Dagen skörd: 2 katastrof "pizzor"

Den tidiga morgonens resa mot Rom började väl inte i spikrak riktning, ännu en gång börjar dagen med migrän för min del, vilket är ovanligt. Förra gången, innan i måndags jag hade det var tidigt i våras, då förstår ni min förvåning. Men inte mycket att öra utan att ge sig av. Väl på flygplatsen, incheckade och klara, snåla tio minuter innan incheckningen stängde kände jag hur migränen tilltog. Vi kom på planet och efter en stund insåg jag att det var läge att lokalisera närmsta kräkpåse... Men jag hade tur, när det var dags var toan ledig och det blev dagens första katastrofpizza. Landning och en liten promenad senare hade gjort att migränen släppt lite, inte längre kändes det som att hjärnan skulle explodera och pressas ut genom tinningarna utan det dunkade du "bara" som om en trumorkester hade träningsläger där inne, men på bättringsvägen. Vi bestämde oss för att välja en av de 20000 pizzerierna att äta lunch på, vi kunde inte gjort ett sämre val, in kom en Pelles färdigpizza, fusk, smaklös och fattig. Ingen av oss åt upp, det stod klart att dagens andra fiaskopizza var ett faktum.

Efter tunnelbana, promenad, lite promenad till, att hjälpa en gammal dam upp som gått och trillat kom vi äntligen fram till hotellet. Väl framme bestämdevi oss för att vila lite, minst sagt nödvändigt, vaknade jag och kände mig relativt ok. Så nu ska vi snart ut och äta igen, jag ska prova pizza igen. Nu är det ju tredje gången gillt idag så konstigt om det inte skulle bli bra tillslut, vi är ju ändå i pizzans hemland så så lätt kan vi ju inte ge upp.

Lite höstkrassligt

Denna veckan har inte bjudit på någon vidare action hitentills men snart blir det andra bullar. I måndags låg jag i sängen hela dagen med migrän, tisdag, onsdag och torsdag har jag varit höstförkyld och har inte kunnat träna. Riktigt trist att inte kunna göra vad man vill, hade tydligen bara varit sex personer på innebandyn i tisdags så där hade man behövts. Nu ligger jag i sängen och laddar inför morgondagens resa till Rom, flyget går tidigt imorgon så jag borde sovit för längesedan men vad ska man göra när man har en sambo som inte kommer hem förrän halv 11 på kvällen och då för ett fasligt liv. Det blir som sagt en weekend i Rom där vi bland annat ska äta på Hard rock café, se Spanska trappan och Coluseum med mera. Ska bli kul att se var Asterix och Obelix krossar Cesars gladiatorer...

En stor, saftig burgare med pommes är ett måste under helgen då Italiens enda Hard rock café ligger i Rom. En fin burgare som man kan äta på Harrys eller Olearys hemma i Sverige finns liksom inte här så det gäller att passa på. Rapport från Rom kommer på måndag. Nu borde jag verklign sova.

På återseende

Två förluster och en vinst...

Ännu en gång dröjer det alldeles för lång tid mellan gångerna jag bloggar men nu är det dags att leverera helgens händelser. I fredags gick vi, vår vana trogen, till Restaurang Piazza, Jimmy beställde som alltid en pizza och jag testade en ny pasta på menyn. Denna gången hade vi inte riktigt koll på vad det jag hade beställt in men när maten kom såg vi det att det tagliatelle med sparris och musslor, den ingrediensen vi inte riktigt hade koll på. Det var helt ok men musslor är förtfarande inte min favorit så att Jimmy åt upp de flesta. När vi ätit klart gick vi hem för att ha fredagsmys i soffan framför en film, chokladbollar och chokladfondue. Det blev två filmer, riktigt dåliga filmer också för den delen. De timmarna av mitt liv kommer jag aldrig få tillbaka, alltså en väl spenderad fredag kväll...

Lördagmorgon och det var matchdag för Jimmy och hans Ticino mot Toggenburg som innan matchen låg på samma poäng som de rödblåa men efter en lång bussresa, uppvärmning, 60 minuter med dåligt försvar, alldeles för enkla insläppta mål, en sista period med många missade målchanser och en klubba i småbitar av en frustrerad tränare låg helt plötsligt Toggenburg tre poäng framför Ticino efter deras uddamålsvinst. Bara att sätta sig i bussen igen och åka den långa vägen tillbaka igen, med en väldigt besviken mister Lagerkvist bredvid mig.

Trots att Toggenburgs storstjärna var en  tjockis...

...och att de inte kunde hänga en vimpel på rätt håll...

...räckte inte Jimmys koncentrerade blick hela vägen för att knipa tre poäng.

Söndagen startade med en morgonpromenad där gårdagens match analyserades fram och tillbaka, fram och tillbaka under helda promenaden. Fortfarande en väldigt besviken Lagerkvist, över förlusten, över alla missar, alla enkla mål, domarna, matchuppvärmningen och inte minst sin egen insats. Men efter frukost och lite distans till det hela så började besvikelsen lägga sig lite, dagens hopp stod nu till att Liverpool äntligen skulle vinna en match och ta sig ur den prikära tabellpositionen, tredje sist i Premier league. Här blev det leverans till slut, efter 90 nervösa och frustrerade minuter. Det kändes som ett nytt lag, de sprang, de hjälpte Torres där framme, de tog andrabollar, de kunde slå passningar med rätt adress, slå bra inlägg, skapade chanser och Torres följde upp sin svit mot Blackburn, han har alltid gjord mål mot dom. Lite hopp tänder i Jimmy igen som under den senaste tidens kris i Liverpool har varit mer eller mindre förstörd varje match, och jag förstår honom, den fotbollen de spelat hör hemma kvappt hemma i division 3 södra... än mindre i Premier league.

Innan matchen startade förberedde jag dagens middag, hemmagjorda köttbullar, kokt potatis, brunsås och lingon som färdigställdes lagom till pausen i forbollen, riktigt gott. Jag förstår inte hur man kan köpa Mamma scans köttbullar, hemmagjorda är så mycekt godare, men framförallt vet man precis vad som finns i dom.

Efter matchen åkte vi till Tenero för att titta när mitt lag spelade sin hemmapremiär i innebandyn. De mötte seriens fjolårssegrare och en tuff match väntade, laget stod upp bra men fick tyvärr ge sig trots en hyfsat stark forcering i sista perioden, matchen slutade 4-2 efter ett mål i öppen kasse för motståndarna.

Sen stod det film på schemat igen, en ganska bra film hade vi fått tag på idag, skönt. Lite Gino och mycket popkorn slank också ner under filmens fem första minuter. Konstigt att snacksen aldrig varar hela filmen, har man tur finns det i alla fall några kärnor kvar på botten efter förtexten och filmen drar igång. Sen blev det lite Rules of engagement i sängen, en riktigt bra serie, Jimmy säger att han ska bli som Jeff, har ni sett serien förstår ni att det inte är det minsta önskvärt... Men han skojar, hoppas jag.

På återseende!

En explosion i köket!

Igår vaknade vi båda skrämmande tidigt, klockan hade inte ens slått över till en åtta. Vi gjorde allt vi kunde för att somna om, jag lyckades och vaknade när Jimmy satte frukostbrickan på sängen. Riktigt trevligt uppvaknande med gröt, mackor med ägg och kaviar och en kiwi, en bra start på en bra dag. Att solen sken in genom balkongdörren gjorde ju inte det sämre direkt. När vi ätit färdigt förberedde vi oss för dagens utflykt. Eftersom att det var så fint väder, 22 grader när solen stod på, bestämde vi oss för att gå en längre promenad i bergen för att utnyttja det fina vädret och se den underbara utsikten. Här står Jimmy och tittar ut över Bellinzona, i shorts.

När vi gick upp på en skogsväg låg det massor av kastanjer över marken och jag tänkte att man kunde testa att tilllaga dessa hemma. Det går just nu att köpa stekta kastanjer överallt här nere som man plockar bort skalet på och sen äter. Vi plockade några som jag skulle experimentera med sen när vi kom hem. Här nere kan man nämligen äta kastanjerna som växer, jag är ganska säker på att man inte kan göra det i Sverige eftersom att det är fel sorts kastanjer.

Innan vi begav oss hemåt gick vi ner på stan, satte oss på en uteservering i solen och tog en fika. Jimmy köpte Gazzettan, en italiensk sporttidning som skriver väldigt mycket om fotboll, och läste den under vår fika. Att läsa denna tidning har blivit en del i hans dagliga rutiner, sen vet jag egentligen inte hur mycket han förstår men han köper tidningen varje dag i alla fall. Efter fikan gick vi hemåt och jag började fundera på hur jag skulle få kastanjerna ätbara.

Väl hemma skar jag ett snitt i varje kastanj och la de i en gryta för att de skulle rostas. Efter ett tag hörde vi en smäll inifrån köket, det var en kastanj som jag glömt skära ett snitt i som exploderade i grytan, som tur var hade jag locket på. Men hela grytans kanter blev fulla av inälvor från den kastranj som exploderat... När de kändes klara la jag upp dem i en tallrik sen fick Jimmy smaka, han tycket att de var goda. Nästa gång jag gör kastanjer ska jag skära ordentligt i alla och rosta de i ugnen istället, jag tror att det blir bättre. Här ser ni en bild på mina hemmarostade kastanjer.



Jimmy lagade middag, det blev hans specialare, pasta med tomatsås och vitlöksbröd, laga pasta, det kan han. Efter maten vilade vi lite innan han skulle sticka på ungdomsträning och jag skulle iväg och träna innebandy. Träningen började som vanligt med att vi joggade ute och jag kände direkt att benen var tunga efter vandringen i bergen men det var bara att springa på. Sen var det lite fys innan den riktigt träningen med klubba och boll började. Vi samlas alltid en timme innan vi får gå in i hallen, joggar, kör lite fys och snabbhetsträning. Det passar mig alldeles utmärkt och det är en sak jag skulle vilja få in på handbollsträningarna när man så småningom kommer hem. Efter denna timme är det 90 minuter i hallen med innebandy som gäller, alltså en träning som är två och en halv timme lång... Detta gör ju att man kommer hem sent på träningsdagarna, jag är inte hemma förrän halv 11 eftersom att jag har ca 20 minuter att köra till träningarna. Men det är en sak man börjar vänja sig vid, sen har det ju stor betydelse att man inte ska upp tidigt dagen efter så det spelar ingen roll om man inte är i säng före 11 eller 12 heller för den delen. Hemma hade denna tiden att gå och lägga sig varit en katastrof för mig som gärna går och lägger mig så tidigt som möjligt och garanterat ligger i sängen senast 10.

Idag händer det inte så mycket, jag ska baka lite bröd till dagens middag som blir en krämig kräftsoppa och sen ikväll när Jimmy åker till träningen blir det nog att kolla på Sex and the city 2 och gårdagens och dagens avsnitt av Halv åtta hos mig. Det är kanon att jag kan titta på det här nereifrån, Vad blir det för mat är också ett program jag ser till att se. Önskar att det fanns fler matlagningsprogram man kan se på nätet.

På återseende!

Hockey, Milano och Ibrakadabra!

Idag kommer bloggen innehålla ganska mycket bilder med lite text till, det var ju ett tag sen det kom bilder så jag tänkte att det skulle passa bra idag. Fredagskvällen började på restaurnag Piazza där jag beställde in en risotto med Karl Johan svamp, inte tokigt alls faktiskt.

Efter restaurangbesöket begav vi oss till Ambri för att titta på när Ambri Piotta spelade hockey. Matchen slutade lika efter full tid men efter straffar drog Ambris motståndare längsta strået och fick bonuspoängen. Men en poäng till Ambri var för dem helt okej med tanke på att de inte tagit så många poäng hittentills i serien. 

Lördag förmiddag och vi sätter oss i bilen för att köra den ca 70-80 minuter långa bilfärden till Milano där vi skulle spendera vår lördag. När vi kom fram satte vi bilen på en stor parkering och åkte Metron till hotellet där vi skulle hämta biljetterna till dagens stora höjdpunkt, Milan-Chievo på San Siro med Zlatan i startelvan. Sen var det raka vägen mot city som gällde, vi gick in i en mäktig kyrka och tittade, den är på de två bilderna nedanför.

Det är fantastisk hur man kunde bygga en så mäktig byggnad för så längesedan, allt är gjort för hand, det måste tagit flera hundra år att göra, eller flera miljoner människor. Kanske så de ledande i Sverige ska lösa problemen med all arbetslöshet, låt de bygga stora, mäktigt byggnade för hand...

 När vi gick runt på gatorna i Milano stod det på ett ställe en folksamling runt en person som satt och gjorde någonting. Jag blev nyfiken och gick fram för att kolla vad som hände, här ser ni resultatet av vad han gjorde. Han satt och täljde ut figurer ur grönsaker, fiskar, svanar, fåglar och olika sorters blommor ur morötter, rödbetor och rättikor. Resultatet är som ni ser helt fantastiskt och han var snabb också, att göra en ros tog max 10 minuter. Helt fantastiskt att man kan göra så över huvudtaget. Perfekt att vara med i Halv åtta hos mig och servera morötterna så här... Jag skulle gett några extra poäng för det i alla fall.

Nästa anhalt var San Siro och match med Zlatan Ibrahimovic. San Siro är en klassisk arena där det vid riktigt stora matcher troligen blir ett fantastiskt tryck, det fick vi känna av lite när Milan gjorde sina mål.

När vi varit på arenan ett tag kände jag att jag kanske skulle besöka damernas en liten runda, tror ni att jag blev lite förvånad över vad jag fick se, ett hål i marken... Det var allt, inget papper, ingen toastol och inget handfat, kändes som att jag kommit till en sunkig restaurangtoalett i inre delarna av 70-talets Estland eller något, inte en så klassisk fotbollsarena som San Siro. Ni förstår väl att allt jag gjorde här var att ta ett kort för att föreviga detta fantastiska ögonblick...

Matchen slutade 3-1 till Milan där två genialiska framspelningar av Ibrakadabra till Pato visade var skåpet skulle stå. Alltså för en gångs skull ett lyckat fotbollsäventyr för oss, det är vi inte alltför bortskämda med när vi har varit och kollat på Liverpool och svenska landslaget, men Zlatan och hans Milan levererade!


Nu ska Jimmy äta middag, spaghetti och köttförssås, innan matchen och jag har precis gjort en hemmakokt vaniljsås som ska intas efter matchen tillsammans med en god äppelpaj. Jimmy får nog ingen paj om han inte ser till att laget vinner matchen och tar ytterligare tre poäng, men jag ska minsann äta oavsett resultat, haha... När jag kommer tillbaka till Sverige igen sen så ska jag aldrig mer köpa marsansås, hemmagjord vaniljsås går snabbt att göra och smakar tusen gånger bättre.

Nu hoppas vi att Liverpool har skakat av sig de senaste tidens strul med rättegång, ägarbyte, dåligt spel och många förluster och klämmer till Everton i Merseysidederbyt idag, trots att Lucas startar på plan. Dai pool dai. Bra laddning inför Ticinos match mot Vipers.

Ett sista stycke där jag gratulerar Jessica och Macke som inatt fick en liten son, stort grattis och ta väl hand om varandra och familjen. Kramar från oss.

På återseende!

Sista träningen innan seriepremiären för Verbano

Har precis kommit hem och duschat efter sista innebandyträningen innan lagets seriepremiär på lördag. Då kan man ju tänka sig att det varit en bra träningsvecka med hög närvaro, intensiva, tuffa och matchliknande träningar, men icke... I tisdag var vi 10 utespelare och två målvakter, av dessa 10 var den ena jag som inte kommer spela matchen och två till som inte har någon licens. Alltså sju av de utespelarna som var på träningen ska spela på lördag. Idag var vi också 10 utespelare och två målvakter, då är fortfarande jag en av dessa 10. Riktigt dåligt måste jag säga. Hemma brukar ju folk i alla fall visa sig på sista träningen innan match för att se till att de får vara med. Men här behövs det väl inte eftersom att det blir inte mycket till innebandylag med mindre än 10 utespelare så de får väl vara med i alla fall.

Vad det gäller mitt eget deltagande i framtida matcher så känner jag mig fortfarande tveksam, jag tycker helt enkelt inte att jag är tillräckligt bra för att spela matcher... Just nu funderar jag på att skaffa en licens i alla fall så att möjligheten att spela finns. Då inte för att jag tror att jag någonsin kommer känna mig tillräckligt bra för att spela match utan för att finnas till tränarens förfogande och ev, om man någonsin skulle bli uttagen, prova spela en innebandymatch på riktigt och inte bara på skolidrotten när man var yngre. Är fortfarande tveksam, får se hur jag gör.

Jimmy har nog blivit lite tokig under tiden vi varit här nere, ikväll när vi båda kom hem från träningen sa han att han skulle spela tennis imorgon med några i laget, kul för honom. Det visade sig att de skulle spela klockan 10, på morgonen, och han kom med ett galet förslag. Han tyckte att jag skulle gå upp och äta frukost med honom INNAN tennisen, skulle gissa vid nio tiden. Jag tänkte direkt att nu har han blivit tokig, så tidigt har jag inte gått upp på väldigt länge och göra det för att hans lagkompisar lurat upp honom i ottan, det kan han ju drömma om. Nej jag kommer ligga kvar i sängen och sova lika länge som vanligt. vilket i dagsläget innebär att klockan alltid börjar med två ettor... och sen blir det en lång frukost efter det, låter som en perfekt start på mig fredag.

Trevlig helg och sov gott!

Sportinspirerad helg framför oss

Har precis satt mig i soffan efter ett pass på gymmet och tänkte att jag skulle blogga lite medan jag väntar på att min helstekta kyckling ska bli färdig i ugnen. Det är alltså dagens måltid, helstekt kyckling, potatismos, brunsås och lingon, det ska bli riktigt gott. Vi ska alltså äta en traditionell söndagsmiddag en torsdagseftermiddag, men eftersom Jimmy spelar match på söndag så gäller det att passa på idag istället. Matchdagar är det ju ALLTID pasta som gäller, spaghetti och köttfärssås, så även på söndag.

Helgen vi har framför oss innehåller en hel del sport av olika slag, imorgon kväll efter att vi varit på vår restaurang ska vi åka till Ambri och titta på hockey. Ambri är ett lag i första ligen i Schweiz som har startat säsongen minst sagt sådär, har redan lyckats sparka sin tränare... För mig som brukar frysa en del så gäller det att klä på sig, arenan, eller rättare sagt plåtskjulet, har kortsidor som högst uppe är öppna och det kan tydligen bli ganska kallt där. Men det ska vara ett bra tryck på matcherna så det ska bli roligt att se, skönt att göra lite saker också på helgerna och inte bara sitta inne i lägenheten.

På lördag beger vi och Dario, en i Jimmys lag, oss till Milano för att göra ett premiärbesök på San Siro och förhoppningsvis se Zlatan spela. Vi ska alltså titta på Milan-Chievo på lördagkväll, hoppas att Ibra inte vilar eller sitter på bänken. När vi ändå ska till Milano så tänkte vi ta en heldag och se vad den staden har att erbjuda. Med största sannorlikhet kan det bli en äkta italiensk pizza att äta på lördag också, inte fel.

Söndag är det matchdag som vanligt och vi hoppas att Ticino och Jimmy har hämtat sig från förra veckans förlust mot Davos och tar nya tag. Vinst denna och nästa match innan de två veckor långa uppehållet och Ticino är verkligen med i toppen av tabellen, en eller två förluster och det ser genast mycket tyngre ut då de i serien endast spelar 18 matcher totalt... Många poäng att ta in på ett fåtal matcher så vinn, vinn och vinn!!!

Nu ska jag fixa till maten.

På återseende!

Mycket innebandy

I torsdagskväll var det dags för första innebandy träningen på väldigt länge då jag varit på semester i Frankrike och Sverige och därför missat två veckors träning. När Jimmy åkte till sin ungdomsträning och det var två timmar kvar till jag skulle köra så ljuger jag om jag säger att jag var sugen på att träna. Träningarna börjar så sent här så man hinner ju slappna av och bli förberedd på en kväll i soffan innan det är dags att åka. När jag låg där i soffan som minst sugen på att träna, funderade till och med på att strunta i det, tittade jag ironiskt nog på Biggest loser och kände att det inte direkt var läge att strunta i träningen så jag åkte dit. När jag väl kom dit var det riktigt roligt att lira lite igen, men bollen vill fortfarande inte som jag, det kommer kanske så småningom.

Fredagen spenderades i lugnt tempo och avslutades på Restaurang Piazza där jag kände att jag ville tänka utanför mina egna ramar och beställde därför in en skaldjurspasta.

Pastan hade en perfekt koncistens men smakade, som vanligt, inte jätte mycket, men där var räkor i pastan som var goda. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att musslor smakar lite sump och jag klarar mig utan havsbottnen som smaksättning och det fantastiska knastret mellan tänderna, alltså inte en rätt jag kommer beställa igen. Men nu vet jag det och jag tycker det är viktigt att vidga sina vyer lite när det gäller mat.

I lördags var det dags för Ticino att spela bortamatch och jag bestämde mig för att åka med laget i bussen, jag hade hört att de andra spelafruarna också skulle med och titta, annars hade jag förmodligen inte svansat efter på det viset. Det blev en lång resa till Davos och en ännu längre resa från byn som ligger 1000 meter över havet då Ticino förlorade matchen och var lite muluckna på vägen hem. Jimmy fick ta med sig hem en förlust, 2+1 i poängväg, en utmärkelse som matchens lirare, en speciallite från bygden, en paj med valnötter, och en trött flickvän. Han fick ju med sig en paj i alla fall, det måste man ju vara glad för.

Idag har vi varit en runda på gymmet och just nu väntar jag på att dagens mellanmål ska bli färdigt, ett kokt blomkålshuvud som vi ska äta med salt, smör och nybakat bröd, det ska bli riktigt gott. Sen resten av kvällen är det innebandy som gäller, vi ska först titta på när min tränare spelar match och efter det spelar U21 laget i Ticino. Under denna match ska Jimmy hjäpa till i kiosken och kränga öl, vin, läsk och pajer, så spenderar ett riktigt proffs sin söndagskväll...

På återseende!

En vecka i Svealand

Idag kommer oktobers första inlägg och det har hänt en hel del sen sist jag bloggade. Jag har ju varit på besök i Sverige en vecka och träffat familj, vänner, firat min pappas 50års dag och spelat en handbollsmatch.

När vi kom tillbaka med tåget till Kristianstads tågstation hade farmor och farfar bjudit in oss till middag och en av mina absoluta favoriträtter dukades fram, FARMORS smörgåstårta. Alltså inte vilken smörgåstårta som helst utan det måste vara farmors, jag kan lova att det är en av de bästa som går att få tag på i hela världen. Ser väl inte helt fel ut??

Det är alltid trevligt att träffa de gamla och tiden bara flög iväg så jag hann aldrig åka och träna handboll som jag hade tänkt mig... Men när vi kom hem och jag satte mig i soffan så var jag ganska trött och en stund framför svensk TV var inte fel. 

Onsdagen börjades med en visit på Kvantum för att handla och sen blev det att förbereda inför pappas kalas hela dagen, även torsdagen fram tills att gästerna kom så förbereddes det. Smörgåstårta, igen, stod på menyn och sen var det sju sorters kakor och hembakad pärontårta som gällde. Men när gästerna väl kom och kakorna skulle serveras var det konstigt nog bara sex sorters kakor. Detta berodde på att någon glömde att stänga dörren in till rummet där kakorna förvarades och Lady, föräldrarnas konstant hungriga hund, kom åt burken och slukade en hel del av havreflanen. Det kändes inte som ett alternativ att servera kakorna som blev över när Lady hade smaskat i sig resten. Efter kalaset var jag helt slut och somnade som en stock.

Fredagen inleddes med en tur till Eko innan jag blev avsläppt i Rinkaby där jag skulle hälsa på Annika och Jakob. Sjukt vad han växer... Jag skulle även vara barnvakt en stund på eftermiddagen när Annika skulle till läkaren. Lite nervös kan jag erkänna att jag var men det gick superbra, han somnade efter ca 10 minuter, och sen vaknade han inte innan Annika var färdig. När jag gick runt på stan med barnvagnen slog det mig hur lite affärer som är riktigt bra anpassade efter barnvagnar, höga kanter eller trappor in, trånga gångar och saker överallt. Det blev extra tydligt för mig då jag inte är van att köra barnvagn och inte har riktig kontroll över den. Det slutade med att jag gick runt och tittade i skyltfönste istället...

Efter träffen med Annika och Jakob åkte jag med Mari tillbaka till Tollarp för en promenad i Stackedala, under vår relativt korta promenad lyckades Maris mobil ringa ca 20 gånger, hon lyckades övertala mig att åka med för att spela match på kvällen och kolla med tränaren om detta var ok, vilket det var. Så hon skjutsade hem mig så jag hann äta lite, packa sakerna till matchen och sen köra till samlingen. Så fredagskvällen spenderades således i Lågehallarna i Tollarps damlags matchtröja nummer 7, precis som "vanligt". Det blev förlust men det var faktiskt riktigt roligt att spela handboll med laget igen.

Lördagen började med en lång promenad med Lady och sen startade förberedelserna inför middag igen, lite fler släktingar skulle komma och gratulera pappa. Efter en trevlig kväll med gästerna blev det att slappa lite i soffan och ladda inför söndagens besök i Ullared. Klockan ringde 04.45 och snabbt och lätt hoppade jag upp ur sängen, Ullared vill man ju inte missa. För er som inte vet så är Ullared, eller rättare sagt Gekås, en jättestor affär där man kan hitta allt till riktigt bra priser. För oss tar det ca 2,5-3 timmar att köra dit och folk vallfärdar från i stort sett hela landet för att komma dit. Det går en dokusåpa på tv som handlar om personerna som jobbar i affären och folket som åker dit. Har man aldrig varit där så kan man inte föreställa sig hur det är... Jag hoppades att de hade fått fram julsakerna så att man kanske kunde fynda något och ta med sig ner. Eftersom att jag skulle få med mig sakerna jag handlade hit så fick jag ju hålla band på mig själv och det blev min minsta varuvagn i Ullared någonsin. Men lite smått och gott blir det alltid. När jag kom hem var ju helt slut och slöade i soffan resten av kvällen i sällskap med en nybakad kladdkaka. Sämre kan man ju ha det...

Måndag, mamma och pappa hade börjat jobba igen efter sin veckas semester så jag och Lady var hemma själva. Jag körde lite ärende och köpte småsaker jag skulle ha med mig ner här, när jag kom tillbaka la jag mig i soffa och kollade på tv men hann inte se mycket innan jag somnade. Kvällen spenderades hemma hos Tommy och Emelie, myckte trevligt, detta är två personer som vi saknar mycket här nere...

På tisdagen var det dags att bege sig mot Bellinzona och Jimmy igen. Det var skönt att träffa Jimmy igen, komma tillbaka och vila upp sig lite. Det har varit trevligt att va hemma men det blir fullt ös hela tiden och man hinner inte riktigt med allt man vill. Men det är ju inte så länge tills jag åker tillbaka till Sverige igen,  slutet av november, då för att fira min lillebrors födelsedag.

Nu har jag varit i Bellinzona i två dagar och börjar så smått komma in i vardagen igen, sova länge, gå en promenad, gå till gymmet, ta en fika på stan, åka och handla eller helt enkelt göra det som faller en in... Man kan ju ha det sämre.