Sista träningen innan seriepremiären för Verbano

Har precis kommit hem och duschat efter sista innebandyträningen innan lagets seriepremiär på lördag. Då kan man ju tänka sig att det varit en bra träningsvecka med hög närvaro, intensiva, tuffa och matchliknande träningar, men icke... I tisdag var vi 10 utespelare och två målvakter, av dessa 10 var den ena jag som inte kommer spela matchen och två till som inte har någon licens. Alltså sju av de utespelarna som var på träningen ska spela på lördag. Idag var vi också 10 utespelare och två målvakter, då är fortfarande jag en av dessa 10. Riktigt dåligt måste jag säga. Hemma brukar ju folk i alla fall visa sig på sista träningen innan match för att se till att de får vara med. Men här behövs det väl inte eftersom att det blir inte mycket till innebandylag med mindre än 10 utespelare så de får väl vara med i alla fall.

Vad det gäller mitt eget deltagande i framtida matcher så känner jag mig fortfarande tveksam, jag tycker helt enkelt inte att jag är tillräckligt bra för att spela matcher... Just nu funderar jag på att skaffa en licens i alla fall så att möjligheten att spela finns. Då inte för att jag tror att jag någonsin kommer känna mig tillräckligt bra för att spela match utan för att finnas till tränarens förfogande och ev, om man någonsin skulle bli uttagen, prova spela en innebandymatch på riktigt och inte bara på skolidrotten när man var yngre. Är fortfarande tveksam, får se hur jag gör.

Jimmy har nog blivit lite tokig under tiden vi varit här nere, ikväll när vi båda kom hem från träningen sa han att han skulle spela tennis imorgon med några i laget, kul för honom. Det visade sig att de skulle spela klockan 10, på morgonen, och han kom med ett galet förslag. Han tyckte att jag skulle gå upp och äta frukost med honom INNAN tennisen, skulle gissa vid nio tiden. Jag tänkte direkt att nu har han blivit tokig, så tidigt har jag inte gått upp på väldigt länge och göra det för att hans lagkompisar lurat upp honom i ottan, det kan han ju drömma om. Nej jag kommer ligga kvar i sängen och sova lika länge som vanligt. vilket i dagsläget innebär att klockan alltid börjar med två ettor... och sen blir det en lång frukost efter det, låter som en perfekt start på mig fredag.

Trevlig helg och sov gott!

Sportinspirerad helg framför oss

Har precis satt mig i soffan efter ett pass på gymmet och tänkte att jag skulle blogga lite medan jag väntar på att min helstekta kyckling ska bli färdig i ugnen. Det är alltså dagens måltid, helstekt kyckling, potatismos, brunsås och lingon, det ska bli riktigt gott. Vi ska alltså äta en traditionell söndagsmiddag en torsdagseftermiddag, men eftersom Jimmy spelar match på söndag så gäller det att passa på idag istället. Matchdagar är det ju ALLTID pasta som gäller, spaghetti och köttfärssås, så även på söndag.

Helgen vi har framför oss innehåller en hel del sport av olika slag, imorgon kväll efter att vi varit på vår restaurang ska vi åka till Ambri och titta på hockey. Ambri är ett lag i första ligen i Schweiz som har startat säsongen minst sagt sådär, har redan lyckats sparka sin tränare... För mig som brukar frysa en del så gäller det att klä på sig, arenan, eller rättare sagt plåtskjulet, har kortsidor som högst uppe är öppna och det kan tydligen bli ganska kallt där. Men det ska vara ett bra tryck på matcherna så det ska bli roligt att se, skönt att göra lite saker också på helgerna och inte bara sitta inne i lägenheten.

På lördag beger vi och Dario, en i Jimmys lag, oss till Milano för att göra ett premiärbesök på San Siro och förhoppningsvis se Zlatan spela. Vi ska alltså titta på Milan-Chievo på lördagkväll, hoppas att Ibra inte vilar eller sitter på bänken. När vi ändå ska till Milano så tänkte vi ta en heldag och se vad den staden har att erbjuda. Med största sannorlikhet kan det bli en äkta italiensk pizza att äta på lördag också, inte fel.

Söndag är det matchdag som vanligt och vi hoppas att Ticino och Jimmy har hämtat sig från förra veckans förlust mot Davos och tar nya tag. Vinst denna och nästa match innan de två veckor långa uppehållet och Ticino är verkligen med i toppen av tabellen, en eller två förluster och det ser genast mycket tyngre ut då de i serien endast spelar 18 matcher totalt... Många poäng att ta in på ett fåtal matcher så vinn, vinn och vinn!!!

Nu ska jag fixa till maten.

På återseende!

Mycket innebandy

I torsdagskväll var det dags för första innebandy träningen på väldigt länge då jag varit på semester i Frankrike och Sverige och därför missat två veckors träning. När Jimmy åkte till sin ungdomsträning och det var två timmar kvar till jag skulle köra så ljuger jag om jag säger att jag var sugen på att träna. Träningarna börjar så sent här så man hinner ju slappna av och bli förberedd på en kväll i soffan innan det är dags att åka. När jag låg där i soffan som minst sugen på att träna, funderade till och med på att strunta i det, tittade jag ironiskt nog på Biggest loser och kände att det inte direkt var läge att strunta i träningen så jag åkte dit. När jag väl kom dit var det riktigt roligt att lira lite igen, men bollen vill fortfarande inte som jag, det kommer kanske så småningom.

Fredagen spenderades i lugnt tempo och avslutades på Restaurang Piazza där jag kände att jag ville tänka utanför mina egna ramar och beställde därför in en skaldjurspasta.

Pastan hade en perfekt koncistens men smakade, som vanligt, inte jätte mycket, men där var räkor i pastan som var goda. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att musslor smakar lite sump och jag klarar mig utan havsbottnen som smaksättning och det fantastiska knastret mellan tänderna, alltså inte en rätt jag kommer beställa igen. Men nu vet jag det och jag tycker det är viktigt att vidga sina vyer lite när det gäller mat.

I lördags var det dags för Ticino att spela bortamatch och jag bestämde mig för att åka med laget i bussen, jag hade hört att de andra spelafruarna också skulle med och titta, annars hade jag förmodligen inte svansat efter på det viset. Det blev en lång resa till Davos och en ännu längre resa från byn som ligger 1000 meter över havet då Ticino förlorade matchen och var lite muluckna på vägen hem. Jimmy fick ta med sig hem en förlust, 2+1 i poängväg, en utmärkelse som matchens lirare, en speciallite från bygden, en paj med valnötter, och en trött flickvän. Han fick ju med sig en paj i alla fall, det måste man ju vara glad för.

Idag har vi varit en runda på gymmet och just nu väntar jag på att dagens mellanmål ska bli färdigt, ett kokt blomkålshuvud som vi ska äta med salt, smör och nybakat bröd, det ska bli riktigt gott. Sen resten av kvällen är det innebandy som gäller, vi ska först titta på när min tränare spelar match och efter det spelar U21 laget i Ticino. Under denna match ska Jimmy hjäpa till i kiosken och kränga öl, vin, läsk och pajer, så spenderar ett riktigt proffs sin söndagskväll...

På återseende!

En vecka i Svealand

Idag kommer oktobers första inlägg och det har hänt en hel del sen sist jag bloggade. Jag har ju varit på besök i Sverige en vecka och träffat familj, vänner, firat min pappas 50års dag och spelat en handbollsmatch.

När vi kom tillbaka med tåget till Kristianstads tågstation hade farmor och farfar bjudit in oss till middag och en av mina absoluta favoriträtter dukades fram, FARMORS smörgåstårta. Alltså inte vilken smörgåstårta som helst utan det måste vara farmors, jag kan lova att det är en av de bästa som går att få tag på i hela världen. Ser väl inte helt fel ut??

Det är alltid trevligt att träffa de gamla och tiden bara flög iväg så jag hann aldrig åka och träna handboll som jag hade tänkt mig... Men när vi kom hem och jag satte mig i soffan så var jag ganska trött och en stund framför svensk TV var inte fel. 

Onsdagen börjades med en visit på Kvantum för att handla och sen blev det att förbereda inför pappas kalas hela dagen, även torsdagen fram tills att gästerna kom så förbereddes det. Smörgåstårta, igen, stod på menyn och sen var det sju sorters kakor och hembakad pärontårta som gällde. Men när gästerna väl kom och kakorna skulle serveras var det konstigt nog bara sex sorters kakor. Detta berodde på att någon glömde att stänga dörren in till rummet där kakorna förvarades och Lady, föräldrarnas konstant hungriga hund, kom åt burken och slukade en hel del av havreflanen. Det kändes inte som ett alternativ att servera kakorna som blev över när Lady hade smaskat i sig resten. Efter kalaset var jag helt slut och somnade som en stock.

Fredagen inleddes med en tur till Eko innan jag blev avsläppt i Rinkaby där jag skulle hälsa på Annika och Jakob. Sjukt vad han växer... Jag skulle även vara barnvakt en stund på eftermiddagen när Annika skulle till läkaren. Lite nervös kan jag erkänna att jag var men det gick superbra, han somnade efter ca 10 minuter, och sen vaknade han inte innan Annika var färdig. När jag gick runt på stan med barnvagnen slog det mig hur lite affärer som är riktigt bra anpassade efter barnvagnar, höga kanter eller trappor in, trånga gångar och saker överallt. Det blev extra tydligt för mig då jag inte är van att köra barnvagn och inte har riktig kontroll över den. Det slutade med att jag gick runt och tittade i skyltfönste istället...

Efter träffen med Annika och Jakob åkte jag med Mari tillbaka till Tollarp för en promenad i Stackedala, under vår relativt korta promenad lyckades Maris mobil ringa ca 20 gånger, hon lyckades övertala mig att åka med för att spela match på kvällen och kolla med tränaren om detta var ok, vilket det var. Så hon skjutsade hem mig så jag hann äta lite, packa sakerna till matchen och sen köra till samlingen. Så fredagskvällen spenderades således i Lågehallarna i Tollarps damlags matchtröja nummer 7, precis som "vanligt". Det blev förlust men det var faktiskt riktigt roligt att spela handboll med laget igen.

Lördagen började med en lång promenad med Lady och sen startade förberedelserna inför middag igen, lite fler släktingar skulle komma och gratulera pappa. Efter en trevlig kväll med gästerna blev det att slappa lite i soffan och ladda inför söndagens besök i Ullared. Klockan ringde 04.45 och snabbt och lätt hoppade jag upp ur sängen, Ullared vill man ju inte missa. För er som inte vet så är Ullared, eller rättare sagt Gekås, en jättestor affär där man kan hitta allt till riktigt bra priser. För oss tar det ca 2,5-3 timmar att köra dit och folk vallfärdar från i stort sett hela landet för att komma dit. Det går en dokusåpa på tv som handlar om personerna som jobbar i affären och folket som åker dit. Har man aldrig varit där så kan man inte föreställa sig hur det är... Jag hoppades att de hade fått fram julsakerna så att man kanske kunde fynda något och ta med sig ner. Eftersom att jag skulle få med mig sakerna jag handlade hit så fick jag ju hålla band på mig själv och det blev min minsta varuvagn i Ullared någonsin. Men lite smått och gott blir det alltid. När jag kom hem var ju helt slut och slöade i soffan resten av kvällen i sällskap med en nybakad kladdkaka. Sämre kan man ju ha det...

Måndag, mamma och pappa hade börjat jobba igen efter sin veckas semester så jag och Lady var hemma själva. Jag körde lite ärende och köpte småsaker jag skulle ha med mig ner här, när jag kom tillbaka la jag mig i soffa och kollade på tv men hann inte se mycket innan jag somnade. Kvällen spenderades hemma hos Tommy och Emelie, myckte trevligt, detta är två personer som vi saknar mycket här nere...

På tisdagen var det dags att bege sig mot Bellinzona och Jimmy igen. Det var skönt att träffa Jimmy igen, komma tillbaka och vila upp sig lite. Det har varit trevligt att va hemma men det blir fullt ös hela tiden och man hinner inte riktigt med allt man vill. Men det är ju inte så länge tills jag åker tillbaka till Sverige igen,  slutet av november, då för att fira min lillebrors födelsedag.

Nu har jag varit i Bellinzona i två dagar och börjar så smått komma in i vardagen igen, sova länge, gå en promenad, gå till gymmet, ta en fika på stan, åka och handla eller helt enkelt göra det som faller en in... Man kan ju ha det sämre.

  

Mycket på gång

Nu var det några dagar sen sist jag bloggade men det beror helt enkelt på att vi har haft fullt upp, dubbla besök från Sverige,  ätit på restaurang, utflykt till Monte Tamaro, hemmapremiär, rundtur i Bellinzona, bekantat oss med den schweiziska landsbygden och tagit hand om mina föräldrar hela helgen.

Mina föräldrar kom ju som sagt hit till oss i fredags för att bli våra första svenska gäster, var det tänkt från början i alla fall men de blev minst sagt slagna på mållinjen. I början av veckan fick Jimmy nämligen ett mail från Andrée Berndhedens mamma Anette där hon skrev att hon skulle köra husbil ner till södra Italien och undrade om hon skulle svänga inom med saker vi behövde från Sverige. Vi behövde inte något direkt men bjöd självklart in Nettan till oss i alla fall, så i torsdags kväll parkerade hon bilen på campingen en bit bort och tog cykeln till oss. Alltså vann hon tävlingen om att bli vårt första svenska besök i Bellinzona, Grattis Nettan! Mycket trevligt var det och vi, framför allt jag och Anette eftersom Jimmy skulle åka iväg på träningar, satt ute på balkongen och pratade om allt mellan himmel och jord till sena kvällen. Tack så mycket för det trevliga sällskapet och hoppas att du får det kanon i Italien, vi kanske kommer och hälsar på dig nästa gång...

I fredags var det dags att åka till Malpensa och hämta de två, nuförtiden väldigt resvana, gamla från Björndalen, mina föräldrar alltså. I vanliga fall tar sig pappa ur Kristianstads kommun ett fåtal gånger om året, när han hälsade på oss i Hässleholm och när han då och då åker och tittar på boskap eller lantbruksmaskiner någon stans i Skåne. Nu var de i Manchester förra helgen och tittade på Manchester United mot Liverpool, där Utd slog in segermålet i 84e minuten, vilket inte gladde Jimmy riktigt lika mycket som pappa, om man säger så. Denna helgen bar det av till Schweiz och Bellinzona för att hälsa på oss.

Det blev restaurang och kortspel i fredags, lördagen startade med en lång schweizisk frukost, treccia al burro (en brödfläta bakad med smör), croissant och Nutella. Detta följdes upp med besök i de tre slotten, fotboll streamad via datorn, middag och kortspel. Under söndagen stod ett besök på Monte Tamaro på schemat och vädret i Bellinzona visade upp sig från sin allra bästa sida så utflykten blev lyckad trots att pappa var minst sagt skeptiskt till att åka upp för berget i en, som han kallade det, liten lila pingisboll... Men vi kom både upp och ner helskinnade och utsikten med de snöklädda bergen borta vid horisonten var helt fantastisk.

Mamma hittade en kompis uppe på berget och kanske kan vi skåda hennes framtida yrke på bilden...

     

Som getfarmare...?

Väl nere från berget var det dags att åka tillbaka till lägenheten, äta middag och vänta på att klockan skulle bli sex så tekning skulle starta hemmapremiären för Ticino Unihockey. Efter en stabil insats från herr Lagerkvist och Ticono skrevs siffrorna 6-1, 1+3 in i historieböckerna efter matchen vilket således innebar en säker seger och en helt ok poängskörd för den nya svensken, 2,5 poäng per match så här långt. Hoppas att det håller i sig.



Kan inte låta bli att medge att jag är lite nöjd med denna bilden på Jimmys första mål i serien för sitt Ticino, ni ser väl dundeskottet och att bollen sitter klockrent i bortre gaveln, riktigt snyggt, kortet alltså...

Efter matchen blev det lite ost och kex, en runda 500 och sen sängdags för att alla skulle vakna utvilade och pigga till måndagens biltur. Pappa är väldigt intresserad av jordbruk och att se hur landsbygden ser ut här nere vilket gjorde att vi tog bilen och körde mot Chur och de tyska delarna av Schweiz. Vägen mot Chur är fantastiskt vacker och man kör upp för bergen omringad av vattenfall och höga bergsväggar. Efter San Bernadino tunneln kom vi till landsbygden och studerade den noga på vår väg, riktigt trevligt faktiskt. Eftersom att det har regnat lite här nu natten till idag så låg det snö uppe på bergen och faktiskt även där vi körde.  

Så nu är första snön avklarad och jag hoppas att det är vad snö jag får se på nära håll här i Bellinzona i år, hemma i Sverige på julafton får marken mer än gärna lysa vit.

Nu är det dags att ladda inför ett besök i Sverige, väskan står packad, nästan tom i och för sig eftersom jag måste ha plats till allt som ska transporteras ner till Bellinzona på hemvägen. Olika mjölsorter, linfrön, solrosfrö, rågkross, vetegroddar med mera måste ju få plats så att jag kan baka en faslig massa nyttigt bröd när jag kommer tillbaka.

Väl hemma i Sverige står det mycket på min lista

1. Åka till ÖB 2. Kanske träna handboll 3. Planera inför pappas 50 års dag 4. Handla lite kläder 5. Baka massor av kakor 6. Göra farmors fantastiskt goda smörgåstårta 7. Träffa släkt och vänner

Jag kan göra listan hur lång som helst men jag väljer att stanna där. Efter denna hektiska vecka blir det nog skönt att åka tillbaka till lugnet i Bellinzona där jag inte har några tider att passa utan kan ta dagen som den kommer. Kan kanske bli trevligt att träffa Jimmy också efter en vecka i Sverige utan honom, kanske som sagt...

På återseende!



Femteplats och 15 euro rikare...

Äntligen, 100 mil, strålande solsken, tre dagar med större delen av familjen Lagerkvist, en femteplats i bussmästerskapen i boule och 300 myggbett senare är vi hemma i vårt älskade Bellinzona igen. Vi har ju som sagt varit nere vid medelhavet i några dagar för att hälsa på Jimmys föräldrar och storasyster som var där med en busslast boulespelare. De anordnar varje höst, tillsammans med två andra, en bouleresa till Frankrike i nästan två veckor i september. Eftersom att vi inte bor jätte långt från Fréjus där de var, ca 50 mil, så bestämde vi oss för att köra dit. Vi kom ner i söndags eftermiddag och det var strålande solsken och varmt, riktigt skönt. På kvällen skulle vi gå ut och äta, det finns nämligen en restaurang, La moule joyeuse, den glada musslan, som denna familj avgudar... Restaurangens speciallitet är då såklart musslor, vilket jag började äta så smått i somras, detta gör att det inte är min favoritrestaurang direkt men lite musslor med citronsås, bröd och pommes slinker ner utan några större problem.

Dagens ätbara!

 

I måndags blev det två timmar vid poolen för att ladda inför eftermiddagens bussmästerskap i boule som vi också skulle delta i. En intern tävling för de resnde i bussen i boule där fyra matcher skulle spelas med nylottade med- och motståndare varje match och sen skulle en person stå som segrare i tävlingen. Det slutade med att jag, som är nybörjare, gick obesegrad ur tävlingen tillsammans med totalt 6 andra personer av de 62 tävlande och Jimmy vann två och förlorade två av sina matcher. Där ser ni vem i familjen som ska föra bouletraditionen vidare... För att skilja de personer åt som hade vunnit alla sina matcher blev det resultatkvoten som avgjorde, jag slutade femma. Inte så pjoskigt måste jag säga... Femtepriset bestod av 15 euro där det mesta av det spenderades på världens största kulglass med grädde och jordgubbssylt, MUMS! 

På kvällen blev det lite Ticinesisk afton då vi tagit med oss lite ost, kex, salami, gazzosa, rivella, choklad och lite annat smått och gott från regionen att smaska på. Det var lyckat men jag förstår inte hur schweizare kan dricka så mycket Rivella, inte alls speciellt gott om ni frågar mig, påminner lite som en slaskig variant av Red bull eller något åt det hållet. 

I tisdags var det lite sämre väder, med det menar jag att det var ca 25 grader men ganska mycket moln, så vi bestämde oss för att gå en promenad till St Rafhael som ligger en bit bort Fréjus längs strandpromenaden. Väl framme bestämde vi oss för att äta lunch, en sandwich American chees vilket blev:

Dagens ätbara!

Det var ju en amerikansk macka så den innehöll ju självklart pommes och en mindre nyttig dressing av något slag. Smakade ok men man blev väldigt mätt så jag orkade knappt halva.

På kvällen blev det restaurang den glade musslan igen, Jimmy älskar deras musslor med roquefortost och han äter det verkligen varje gång vi är där så också denna. Jag som fortfarande är lite skeptisk till det här med musslor tog citronsmak igen, citronsmaken gör att det inte smakar så mycket sump som jag annars tycker att musslor kan göra. Nu undrar ni säkert varför jag inte väljer någon annan mat på restaurangen än musslor, det har jag gjort både en och två gånger med de är rent ut sagt VÄRDELÖSA på allt som inte har det musslor att göra så det finns egentligen inga andra alternativ...

Efter en lång färd hemåt med ett snabbstopp vid en vägkrog som serverade riktig panpizza, med ordentligt tjock botten, där det även inhandlades lite färdkost i form av kinderäggchoklad och toblerone kom vi tillslut hem till Bellinzona igen. Riktigt skönt faktiskt, nu skulle jag gå och lägga mig tidigt och sova ordentligt, blev inte mycket sömn i Frankrike då det ser ut som att jag har vattenkoppor. Massor av myggbett över hela kroppen som har, gör fortfarande för den delen, kliar så att jag håller på att bli tokig. Bara i ansiktet har jag 10 stycken, ingen vidare måster jag säga.

Men det blev en lugn kväll framför datorn för min del medan Jimmy åkte till träningen som vanligt. Idag laddar vi batterierna, städar, handlar, tränar, kliar myggbett och lite annat smått och gott innan mina älskade föräldrar kommer hit och hälsar på imorgon. Tyvärr verkar det som att vädret ska svika oss och att det kommer bli höstrusk här också i helgen men vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Sen ska jag flyga hem till Sverige tillsammans med dem på tisdag och kommer vara hemma en vecka. Tänkte försöka planera in lite besök hos släkt och vänner när jag är hemma men tiden bara springer iväg. Hoppas i alla fall att jag ska hinna träffa några kompisar innan jag åker tillbaka till Bellinzona igen. Jag har även lite funderingar på att göra ett gästspel på träningen med Tollarps damlag, om jag hinner hem tills dess på tisdag alltså. Vi får väl se, nu ska vi åka till gymmet och lyfta skrot en timme.

På återseende.

En snabbis

Dagens ätbara!

Idag blir dagens ätbara denna fantastiska frukt som växer på träd i trädgårdar här nere, kiwi. I oktober kommer dessa fantastiskt goda frukterna att skördas och då är förmodligen de som säljs i affären ännu godare än de är nu. Varje morgon äter iv vars en kiwi, de är mycket sötare. mjukare och helt enkelt godare än hemma. Det har kanske något med transport och avstånd att göra, inte vet jag men det jag vet är att kiwin här nere slår den där hemma med hästlängder.

`Jag har just nu inte tid att skriva mer så det fick bli en liten snabbis eftersom att vi snart, när Jimmy är färdig, ska bege oss till Frankrike.

Så på återseende om några dagar.