Sverigebesök

Äntligen en helg med mycket trevliga inslag att rapportera om. I går, torsdag, åkter jag till Malpensa för att hämta hem Jimmy från hans snabbvisit i Sverige. På köpet fick jag även med mig tre av Jimmys kompisar, Krille, Mini och Erik som stannar hos oss tills på söndagkväll.


 Krille, en bild av det äldre slaget. 

Mini

           



                     Erik, i den svarta Röketröjan.

Direkt när vi anlände till Bellinzona, efter en, om jag får säga det själv, lysande fickparkering, blev det ett besök på Restaurang Piazza. Fina pizzor intogs, sen blev det färd till Via Antonio Arcioni för lite kortspel och allmänt tragg. Erik gick segrande ur kvällens Chicagomatch och gick till sängs belåten och nöjd med första dagen i Bellinzona.

Morgonen började med en rejäl frukost, gröt, treccia al burro, croissant, knäckebröd, ägg, nutella, ost, skinka, salami med mera. Inte helt fel. Efter frukosten begav sig grabbarna på upptäcktsfärd i närområdet för att spana in lite natur och sevärdheter, sa de i alla fall... Har dock sett bildbevis på att de satt på torget i strålande solsken, med en stor kall öl och spanade brudar. Själv passade jag på att gå en runda i det fantastiska vädret, förbereda inför kvällens middag, självklart med efterföljande efterrätt och sitta i solen och läsa min mattidning. Dagens huvudrätt var en hemgjord lasagne med sallad och desserten en chokladfondant med glass, kolasås, chokladsås, maräng och hallon, självklart egentillverkat alltihopa.

När grabbarna kom hem igen spelade de lite kort på balkongen och Erik forsatte gårdagens flyt och fick drömkort hela tiden. Under spelets gång ringde Jimmys mobil, dolt nummer, men långsam som han var så hann han inte svar. Han tänkte inte mer på det utan forsatte spela kort. Innan det var dags för middag hann jag med att fullständigt pulverisera samtliga i en omgång Plump, ett kortspel för de riktigt skickliga, kanske därför Jimmy hamnade på en pinsam jumboplats.

Efter maten blev det lite vila innan efterrätten. Under denna vila fick Jimmy ett meddelande på sin mobil, det var från Tommy, han skrev att det var han som hade ringt innan. Han ville bara berätta för sin bästa kompis, som inte ens kan svara i mobilen, att han blivit pappa till lilla Lexie under dagen. Ett stort grattis till er mina vänner och välkommen till världen Lexie, nästan två veckor för tidigt. Allt hade gått bra och alla mådde bra. Tommy kommer vara universums stoltaste pappa och kommer älska detta lilla flickebarn mer än vad som går att beskriva. Ta väl hand om varandra så ses vi om ungefär tre veckor. Jimmy är lite besviken att Emelie inte kunde klämt ut Lexie lite tidigare, han var hemma hos dem i onsdags... och i Sverige i går. Han hade ju så gärna velat träffa henne och hela familjen innan han åkte tillbaka hit men nu får han vänta till jul.

Efter denna fantastiska nyhet blev det efterrätt och nu är vi riktigt mätta och belåtna. Jag trivs som fisken i vattnet nu när vi har gäster, det är så roligt att laga mat och fixa efterrätt till fler än bara Jimmy. Det är något jag saknar väldigt mycket här nere, att bjuda folk på middag, eller rättare sagt att bjuda folk på efterrätter. Nu är det NHL11 som gäller för de övriga medan jag sitter i soffan och bloggar.

Imorgon är det resa till Milano och San Siro som gäller där huvudattraktionen Inter- Breccia står på schemat. Vi får väl se om det är Milanfansen eller Interfansen som äger San Siro, vi har ju förra besöket att jämföra med. San Siro är ju båda dessa storlags hemmaarena. Jag har ju lärt mig något sen sist jag var där, går definitivt på toa INNAN jag går in, där var ju bara ett hål i marken...

Söndagen spenderas förmodligen i lugnt mak med helstekt kyckling, potatismos och brunsås med en kladdkaka på schweiziskt vis till efterrätt.

När Jimmy kom tillbaka från Sverige hade han med sig lite presenter till mig, vaniljsocker, en av mina mattidningar och det viktigaste av allt, en kålrot. Jag har varit sugen på rotmos hur länge som helst och tänkte passa på att äta denna fantastiska rätt samtliga tre dagar när Jimmy var i Sverige eftersom att det och brysselkål är de två sakerna Jimmy avskyr mest. Men till min förvåning fanns det inga kålrötter i någon av de fyra affärern jag åkte runt i, katastrof. Detta gjorde att jag efter långt övertalande fick Jimmy till att köpa med en från Sverige till mig. Så nästa vecka blir det rotmos för mig, MUMS!

Nu börjar jag bli lite trött så jag vill bara än en gång gratulera Tommy och Emelie och välkomna Lexie till världen.

På återseende!

Bilder från Rom

Här kommer en massa bilder från vår weekend i Rom. Vi var riktiga turister och åkte en runda i en sådan här turist buss som tog oss längs Roms gamla gator.

Dagen skörd: 2 katastrof "pizzor"

Den tidiga morgonens resa mot Rom började väl inte i spikrak riktning, ännu en gång börjar dagen med migrän för min del, vilket är ovanligt. Förra gången, innan i måndags jag hade det var tidigt i våras, då förstår ni min förvåning. Men inte mycket att öra utan att ge sig av. Väl på flygplatsen, incheckade och klara, snåla tio minuter innan incheckningen stängde kände jag hur migränen tilltog. Vi kom på planet och efter en stund insåg jag att det var läge att lokalisera närmsta kräkpåse... Men jag hade tur, när det var dags var toan ledig och det blev dagens första katastrofpizza. Landning och en liten promenad senare hade gjort att migränen släppt lite, inte längre kändes det som att hjärnan skulle explodera och pressas ut genom tinningarna utan det dunkade du "bara" som om en trumorkester hade träningsläger där inne, men på bättringsvägen. Vi bestämde oss för att välja en av de 20000 pizzerierna att äta lunch på, vi kunde inte gjort ett sämre val, in kom en Pelles färdigpizza, fusk, smaklös och fattig. Ingen av oss åt upp, det stod klart att dagens andra fiaskopizza var ett faktum.

Efter tunnelbana, promenad, lite promenad till, att hjälpa en gammal dam upp som gått och trillat kom vi äntligen fram till hotellet. Väl framme bestämdevi oss för att vila lite, minst sagt nödvändigt, vaknade jag och kände mig relativt ok. Så nu ska vi snart ut och äta igen, jag ska prova pizza igen. Nu är det ju tredje gången gillt idag så konstigt om det inte skulle bli bra tillslut, vi är ju ändå i pizzans hemland så så lätt kan vi ju inte ge upp.

Lite höstkrassligt

Denna veckan har inte bjudit på någon vidare action hitentills men snart blir det andra bullar. I måndags låg jag i sängen hela dagen med migrän, tisdag, onsdag och torsdag har jag varit höstförkyld och har inte kunnat träna. Riktigt trist att inte kunna göra vad man vill, hade tydligen bara varit sex personer på innebandyn i tisdags så där hade man behövts. Nu ligger jag i sängen och laddar inför morgondagens resa till Rom, flyget går tidigt imorgon så jag borde sovit för längesedan men vad ska man göra när man har en sambo som inte kommer hem förrän halv 11 på kvällen och då för ett fasligt liv. Det blir som sagt en weekend i Rom där vi bland annat ska äta på Hard rock café, se Spanska trappan och Coluseum med mera. Ska bli kul att se var Asterix och Obelix krossar Cesars gladiatorer...

En stor, saftig burgare med pommes är ett måste under helgen då Italiens enda Hard rock café ligger i Rom. En fin burgare som man kan äta på Harrys eller Olearys hemma i Sverige finns liksom inte här så det gäller att passa på. Rapport från Rom kommer på måndag. Nu borde jag verklign sova.

På återseende

Två förluster och en vinst...

Ännu en gång dröjer det alldeles för lång tid mellan gångerna jag bloggar men nu är det dags att leverera helgens händelser. I fredags gick vi, vår vana trogen, till Restaurang Piazza, Jimmy beställde som alltid en pizza och jag testade en ny pasta på menyn. Denna gången hade vi inte riktigt koll på vad det jag hade beställt in men när maten kom såg vi det att det tagliatelle med sparris och musslor, den ingrediensen vi inte riktigt hade koll på. Det var helt ok men musslor är förtfarande inte min favorit så att Jimmy åt upp de flesta. När vi ätit klart gick vi hem för att ha fredagsmys i soffan framför en film, chokladbollar och chokladfondue. Det blev två filmer, riktigt dåliga filmer också för den delen. De timmarna av mitt liv kommer jag aldrig få tillbaka, alltså en väl spenderad fredag kväll...

Lördagmorgon och det var matchdag för Jimmy och hans Ticino mot Toggenburg som innan matchen låg på samma poäng som de rödblåa men efter en lång bussresa, uppvärmning, 60 minuter med dåligt försvar, alldeles för enkla insläppta mål, en sista period med många missade målchanser och en klubba i småbitar av en frustrerad tränare låg helt plötsligt Toggenburg tre poäng framför Ticino efter deras uddamålsvinst. Bara att sätta sig i bussen igen och åka den långa vägen tillbaka igen, med en väldigt besviken mister Lagerkvist bredvid mig.

Trots att Toggenburgs storstjärna var en  tjockis...

...och att de inte kunde hänga en vimpel på rätt håll...

...räckte inte Jimmys koncentrerade blick hela vägen för att knipa tre poäng.

Söndagen startade med en morgonpromenad där gårdagens match analyserades fram och tillbaka, fram och tillbaka under helda promenaden. Fortfarande en väldigt besviken Lagerkvist, över förlusten, över alla missar, alla enkla mål, domarna, matchuppvärmningen och inte minst sin egen insats. Men efter frukost och lite distans till det hela så började besvikelsen lägga sig lite, dagens hopp stod nu till att Liverpool äntligen skulle vinna en match och ta sig ur den prikära tabellpositionen, tredje sist i Premier league. Här blev det leverans till slut, efter 90 nervösa och frustrerade minuter. Det kändes som ett nytt lag, de sprang, de hjälpte Torres där framme, de tog andrabollar, de kunde slå passningar med rätt adress, slå bra inlägg, skapade chanser och Torres följde upp sin svit mot Blackburn, han har alltid gjord mål mot dom. Lite hopp tänder i Jimmy igen som under den senaste tidens kris i Liverpool har varit mer eller mindre förstörd varje match, och jag förstår honom, den fotbollen de spelat hör hemma kvappt hemma i division 3 södra... än mindre i Premier league.

Innan matchen startade förberedde jag dagens middag, hemmagjorda köttbullar, kokt potatis, brunsås och lingon som färdigställdes lagom till pausen i forbollen, riktigt gott. Jag förstår inte hur man kan köpa Mamma scans köttbullar, hemmagjorda är så mycekt godare, men framförallt vet man precis vad som finns i dom.

Efter matchen åkte vi till Tenero för att titta när mitt lag spelade sin hemmapremiär i innebandyn. De mötte seriens fjolårssegrare och en tuff match väntade, laget stod upp bra men fick tyvärr ge sig trots en hyfsat stark forcering i sista perioden, matchen slutade 4-2 efter ett mål i öppen kasse för motståndarna.

Sen stod det film på schemat igen, en ganska bra film hade vi fått tag på idag, skönt. Lite Gino och mycket popkorn slank också ner under filmens fem första minuter. Konstigt att snacksen aldrig varar hela filmen, har man tur finns det i alla fall några kärnor kvar på botten efter förtexten och filmen drar igång. Sen blev det lite Rules of engagement i sängen, en riktigt bra serie, Jimmy säger att han ska bli som Jeff, har ni sett serien förstår ni att det inte är det minsta önskvärt... Men han skojar, hoppas jag.

På återseende!

En explosion i köket!

Igår vaknade vi båda skrämmande tidigt, klockan hade inte ens slått över till en åtta. Vi gjorde allt vi kunde för att somna om, jag lyckades och vaknade när Jimmy satte frukostbrickan på sängen. Riktigt trevligt uppvaknande med gröt, mackor med ägg och kaviar och en kiwi, en bra start på en bra dag. Att solen sken in genom balkongdörren gjorde ju inte det sämre direkt. När vi ätit färdigt förberedde vi oss för dagens utflykt. Eftersom att det var så fint väder, 22 grader när solen stod på, bestämde vi oss för att gå en längre promenad i bergen för att utnyttja det fina vädret och se den underbara utsikten. Här står Jimmy och tittar ut över Bellinzona, i shorts.

När vi gick upp på en skogsväg låg det massor av kastanjer över marken och jag tänkte att man kunde testa att tilllaga dessa hemma. Det går just nu att köpa stekta kastanjer överallt här nere som man plockar bort skalet på och sen äter. Vi plockade några som jag skulle experimentera med sen när vi kom hem. Här nere kan man nämligen äta kastanjerna som växer, jag är ganska säker på att man inte kan göra det i Sverige eftersom att det är fel sorts kastanjer.

Innan vi begav oss hemåt gick vi ner på stan, satte oss på en uteservering i solen och tog en fika. Jimmy köpte Gazzettan, en italiensk sporttidning som skriver väldigt mycket om fotboll, och läste den under vår fika. Att läsa denna tidning har blivit en del i hans dagliga rutiner, sen vet jag egentligen inte hur mycket han förstår men han köper tidningen varje dag i alla fall. Efter fikan gick vi hemåt och jag började fundera på hur jag skulle få kastanjerna ätbara.

Väl hemma skar jag ett snitt i varje kastanj och la de i en gryta för att de skulle rostas. Efter ett tag hörde vi en smäll inifrån köket, det var en kastanj som jag glömt skära ett snitt i som exploderade i grytan, som tur var hade jag locket på. Men hela grytans kanter blev fulla av inälvor från den kastranj som exploderat... När de kändes klara la jag upp dem i en tallrik sen fick Jimmy smaka, han tycket att de var goda. Nästa gång jag gör kastanjer ska jag skära ordentligt i alla och rosta de i ugnen istället, jag tror att det blir bättre. Här ser ni en bild på mina hemmarostade kastanjer.



Jimmy lagade middag, det blev hans specialare, pasta med tomatsås och vitlöksbröd, laga pasta, det kan han. Efter maten vilade vi lite innan han skulle sticka på ungdomsträning och jag skulle iväg och träna innebandy. Träningen började som vanligt med att vi joggade ute och jag kände direkt att benen var tunga efter vandringen i bergen men det var bara att springa på. Sen var det lite fys innan den riktigt träningen med klubba och boll började. Vi samlas alltid en timme innan vi får gå in i hallen, joggar, kör lite fys och snabbhetsträning. Det passar mig alldeles utmärkt och det är en sak jag skulle vilja få in på handbollsträningarna när man så småningom kommer hem. Efter denna timme är det 90 minuter i hallen med innebandy som gäller, alltså en träning som är två och en halv timme lång... Detta gör ju att man kommer hem sent på träningsdagarna, jag är inte hemma förrän halv 11 eftersom att jag har ca 20 minuter att köra till träningarna. Men det är en sak man börjar vänja sig vid, sen har det ju stor betydelse att man inte ska upp tidigt dagen efter så det spelar ingen roll om man inte är i säng före 11 eller 12 heller för den delen. Hemma hade denna tiden att gå och lägga sig varit en katastrof för mig som gärna går och lägger mig så tidigt som möjligt och garanterat ligger i sängen senast 10.

Idag händer det inte så mycket, jag ska baka lite bröd till dagens middag som blir en krämig kräftsoppa och sen ikväll när Jimmy åker till träningen blir det nog att kolla på Sex and the city 2 och gårdagens och dagens avsnitt av Halv åtta hos mig. Det är kanon att jag kan titta på det här nereifrån, Vad blir det för mat är också ett program jag ser till att se. Önskar att det fanns fler matlagningsprogram man kan se på nätet.

På återseende!

Hockey, Milano och Ibrakadabra!

Idag kommer bloggen innehålla ganska mycket bilder med lite text till, det var ju ett tag sen det kom bilder så jag tänkte att det skulle passa bra idag. Fredagskvällen började på restaurnag Piazza där jag beställde in en risotto med Karl Johan svamp, inte tokigt alls faktiskt.

Efter restaurangbesöket begav vi oss till Ambri för att titta på när Ambri Piotta spelade hockey. Matchen slutade lika efter full tid men efter straffar drog Ambris motståndare längsta strået och fick bonuspoängen. Men en poäng till Ambri var för dem helt okej med tanke på att de inte tagit så många poäng hittentills i serien. 

Lördag förmiddag och vi sätter oss i bilen för att köra den ca 70-80 minuter långa bilfärden till Milano där vi skulle spendera vår lördag. När vi kom fram satte vi bilen på en stor parkering och åkte Metron till hotellet där vi skulle hämta biljetterna till dagens stora höjdpunkt, Milan-Chievo på San Siro med Zlatan i startelvan. Sen var det raka vägen mot city som gällde, vi gick in i en mäktig kyrka och tittade, den är på de två bilderna nedanför.

Det är fantastisk hur man kunde bygga en så mäktig byggnad för så längesedan, allt är gjort för hand, det måste tagit flera hundra år att göra, eller flera miljoner människor. Kanske så de ledande i Sverige ska lösa problemen med all arbetslöshet, låt de bygga stora, mäktigt byggnade för hand...

 När vi gick runt på gatorna i Milano stod det på ett ställe en folksamling runt en person som satt och gjorde någonting. Jag blev nyfiken och gick fram för att kolla vad som hände, här ser ni resultatet av vad han gjorde. Han satt och täljde ut figurer ur grönsaker, fiskar, svanar, fåglar och olika sorters blommor ur morötter, rödbetor och rättikor. Resultatet är som ni ser helt fantastiskt och han var snabb också, att göra en ros tog max 10 minuter. Helt fantastiskt att man kan göra så över huvudtaget. Perfekt att vara med i Halv åtta hos mig och servera morötterna så här... Jag skulle gett några extra poäng för det i alla fall.

Nästa anhalt var San Siro och match med Zlatan Ibrahimovic. San Siro är en klassisk arena där det vid riktigt stora matcher troligen blir ett fantastiskt tryck, det fick vi känna av lite när Milan gjorde sina mål.

När vi varit på arenan ett tag kände jag att jag kanske skulle besöka damernas en liten runda, tror ni att jag blev lite förvånad över vad jag fick se, ett hål i marken... Det var allt, inget papper, ingen toastol och inget handfat, kändes som att jag kommit till en sunkig restaurangtoalett i inre delarna av 70-talets Estland eller något, inte en så klassisk fotbollsarena som San Siro. Ni förstår väl att allt jag gjorde här var att ta ett kort för att föreviga detta fantastiska ögonblick...

Matchen slutade 3-1 till Milan där två genialiska framspelningar av Ibrakadabra till Pato visade var skåpet skulle stå. Alltså för en gångs skull ett lyckat fotbollsäventyr för oss, det är vi inte alltför bortskämda med när vi har varit och kollat på Liverpool och svenska landslaget, men Zlatan och hans Milan levererade!


Nu ska Jimmy äta middag, spaghetti och köttförssås, innan matchen och jag har precis gjort en hemmakokt vaniljsås som ska intas efter matchen tillsammans med en god äppelpaj. Jimmy får nog ingen paj om han inte ser till att laget vinner matchen och tar ytterligare tre poäng, men jag ska minsann äta oavsett resultat, haha... När jag kommer tillbaka till Sverige igen sen så ska jag aldrig mer köpa marsansås, hemmagjord vaniljsås går snabbt att göra och smakar tusen gånger bättre.

Nu hoppas vi att Liverpool har skakat av sig de senaste tidens strul med rättegång, ägarbyte, dåligt spel och många förluster och klämmer till Everton i Merseysidederbyt idag, trots att Lucas startar på plan. Dai pool dai. Bra laddning inför Ticinos match mot Vipers.

Ett sista stycke där jag gratulerar Jessica och Macke som inatt fick en liten son, stort grattis och ta väl hand om varandra och familjen. Kramar från oss.

På återseende!