inte med jobb eller så men sova länge, morgonpromenader, gymmet ibland, innebandy på tisdagar och torsdagar och Jimmy är iväg på kvällarna, allt är alltså som vanligt, skönt. Idag har vi ätit en tomat och lökpaj som inte kändes så lyckad när den sattes fram på bordet men den överraskade positivt på oss båda. Även på Jimmy trots att jag smygit in en hel del spenat i pajen, inte hans favoritgrönsak direkt. Ikväll när han kommer hem från träningen blir det lite mys med kräftor, ost, kex och för Jimmy förmodligen ett glas rött. Det ska bli riktigt gott. Nu ska jag lägga mig i soffan och se om jag kan hitta något att titta på under kvällen innan jag ska förbereda vår kräftskiva.

På återseende