Tidigt imorse bar det av med bussen för att åka på bortamatch med Ticino Unihockey och idag var det minst sagt värt att gå upp i ottan för att följa med. Väl framme efter ett antal tvivelaktiga frukostbeslut från Jimmys lagkompisar, croissanter, var det dags för match. Innan första tekning hade motståndarlaget två poäng mindre än Jimmys Ticino vilket innebar viktig match och möjlighet att dra ifrån till ett fem poängsförsprång istället för att ligga ett efter.
Det började mindre bra och Ticino låg ganska snabbt under men sakta med säkert visade kaptenen i laget vägen, till en början i alla fall... Sen kan man väl säga att min kära sambo minst sagt drog sitt strå till stacken, stolt som en tupp var jag på läktaren och kunde inte låta bli att sitta och småle. Men nu blev det spännande in i det sista, vilket var onödigt då Ticino hade många chanser att punktera matchen långt innan dess. Matchen slutade med vinst 7-6 och Jimmy stod för imponerande 3+3 poäng. Men dock en liten missräkning att inte vara inblandad i alla lagets mål (-; Mycket bra jobbat Jimmy!
Igår kväll hade vi som sagt gäster vilket var mycket trevligt. Jag lyckades att tillverka en bearnaisesås som inte skar sig men jag får fila lite på receptet till nästa gång jag gör det, blev inte helt nöjd. Men kan dock konstatera, efter att ha läst Mats Eric Nilssons böcker om alla tillsatser som finns i vår mat, att det känns avlägset att köpa en färdig bearnaisesås igen,men man ska aldrig säga aldrig men kan lova att det kommer analyseras mycket innan den färdiga såsen hamnar i varukorgen.
Hinner inte skriva mer nu, men kommer att uppdatera er under min vistelse i Sverige.
På återseende
söndag 21 november 2010
lördag 20 november 2010
Lördagsgäster
Just nu tar jag en paus från förberedelserna inför kvällens middag, tanken var att vi skulle äta en tre rätters meny och mysa hela kvällen. Men det har blivit ändrade planer, vi ska nämligen ha gäster (-; Lisa som spelar i laget jag spelade innebandy i och Giorgetto, en av tränarna i laget, eller egentligen är han tolk till Lisa, kommer nämligen hit och äter middag. Planerna ändrades eftersom att Giorgettos lag spelar match klockan sex och då tyckte vi att det blev för sent med en tre rätters meny så vi får nöja oss med två rätter. Det blir helstekt fläskfilé, hemgjorda pommes, hemgjord bearnaisesås (förhoppningsvis om den inte blir helt misslyckad) och vitlökssmör. Efterrätten blir två olika chokladfonduer, en med mörk choklad och en med toblerone och en massa härlig frukt till det, och lite marsmallows så klart...
Nu hoppas jag bara att jag lyckas med såsen men rutinerad som jag är så har jag ju en backup, det finns grejor till att slänga ihop en kantarellsås om det skulle gå åt pipan. Nu måste jag fortsätta med förberedelserna, dags att göra vitlökssmöret.
På återseende
Nu hoppas jag bara att jag lyckas med såsen men rutinerad som jag är så har jag ju en backup, det finns grejor till att slänga ihop en kantarellsås om det skulle gå åt pipan. Nu måste jag fortsätta med förberedelserna, dags att göra vitlökssmöret.
På återseende
fredag 19 november 2010
Efter skolan
I torsdags skulle Jimmy åka iväg för att hålla i efterskola aktiviteter, som han nu för tiden gör två gånger i veckan. Det innebär att han har två olika grupper med barn i 8-10 års ålder och ska under en och halv timme hålla i innebandy för dem. Samma barn kommer sex torsdagar i rad och sen är det andra som kommer på fredagar. Detta ska han göra fram till jul och just igår skulle han vara själv med 15 barn. Eftersom att jag inte hade något annat för mig så bestämde jag mig för att följa med och agera assistent, plocka fram och undan saker som han skulle använda. Barnen pratar självklart italienska vilket igår innebar att det var italienskspråkiga barn, jag och Jimmy som var i hallen.
När barnen kom började Jimmy med att presentera mig och sen förklarade han för gruppen vad de skulle göra.
Här förklarar han på italienska vad som ska hända under dagens pass. Jag är sjukt imponerad av att han fixar det, han står och leder gruppen, skojar med dem som om det skulle vara elever i Linnéhallen i Hässleholm och inte i ett främmande land där de pratar ett främmande språk. Under träningens gång kommer det fram barn till honom med frågor, inga problem utan han svarar och förklarar för dem. Mycket förvånad och imponerade måste jag säga.
Här har vi en av ungarna som skulle stila lilte på bilden.
Efter detta skulle Jimmy ner på ungdomsträningarna i klubben och hjälpa till, vilket han gör varje dag varje vecka. Här står han igen och instruerar på italienska för barnen i den yngsta laget vad man ska tänka på när man skjuter de olika skotten.
Det ser inte ut som att han gjort något annat och det syns att han trivs i situationen, jag förstår när jag ser honom hur mycket han trivs på sitt jobb i Sverige. Visst han pratar inte alltid perfekt italienska men barnen förstår vad de ska göra och han förstår om de pratar med honom. Hatten av för Lagerkvist som har lyckats att lära sig italienska riktigt bra. Kanske pratar han flytande när vår tid någon gång i framtiden är över här nere i Schweiz.
Fredagar innebär också efterskola aktiviteter för Jimmy vilket gör att han åker hemifrån vid fyra och kommer tillbaka vid sex för att sen åka till hans eget lags träning klockan halv 9, en FREDAGKVÄLL... Jag fixade lite färsfyllda canneloni till middag som vi åt mellan Jimmys träningar. Nu har han åkt igen och jag ligger i sängen och bloggar, alltså inget fredagsmys för oss. Visst vi kan ju ta det en annan dag men när man läser allas kommentarer på Facebook om fredagsmys hit och dit kan man inte låta bli att sakna det lite. Den där känslan att komma hem från jobbet efter en jobbig arbetsvecka och ha hela helgen framför sig var det längesedan man kände. Veta att det ska lagas lite god mat och sen blir det gotte och mys i soffan, trevligt men avlägset. Sen kan jag ju inte sticka under stol med att jag inte saknar den jobbiga arbetsveckan riktigt än. Vi har ju det ganska bra här även om det inte blir fredagsmys på samma sätt som hemma i Sverige.
Imorgon är det innebandyledigt för Jimmys del, men vi ska ev och titta på en match ändå imorgon kväll. Det blir förmodligen också en tre rätters meny imorgon och jag funderar på att ge mig på att tillverka en egna bearnaissås, något jag inte gjort innan, kan bli spännande. Om det blir något av såsen ska den serveras till en fin bit entrecôte, hemgjorda pommes och vitlökssmör. Till förrätt blir det en krämig kräftsoppa med ett vitlöksbröd. Efterrätten är inte spikad riktigt än, frågar man Jimmy vad har skulle vilja ha till efterrätt svarar han ALLTID samma sak, något med choklad... Det finns så mycket att välja på så jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men det blir ett angenämt problem att lösa under morgondagen.
På återseende!
När barnen kom började Jimmy med att presentera mig och sen förklarade han för gruppen vad de skulle göra.
Efter detta skulle Jimmy ner på ungdomsträningarna i klubben och hjälpa till, vilket han gör varje dag varje vecka. Här står han igen och instruerar på italienska för barnen i den yngsta laget vad man ska tänka på när man skjuter de olika skotten.
Fredagar innebär också efterskola aktiviteter för Jimmy vilket gör att han åker hemifrån vid fyra och kommer tillbaka vid sex för att sen åka till hans eget lags träning klockan halv 9, en FREDAGKVÄLL... Jag fixade lite färsfyllda canneloni till middag som vi åt mellan Jimmys träningar. Nu har han åkt igen och jag ligger i sängen och bloggar, alltså inget fredagsmys för oss. Visst vi kan ju ta det en annan dag men när man läser allas kommentarer på Facebook om fredagsmys hit och dit kan man inte låta bli att sakna det lite. Den där känslan att komma hem från jobbet efter en jobbig arbetsvecka och ha hela helgen framför sig var det längesedan man kände. Veta att det ska lagas lite god mat och sen blir det gotte och mys i soffan, trevligt men avlägset. Sen kan jag ju inte sticka under stol med att jag inte saknar den jobbiga arbetsveckan riktigt än. Vi har ju det ganska bra här även om det inte blir fredagsmys på samma sätt som hemma i Sverige.
Imorgon är det innebandyledigt för Jimmys del, men vi ska ev och titta på en match ändå imorgon kväll. Det blir förmodligen också en tre rätters meny imorgon och jag funderar på att ge mig på att tillverka en egna bearnaissås, något jag inte gjort innan, kan bli spännande. Om det blir något av såsen ska den serveras till en fin bit entrecôte, hemgjorda pommes och vitlökssmör. Till förrätt blir det en krämig kräftsoppa med ett vitlöksbröd. Efterrätten är inte spikad riktigt än, frågar man Jimmy vad har skulle vilja ha till efterrätt svarar han ALLTID samma sak, något med choklad... Det finns så mycket att välja på så jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Men det blir ett angenämt problem att lösa under morgondagen.
På återseende!
I himmelriket
I onsdags gick vi, med våra mått mätt, upp tidigt för att åka till Lugano och himmelriket, man skulle kunna tror att det är IKEA jag menar men icke, vi skulle åka till en chokladfabrik med ett chokladmuseum. När vi kom dit fick vi en kexpinne som doppades i den stora chokladfontänen som stod innanför dörren till chokladmuseumet. Det var nog den godaste chokladen jag någonsin ätit, den var tjock, lite trögflytande, ljummen och den fullständigt smälte i munnen. Jag skulle kunna stått där och ätit av den chokladen fortfarande. Museumet var väl inte mycket att hänga i julgranen men de hade lite julinspirerade gamla chokladformar som jag gärna hade haft hemma och bakat någon smaskig chokladkaka i.
När vi hade varit i museumet och i fabriken gick vi in i det riktiga himmelriket, chokladshoppen, inte nog med att hyllorna var fyllda med alla sorters choklad. Där fanns även en vägg som speciellt fångade mitt intresse, en vägg med gratis smakprover av en massa olika sorters choklad direkt inifrån fabriken. Vi var själva i shoppen så det fanns ingen anledning att lämna plats till någon annan i detta himmelrike. Efter att ha smakat, analyserat, smakat igen och ännu än gång analyserat och smakat "några" gånger till drog Jimmy mig från min dröm och mitt himmelrike och tyckte att vi skulle kolla runt lite vad de hade i butiken. Det blev dock ett par tre, fyra, fem varv till förbi denna fantastiska vägg innan Jimmy tillslut släpade ut mig genom dörren. Schweizisk choklad är fantastiskt gott.
Återkommer snart!
söndag 14 november 2010
Kärleksmums
Sen förra inlägget och besöket hos polisen har det varit lugnt här nere, inga fler liknande fadäser. Jag längtar dock fortfarande efter julen och har ätit pepparkakskryddor i yoggin och varit i affären och köpt Chaite. Påminner mig också om jul då det luktar kardemumma, ingefära och kanel så det är ett bra sätt att nästan inte fuska... Chaite får man ju dricka året runt, eller hur.
Igår spelade Jimmy och hans Ticino match, första matchen sen det två veckor långa uppehållet och det slutade med en viktig och stabil seger, 7-2. Jimmy stod för 1+2 i protokollet och fortsätter leverera poäng, skönt, det är ju ändå därför han är här. Jag som nu har följt Ticino Unihockey på nära håll i några månader har lärt mig att matcherna inte är vunna förrän slutsignalen går. Detta gör att jag inte kan slappna av trots att det står 7-2 ganska tidigt in i sista perioden. Den nervösa, gnagande känslan och klumpen jag alltid har i halstrakten innan matcherna är avblåsta fanns också igår. Det är jobbigt att titta på innebandy och efteråt är man trött och det känns som man själv har spelat. Allt detta trots att det var relativt lugnt igår. Det blev ett rastaurangbesök efter matchen, men eftersom vår vanliga restaurang var stängd så fick vi åka till en annan. Riktigt fina pizzor där också, jag är glad att vi hamnade i italienska delen av Schweiz och inte i tyska delen, jämför bratwurst och surkål med pizza och pasta, jag har hamat helt rätt.
Idag ska vi åka till en i Jimmys lag för att titta på det stora derbyt i Italien, Inter-Milan och för att äta lite. Kom igen Zlatan! Det ska bli trevligt men lite ångest finns det alltid när man ska ut och träffa folk i detta land. Eftersom att jag inte är så bra på italienska så har jag svårt att förstå och prata med personerna vi träffar. Detta gör ju i sin tur att man kanske tar några steg tillbaka och blir nästan otrevligt tyst. Det är inte en rolig känsla att inte kunna få fram det man vill säga utan att staka sig. Vem vill känna sig otrevlig och oartig? Men men det ska bli trevligt, får se det som en utmaning.
Om en vecka åker jag hem till Sverige för att fira min brors födelsedag, träffa familj och vänner och äntligen få träffa lilla Lexie för första gången, innan Jimmy (-; Jag får se till att boka in lite träffar med folk så att tiden inte springer iväg utan att man hinner med hälften. Jag ska även äta gåsamiddag, fira första advent, baka lussebullar och dricka glögg innan jag åker tillbaka.
Nu har jag inte tid att blogga mer utan nu ska jag gå ut i köket och baka en stor form kärleksmums.
Igår spelade Jimmy och hans Ticino match, första matchen sen det två veckor långa uppehållet och det slutade med en viktig och stabil seger, 7-2. Jimmy stod för 1+2 i protokollet och fortsätter leverera poäng, skönt, det är ju ändå därför han är här. Jag som nu har följt Ticino Unihockey på nära håll i några månader har lärt mig att matcherna inte är vunna förrän slutsignalen går. Detta gör att jag inte kan slappna av trots att det står 7-2 ganska tidigt in i sista perioden. Den nervösa, gnagande känslan och klumpen jag alltid har i halstrakten innan matcherna är avblåsta fanns också igår. Det är jobbigt att titta på innebandy och efteråt är man trött och det känns som man själv har spelat. Allt detta trots att det var relativt lugnt igår. Det blev ett rastaurangbesök efter matchen, men eftersom vår vanliga restaurang var stängd så fick vi åka till en annan. Riktigt fina pizzor där också, jag är glad att vi hamnade i italienska delen av Schweiz och inte i tyska delen, jämför bratwurst och surkål med pizza och pasta, jag har hamat helt rätt.
Idag ska vi åka till en i Jimmys lag för att titta på det stora derbyt i Italien, Inter-Milan och för att äta lite. Kom igen Zlatan! Det ska bli trevligt men lite ångest finns det alltid när man ska ut och träffa folk i detta land. Eftersom att jag inte är så bra på italienska så har jag svårt att förstå och prata med personerna vi träffar. Detta gör ju i sin tur att man kanske tar några steg tillbaka och blir nästan otrevligt tyst. Det är inte en rolig känsla att inte kunna få fram det man vill säga utan att staka sig. Vem vill känna sig otrevlig och oartig? Men men det ska bli trevligt, får se det som en utmaning.
Om en vecka åker jag hem till Sverige för att fira min brors födelsedag, träffa familj och vänner och äntligen få träffa lilla Lexie för första gången, innan Jimmy (-; Jag får se till att boka in lite träffar med folk så att tiden inte springer iväg utan att man hinner med hälften. Jag ska även äta gåsamiddag, fira första advent, baka lussebullar och dricka glögg innan jag åker tillbaka.
Nu har jag inte tid att blogga mer utan nu ska jag gå ut i köket och baka en stor form kärleksmums.
torsdag 11 november 2010
Polisen
Igår gjorde jag något som jag absolut inte brukar tillåta mig själv att göra. Jag vet inte vad det berodde på att jag totalt frångick mina principer men igår hade jag väl ett svagt ögonblick. Det är väl något med luften här nere som gör att jag lägger mina så stabila och trofasta värderingar till sidan. Kanske har det dåligt inflytande på mig att träffa Jimmy hela dagarna och därför tillåter mig sådana snedsteg.
Idag har det för övrigt hänt lite här nere i Bellinzona, i eftermiddags blev Jimmy kallad till polisen och jag skjutsade snällt dit honom. Kanske inget som Jimmys polispappa Torsten kommer att uppskatta men så var det. Det är nämligen så att en bit bort från vår lägenhet ligger det en parkering där man får stå dygnet runt utan att betala. Nu för tiden är denna parkering dock ofta full när Jimmy kommer hem från träningarna eftersom att den ligger bredvid en fotbollsplan där lagen tränar länge på kvällen och därför står parkerade länge. När detta händer så finns det en parkering lite närmare lägenheten där det är P-skiva som gäller och här får man stå ca 3-4 timmar om vi förstått det hela rätt. Så i tisdags när Jimmy kom hem från träningen var det fullt på dygnetruntparkeringen och Jimmy ställde sig på den andra där P-skivan gäller. Igår var han iväg på träning på kvällen och flyttade då bilen till dygnetruntparkeringen. Idag när vi skulle ta bilen såg jag en lapp sitta i vindrutetorkarna, som Jimmy missat igår när han flyttade bilen, det var en kallelse till polisen. Det tog ett tag innan vi förstod vad det var med efter lite fundering kom vi fram till att det måste vara en parkeringsbot. Jag skjutsade som sagt Jimmy till polisen och på vägen dit hann vi spekulera mycket i vad boten skulle kosta oss. Vi, eller rättare sagt jag, trodde väl kring 100-200 CHF alltså mellan 700-1400 kronor. När Jimmy kom ut därifrån fick jag ett ihopavikt kvitto med en summa på 40 CHF, alltså ca 280 kronor, det kändes skönt att det inte var mer. Det är ju sura pengar att betala till polisen i Schweiz. Men Jimmy har alltså spenderat eftermiddagen på polisstationen i Bellinzona, eller rättare sagt ca 5 minuter sen var allt betalat och klart.
Kanske ska berätta vad det var jag gjorde som frångick mina principer, jag kokte risgrynsgröt. Jag har en oskriven regel att man inte får äta mat eller saker som har med jul att göra innan första advent. Nu fuskade jag och kokte risgrynsgröt redan den 10 november. Jag har känt ett sug efter denna fantastiska gröt länge men gav nu äntligen med mig. Det var fantastiskt gott och jag åt den självklart kall tillsammans med mjölk och kanel, ingen slibbig saftsås kommer i närheten av min tomtegröt. Jag börjar få värsta dillen på julen nu, man ser ju dagligen folk på Facebook som tjuvstartar med både julmust, pepparkakor och lussebullar långt tidigare än första advent.
Jag längtar efter alla fantastiska dofter som julen för med sig, glöggen som värms i grytan, de skållade mandlarna, russinen, de nybakade lussebullarna och pepparkakorna, nykokt risgrynsgröt, nygriljerad julskinka, nystekta köttbullar, allt julgodis och dofter av kanel, kryddnejlika, ingefära och hyacinter som har slagit ut, alla ljus som värmer och för att inte glömma det viktigaste, doften av en nyhuggen gran, helt fantastiskt. JAG LÄNGTAR! Men än så länge är det lång tid kvar, eller är det? Det är den 11 november idag, 13 dagar till det är den 24 november, då är det bara en månad kvar till julafton. Efter dessa 13 dagar är det bara fyra dagar till första advent, alltså bara 17 dagar kvar till första advent. Då börjar den bästa tiden på året, tiden, myset, pysslet, ljusen, julkalendrarna, baket julklappsinköp och alla förberedelser fram till julafton, Jag älskar denna tiden på året. Jag har ju redan börjat fuska med tomtegröten så lika bra att fortsätta idag med ännu en portion ;-) Men jag får lägga band på mig lite innan jag får njuta av allt detta ska både min lillebror Henrik, sambon Jimmy, kompisarna Mari och Tommy fylla år först.
Dags för tomtegröten...
På återseende!
Idag har det för övrigt hänt lite här nere i Bellinzona, i eftermiddags blev Jimmy kallad till polisen och jag skjutsade snällt dit honom. Kanske inget som Jimmys polispappa Torsten kommer att uppskatta men så var det. Det är nämligen så att en bit bort från vår lägenhet ligger det en parkering där man får stå dygnet runt utan att betala. Nu för tiden är denna parkering dock ofta full när Jimmy kommer hem från träningarna eftersom att den ligger bredvid en fotbollsplan där lagen tränar länge på kvällen och därför står parkerade länge. När detta händer så finns det en parkering lite närmare lägenheten där det är P-skiva som gäller och här får man stå ca 3-4 timmar om vi förstått det hela rätt. Så i tisdags när Jimmy kom hem från träningen var det fullt på dygnetruntparkeringen och Jimmy ställde sig på den andra där P-skivan gäller. Igår var han iväg på träning på kvällen och flyttade då bilen till dygnetruntparkeringen. Idag när vi skulle ta bilen såg jag en lapp sitta i vindrutetorkarna, som Jimmy missat igår när han flyttade bilen, det var en kallelse till polisen. Det tog ett tag innan vi förstod vad det var med efter lite fundering kom vi fram till att det måste vara en parkeringsbot. Jag skjutsade som sagt Jimmy till polisen och på vägen dit hann vi spekulera mycket i vad boten skulle kosta oss. Vi, eller rättare sagt jag, trodde väl kring 100-200 CHF alltså mellan 700-1400 kronor. När Jimmy kom ut därifrån fick jag ett ihopavikt kvitto med en summa på 40 CHF, alltså ca 280 kronor, det kändes skönt att det inte var mer. Det är ju sura pengar att betala till polisen i Schweiz. Men Jimmy har alltså spenderat eftermiddagen på polisstationen i Bellinzona, eller rättare sagt ca 5 minuter sen var allt betalat och klart.
Kanske ska berätta vad det var jag gjorde som frångick mina principer, jag kokte risgrynsgröt. Jag har en oskriven regel att man inte får äta mat eller saker som har med jul att göra innan första advent. Nu fuskade jag och kokte risgrynsgröt redan den 10 november. Jag har känt ett sug efter denna fantastiska gröt länge men gav nu äntligen med mig. Det var fantastiskt gott och jag åt den självklart kall tillsammans med mjölk och kanel, ingen slibbig saftsås kommer i närheten av min tomtegröt. Jag börjar få värsta dillen på julen nu, man ser ju dagligen folk på Facebook som tjuvstartar med både julmust, pepparkakor och lussebullar långt tidigare än första advent.
Jag längtar efter alla fantastiska dofter som julen för med sig, glöggen som värms i grytan, de skållade mandlarna, russinen, de nybakade lussebullarna och pepparkakorna, nykokt risgrynsgröt, nygriljerad julskinka, nystekta köttbullar, allt julgodis och dofter av kanel, kryddnejlika, ingefära och hyacinter som har slagit ut, alla ljus som värmer och för att inte glömma det viktigaste, doften av en nyhuggen gran, helt fantastiskt. JAG LÄNGTAR! Men än så länge är det lång tid kvar, eller är det? Det är den 11 november idag, 13 dagar till det är den 24 november, då är det bara en månad kvar till julafton. Efter dessa 13 dagar är det bara fyra dagar till första advent, alltså bara 17 dagar kvar till första advent. Då börjar den bästa tiden på året, tiden, myset, pysslet, ljusen, julkalendrarna, baket julklappsinköp och alla förberedelser fram till julafton, Jag älskar denna tiden på året. Jag har ju redan börjat fuska med tomtegröten så lika bra att fortsätta idag med ännu en portion ;-) Men jag får lägga band på mig lite innan jag får njuta av allt detta ska både min lillebror Henrik, sambon Jimmy, kompisarna Mari och Tommy fylla år först.
Dags för tomtegröten...
På återseende!
fredag 5 november 2010
Sverigebesök
Äntligen en helg med mycket trevliga inslag att rapportera om. I går, torsdag, åkter jag till Malpensa för att hämta hem Jimmy från hans snabbvisit i Sverige. På köpet fick jag även med mig tre av Jimmys kompisar, Krille, Mini och Erik som stannar hos oss tills på söndagkväll.
Krille, en bild av det äldre slaget.
Erik, i den svarta Röketröjan.
Direkt när vi anlände till Bellinzona, efter en, om jag får säga det själv, lysande fickparkering, blev det ett besök på Restaurang Piazza. Fina pizzor intogs, sen blev det färd till Via Antonio Arcioni för lite kortspel och allmänt tragg. Erik gick segrande ur kvällens Chicagomatch och gick till sängs belåten och nöjd med första dagen i Bellinzona.
Morgonen började med en rejäl frukost, gröt, treccia al burro, croissant, knäckebröd, ägg, nutella, ost, skinka, salami med mera. Inte helt fel. Efter frukosten begav sig grabbarna på upptäcktsfärd i närområdet för att spana in lite natur och sevärdheter, sa de i alla fall... Har dock sett bildbevis på att de satt på torget i strålande solsken, med en stor kall öl och spanade brudar. Själv passade jag på att gå en runda i det fantastiska vädret, förbereda inför kvällens middag, självklart med efterföljande efterrätt och sitta i solen och läsa min mattidning. Dagens huvudrätt var en hemgjord lasagne med sallad och desserten en chokladfondant med glass, kolasås, chokladsås, maräng och hallon, självklart egentillverkat alltihopa.
När grabbarna kom hem igen spelade de lite kort på balkongen och Erik forsatte gårdagens flyt och fick drömkort hela tiden. Under spelets gång ringde Jimmys mobil, dolt nummer, men långsam som han var så hann han inte svar. Han tänkte inte mer på det utan forsatte spela kort. Innan det var dags för middag hann jag med att fullständigt pulverisera samtliga i en omgång Plump, ett kortspel för de riktigt skickliga, kanske därför Jimmy hamnade på en pinsam jumboplats.
Efter maten blev det lite vila innan efterrätten. Under denna vila fick Jimmy ett meddelande på sin mobil, det var från Tommy, han skrev att det var han som hade ringt innan. Han ville bara berätta för sin bästa kompis, som inte ens kan svara i mobilen, att han blivit pappa till lilla Lexie under dagen. Ett stort grattis till er mina vänner och välkommen till världen Lexie, nästan två veckor för tidigt. Allt hade gått bra och alla mådde bra. Tommy kommer vara universums stoltaste pappa och kommer älska detta lilla flickebarn mer än vad som går att beskriva. Ta väl hand om varandra så ses vi om ungefär tre veckor. Jimmy är lite besviken att Emelie inte kunde klämt ut Lexie lite tidigare, han var hemma hos dem i onsdags... och i Sverige i går. Han hade ju så gärna velat träffa henne och hela familjen innan han åkte tillbaka hit men nu får han vänta till jul.
Efter denna fantastiska nyhet blev det efterrätt och nu är vi riktigt mätta och belåtna. Jag trivs som fisken i vattnet nu när vi har gäster, det är så roligt att laga mat och fixa efterrätt till fler än bara Jimmy. Det är något jag saknar väldigt mycket här nere, att bjuda folk på middag, eller rättare sagt att bjuda folk på efterrätter. Nu är det NHL11 som gäller för de övriga medan jag sitter i soffan och bloggar.
Imorgon är det resa till Milano och San Siro som gäller där huvudattraktionen Inter- Breccia står på schemat. Vi får väl se om det är Milanfansen eller Interfansen som äger San Siro, vi har ju förra besöket att jämföra med. San Siro är ju båda dessa storlags hemmaarena. Jag har ju lärt mig något sen sist jag var där, går definitivt på toa INNAN jag går in, där var ju bara ett hål i marken...
Söndagen spenderas förmodligen i lugnt mak med helstekt kyckling, potatismos och brunsås med en kladdkaka på schweiziskt vis till efterrätt.
När Jimmy kom tillbaka från Sverige hade han med sig lite presenter till mig, vaniljsocker, en av mina mattidningar och det viktigaste av allt, en kålrot. Jag har varit sugen på rotmos hur länge som helst och tänkte passa på att äta denna fantastiska rätt samtliga tre dagar när Jimmy var i Sverige eftersom att det och brysselkål är de två sakerna Jimmy avskyr mest. Men till min förvåning fanns det inga kålrötter i någon av de fyra affärern jag åkte runt i, katastrof. Detta gjorde att jag efter långt övertalande fick Jimmy till att köpa med en från Sverige till mig. Så nästa vecka blir det rotmos för mig, MUMS!
Nu börjar jag bli lite trött så jag vill bara än en gång gratulera Tommy och Emelie och välkomna Lexie till världen.
På återseende!
Krille, en bild av det äldre slaget.
 |
| Mini |
Erik, i den svarta Röketröjan.
Direkt när vi anlände till Bellinzona, efter en, om jag får säga det själv, lysande fickparkering, blev det ett besök på Restaurang Piazza. Fina pizzor intogs, sen blev det färd till Via Antonio Arcioni för lite kortspel och allmänt tragg. Erik gick segrande ur kvällens Chicagomatch och gick till sängs belåten och nöjd med första dagen i Bellinzona.
Morgonen började med en rejäl frukost, gröt, treccia al burro, croissant, knäckebröd, ägg, nutella, ost, skinka, salami med mera. Inte helt fel. Efter frukosten begav sig grabbarna på upptäcktsfärd i närområdet för att spana in lite natur och sevärdheter, sa de i alla fall... Har dock sett bildbevis på att de satt på torget i strålande solsken, med en stor kall öl och spanade brudar. Själv passade jag på att gå en runda i det fantastiska vädret, förbereda inför kvällens middag, självklart med efterföljande efterrätt och sitta i solen och läsa min mattidning. Dagens huvudrätt var en hemgjord lasagne med sallad och desserten en chokladfondant med glass, kolasås, chokladsås, maräng och hallon, självklart egentillverkat alltihopa.
När grabbarna kom hem igen spelade de lite kort på balkongen och Erik forsatte gårdagens flyt och fick drömkort hela tiden. Under spelets gång ringde Jimmys mobil, dolt nummer, men långsam som han var så hann han inte svar. Han tänkte inte mer på det utan forsatte spela kort. Innan det var dags för middag hann jag med att fullständigt pulverisera samtliga i en omgång Plump, ett kortspel för de riktigt skickliga, kanske därför Jimmy hamnade på en pinsam jumboplats.
Efter maten blev det lite vila innan efterrätten. Under denna vila fick Jimmy ett meddelande på sin mobil, det var från Tommy, han skrev att det var han som hade ringt innan. Han ville bara berätta för sin bästa kompis, som inte ens kan svara i mobilen, att han blivit pappa till lilla Lexie under dagen. Ett stort grattis till er mina vänner och välkommen till världen Lexie, nästan två veckor för tidigt. Allt hade gått bra och alla mådde bra. Tommy kommer vara universums stoltaste pappa och kommer älska detta lilla flickebarn mer än vad som går att beskriva. Ta väl hand om varandra så ses vi om ungefär tre veckor. Jimmy är lite besviken att Emelie inte kunde klämt ut Lexie lite tidigare, han var hemma hos dem i onsdags... och i Sverige i går. Han hade ju så gärna velat träffa henne och hela familjen innan han åkte tillbaka hit men nu får han vänta till jul.
Efter denna fantastiska nyhet blev det efterrätt och nu är vi riktigt mätta och belåtna. Jag trivs som fisken i vattnet nu när vi har gäster, det är så roligt att laga mat och fixa efterrätt till fler än bara Jimmy. Det är något jag saknar väldigt mycket här nere, att bjuda folk på middag, eller rättare sagt att bjuda folk på efterrätter. Nu är det NHL11 som gäller för de övriga medan jag sitter i soffan och bloggar.
Imorgon är det resa till Milano och San Siro som gäller där huvudattraktionen Inter- Breccia står på schemat. Vi får väl se om det är Milanfansen eller Interfansen som äger San Siro, vi har ju förra besöket att jämföra med. San Siro är ju båda dessa storlags hemmaarena. Jag har ju lärt mig något sen sist jag var där, går definitivt på toa INNAN jag går in, där var ju bara ett hål i marken...
Söndagen spenderas förmodligen i lugnt mak med helstekt kyckling, potatismos och brunsås med en kladdkaka på schweiziskt vis till efterrätt.
När Jimmy kom tillbaka från Sverige hade han med sig lite presenter till mig, vaniljsocker, en av mina mattidningar och det viktigaste av allt, en kålrot. Jag har varit sugen på rotmos hur länge som helst och tänkte passa på att äta denna fantastiska rätt samtliga tre dagar när Jimmy var i Sverige eftersom att det och brysselkål är de två sakerna Jimmy avskyr mest. Men till min förvåning fanns det inga kålrötter i någon av de fyra affärern jag åkte runt i, katastrof. Detta gjorde att jag efter långt övertalande fick Jimmy till att köpa med en från Sverige till mig. Så nästa vecka blir det rotmos för mig, MUMS!
Nu börjar jag bli lite trött så jag vill bara än en gång gratulera Tommy och Emelie och välkomna Lexie till världen.
På återseende!
tisdag 2 november 2010
Bilder från Rom
Här kommer en massa bilder från vår weekend i Rom. Vi var riktiga turister och åkte en runda i en sådan här turist buss som tog oss längs Roms gamla gator.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)